Artikel i JF 30/5 : Der Chor des Dissenses – Kören av avvikande meningar
https://jungefreiheit.de/debatte/streiflicht/2018/der-chor-des-dissenses/
Svenska:
Det träffar var och en som pratar med vänner eller släktingar om asylkrisen: Asylkrisen river itu landet, delar familjer och vänskapskretsar. Ofta står då i rummet den berömda rosa elefanten, som alla mödosamt ignorerar, så att det inte blir bråk.
Vilken ilska temat utlöser kunde nu SPD-ledaren, Andrea Nahles, uppleva som i en intervju i helgen riktat till ”de gröna” endast appelerade att hon inte längre motsätter sig att Maghreb-staterna (Nordafrika) klassificerades som säkra ursprungsländer av regeringen.
Och lade till: I en välkomstkultur ingår också en ”handlingskraftig rättsstat” och: ”Vi kan inte ta emot alla hos oss.”FAZ-redaktören Patrick Bahners anklagade SPD då för att göra fred med ”människofienders brutala kampanj”.
Brådskande nödvändig debatt
En sådat föråande av motsättningen omöjliggör i princip den brådskande nödvändiga debatten över den olösta asylkrisen. Förra helgen upplevde deltagarna i AfD-stordemonstrationen också detta. Mer än 5000 medborgare gick från centralstationen till Brandenburger Tor. Med tanke på Berlins situation en stor framgång. Närmare bestämt behövdes minst 2 000 poliser för att säkra deras väg – inte för att fara hotade från AFD, utan för att vänstergrupper hade meddelat att de skulle blockera rutten med våld och attackera demonstranter.
Målande för de båda motståndslägren drog det med otaliga svart/röd/gula flaggorna ”utrustade” demonstrationståg av AfD-anhängare (Ex-taz-redaktör Ines Pohl: ”Inte alls endast frustrerade män från öst: väldigt olika människor och många kvinnor”) längs stranden av floden Spree, på andra sidan deras motståndare. ”Vi är folket”, ”nazister ut”, ”Merkel måste bort”, ”stick iväg”, ”AfD, AfD”, de rytmiska skriken överlappade varandra och vävde sig ibland ofrivilligt samman till en nästan harmonisk kör av politisk motsats.
Kritik klassificeras som ”hat”
Det har något bittert tragikomiskt när politiker från gröna och SPD under mottot ”#StopptDenHass” (stoppa hatet) stämmer in högt i slogan ”Hela Berlin hatar AfD”. Den som deklarer de som tänker annorlunda som ”människofiender”, klassificerar kritik som ”hat”, utesluter politiska konkurrenter från den demokratiska kretsen, visar att han själv i verklighet har ett problem med demokratin. Ulrich Greiner krävde nyligen i Die Zeit att äntligen sluta med detta ofog: ”Det skulle inte vara illa att äntligen bli vuxen och lyssna noga på varandra.”
Om AFD inte existerade och om inte fler och fler medborgare fann modet att artikulera sin avvikande åsikt synligt och hörbart, skulle diskussionen inte ha kommit igång. Alternativet är en kvävande, totalitär konsens.
Just av den anledningen så startades det med att splittra familjerna, en sammanhållen familj är mera stark både mentalt och finansiellt, blir inte lika lika beroende av statens godtyckliga bidrag, alltså mera svårt att styra !
Likadant med ett land ett splittrat land är mer framgångsrikt för makten att styra.
Att vi inte har har genomskådat de onda planerna tidigare, det är en gåta.
”Eliten” härskar genom att söndra. Det är planerat sedan länge.
Förakt är väl bättre ord än hat. Jag föraktar dessa politiker som har fått för sig att de skall styra och ställa hur jag skall tycka. Fjantar som tror att det har sanningen, vilka tror de att de är. Ylva Johansson tror o tycker att sjukvården är väl inte så märkvärdigt att jobba i, troligen ända till hon eller hennes ungar behöver hjälp. Då duger nog inte den illitterata invällaren med slöja o skynken.
Samma person tyckte att bilmekaniker är heller inte så märkvärdigt, skruvmejsel räcker väl.
Hon kan väl fråga sin chef som inte klarade svetskursen, hur de skall få ut invällarna i arbetslivet. Eller skall de leva som parasiter, då kan vi extradebitera dessa politiker som tagit in dem. 7 klövern stjäl våra surt förvärvade pengar.