Exodus – 70 år sedan fartyget lämnade Frankrike med slutdestination Brittiska Palestinamandatet.


HISTORIA. Denna vecka högtidlighålls minnet av Exodus-resan, fartyget som transporterade över 4500 judiska invandrare från Frankrike efter andra världskriget. Fartyget lämnade den sydfranska hamnen Sete 11 juli 1947. En majoritet av fartygets passagerare var överlevare från Förintelsen. Flyktingarna hade inga juridiska dokument som berättigade dem uppehållstillstånd i det dåvarande Brittiska Palestinamandatet.

Då de närmade sig Haifas hamn bordade brittiska soldater fartyget och försökte få det att vända om. Britterna hade redan klargjort att passagerarna skulle deporteras tillbaka till Frankrike. Först hölls de i interneringsläger på Cypern och därefter gick färden tillbaka till Frankrike. Passagerarna vägrade lämna fartyget och slutligen dirigerades skeppet om till Hamburg där de tvingades att gå av. Många av överlevarna från Exodus gjorde nya försök och lyckades senare flytta till Israel.

Exodus var en del av den andra invandringsvågen till Israel. Den brittiska deklarationen ”White Paper 1939”, begränsade den judiska invandringen till 75 000 personer över en femårsperiod i kölvattnet av andra världskriget.

Medan över 100 000 judar försökte immigrera under denna tid var bara hälften framgångsrika. Britterna bordade många skepp och skickade tillbaka passagerarna till sitt öde i Europa. Andra förvarades i internering eller interneringsläger, däribland Atlit i Haifa.

Läs mer här…

Vad hände med 850.000 judiska flyktingar från arabvärlden?

I förhandlingar mellan Israel, palestinierna och arabländerna, samt i debatten om konflikten mellan Israel och arabvärlden har frågan om de palestinska flyktingarna spelat en framträdande roll. Relativt okänt är att en stor grupp judar från arabvärlden, ca 850 000 personer, också blev flyktingar. De länder de flydde ifrån var Egypten, Syrien, Libanon, Irak, Marocko, Algeriet, Tunisien, Libyen och Jemen.

Det fanns flera orsaker till den judiska massflykten från arabvärlden efter 1948 – i och med att staten Israel utropades – och fram till ungefär slutet av 1960-talet. I de nämnda arabländerna utsattes judarna för fysiska attacker och pogromer, som gjorde att de fruktade för sina liv.

De nekades eller fråntogs medborgarskap i sina hemländer. Deras tillgångar konfiskerades. Massarresteringar av judar genomfördes på lösa grunder. I många arabländer utsattes judarna för diskriminering på arbetsmarknaden som gjorde att de inte kunde försörja sig och sina familjer.

I vissa länder som Egypten blev judarna utsatta för diskriminerande lagar decennier innan staten Israel bildades, vilket gjorde att de flesta egyptiska judar fråntogs eller vägrades medborgarskap.

Redan 1947 inför FN-omröstningen om en delning av det brittiska mandatet Palestina hade arabiska delegater kommit med hotfulla uttalanden om vad som skulle ske med judarna i fall en judisk stat bildades.

En representant för den egyptiska delegationen, Heykal Pasha uttalade sig inför FN:s Politiska kommitté:

“Om en judisk stat skulle grundas, kan ingen förhindra oroligheter. FN…får inte glömma att den föreslagna lösningen kan riskera en miljon judars liv som lever i de muslimska länderna. En delning av Palestina kan leda till antisemitism i dessa länder som är svårare att få bukt med än den antisemitism som de allierade försökte eliminera i Tyskland. Om FN beslutar att dela Palestina, kan de bli ansvariga för massakrer på ett stort antal judar.”

En ytterligare föraning om vad som skulle ske judarna i arabvärlden uppmärksammades i januari 1948 av World Jewish Congress, en internationell judisk organisation. I ett memorandum till FN:s Ekonomiska och Sociala råd bifogade World Jewish Congress ett lagförslag från Arabförbundet.

Lagförslaget beskrev vilka åtgärder Arabförbundets medlemsländer skulle vidta om en judisk stat bildades. Lagförslaget innebar att den judiska minoriteten i arabländerna skulle göras statslös och att deras tillgångar skulle frysas eller konfiskeras. Misstänkta sionister skulle arresteras. Dessa hot sattes också i verket i arabländerna.

Judar har levt i Mellanöstern och Nordafrika länge, hundratals eller i vissa fall tusentals år innan området blev muslimskt på 600-talet e.Kr. I dag finns enbart några tusen judar kvar i arabvärlden, främst i Marocko och Tunisien.

Under 500- och 700-talet f Kr. erövrade assyrierna och babylonierna det gamla Kungadömet Israel och Juda. Den efterföljande spridningen av det judiska folket blev inledningen till de antika judiska församlingarna i Mellanöstern och Nordafrika.

LAND/REGION DATUM FÖR JUDISK HEMVIST
Irak 6:e århundradet f Kr
Libanon 1:e århundradet f Kr
Libyen 3:e århundradet f Kr
Syrien 1:a århundradet e Kr
Jemen 3:e århundradet f Kr
Marocko 1:a århundradet e Kr
Algeriet 1:a – 2 :a århundradet e Kr
Tunisien 200 e Kr

Ofta hävdas att muslimer och judar i arabvärlden levde i harmoni och jämlikhet innan sionismen framträdde och staten Israel bildades. Verkligheten var inte så enkel. Under stora delar av medeltiden, cirka 600-1000-talet, hade judarna det bättre i den muslimska världen än i det kristna Europa. Exempelvis i Bagdad under den här perioden så blomstrade den judiska minoriteten och det fanns ett rikt utbyte mellan judar och muslimer.

Enligt islamisk lag betraktades judar och kristna som bokens folk, dhimmis, vilket innebar att de fick utöva sin religion men också lyda under ett antal restriktioner som inte gällde muslimer. Reglerna för dhimmis har varierat över tid. Det som varit konstant är att deras situation har varit mer osäker och utsatt för den muslimska majoritetsbefolkningen.

När religiös fanatism hos de styrande eller folkligt hat hos den muslimska massan blossade upp utsattes judar och kristna för fysiska attacker och ibland massaker.

En fördel de kristna minoriteterna hade var olika skyddsmakter (stater eller organisationer) som försökte hjälpa dem, medan judarna saknade sådant skydd, åtminstone fram till 1800-talets slut.

Av de 850 000 judiska flyktingarna tog sig majoriteten till Israel (cirka 600 000-650 000) men också till länder som Frankrike, USA, Kanada och Italien. I mottagarländerna blev judarna integrerade och erhöll medborgarskap. Till skillnad från situationen för de palestinska flyktingarna, har situationen för de judiska flyktingarna från arabvärlden i det avseendet fått ett lyckligt slut.

Historien om de judiska flyktingarna från arabvärlden är en viktig aspekt att beakta i samband med fredsförhandlingar mellan Israel och arabländerna. I FN:s Säkerhetsråds resolution 242 uppmanas parterna att finna en rättvis lösning på flyktingproblemet samt att kompensera de drabbade. Detta inkluderar även de judiska flyktingarna, vars hem och andra tillgångar i regel beslagtogs av de arabiska staterna.

-Pettersson menar att Israel och andra länder har tagit väl hand om de judiska flyktingarna från arabvärlden, de har blivit assimilerade. Däremot tog inte arabvärlden emot de arabiska flyktingarna från det som blev Israel på motsvarande sätt. De var ungefär 700.000 och lever än idag i många fall som statslösa i olik arabländer, de kallas fortfarande flyktingar och har blivit 4-5 miljoner.

Det är likadant med dagens flyktingar från Mellanöstern. Varför tar arabvärlden inte sitt ansvar? Vill araberna inte ha fred för att då har de ingen att skylla på och måste börja arbeta…


13 responses to “Exodus – 70 år sedan fartyget lämnade Frankrike med slutdestination Brittiska Palestinamandatet.

  • kbrel

    Ge en Jude en sandlåda och efter ett år blommar det i lådan!

    Gilla

  • Jack

    Läs denna länken och fundera på vem som har makten över världens medier ? http://www.vho.org/aaargh/fran/livres5/harwoodsvenska.pdf

    Gilla

  • Fredde

    Jag kan tillägga att jag just nu njuter av värmen nere i Grekland, på en liten ö som var hårt drabbad av flyktingströmmen för något år sen.

    Ön (Leros) har cirka 8000 invånare, och blev invaderad av lika många flyktingar på kort tid.
    Ön ligger nära Turkiets kust och det gick massor av båtar över.

    Här har man inget till övers för afganer, iranier eller irakier. De kom hit och påstod att de var syrier, och började genast ställa krav, om allt.
    När de inte fick sin vilja igenom, blev det upplopp, de slog varandra och hjälparbetare, och polisen gick in med kravallutrustning.

    Däremot (äkta) syrier accepteras, de har ett helt annat sätt och är tacksamma för hjälpen de får.

    Nu är det lugnt här, det finns en flyktingförläggning med 600 platser, men den märker man inte mycket av.

    Gilla

  • Joy

    Mycket bra avslutning på en tragisk artikel! Varför tar inte muslimer hand om varandra, men skryta om hur goda de är, det kan de ständigt, överallt!

    Gilla

  • Fredde

    Det finns en gammal bra film om detta, givetvis förskönad men ändå intressant. Steve mcqueen (!) i huvudrollen.
    Titelmelodin (Exodus) är fantastiskt vacker, sök upp den och njut!

    Gilla

  • Sven-Erik

    Dagens lysande historielextion av Pettersson

    Gilla

  • Torleif

    Judar är som zigenare.

    Gilla

    • Joy

      Nej, zigenare eller romer tillför samhället nada. Judar skapar i princip ur ingenting!

      Gilla

      • Jack

        Det är ingen tvekan om att världens ekonomiska maktelit är judar. Det går en skröna om att det finns en rik Ziggenarsläkt i Sverige som heter Milton. Om det är sant vet jag ej. Det är nog svårt att bedöma människor utifrån etnicitet. Dock verkar ju inte ziggenarna som sitter och tigger vara så smarta, eller tillföra samhället så mycket.

        Gilla

      • Anna

        Ja, dom mäktiga judarna skapar ekonomisk instabilitet och planerade flykting attacker mot Europa.

        Gilla

    • Mimi N.

      Torleif
      Sådana åsikter kan du uttrycka på Nordfrontens hemsida, inte här.

      Gilla

      • Anna

        Du borde fundera på vilka som styr världen både politiskt och ekonomiskt. Dessa människor har en dold agenda mot oss och de lyckas mkt bra med att förstöra Europa.
        Denna så kallade ”flykting” attack är planerad och väl organiserad. Allt går enligt deras plan.
        Googla så finner du mkt. Behövs inte gå in på nordfronts sida för att hitta sanningen.
        Läs på och öppna ögonen för sanningen.

        Gilla

Kommentarer granskas inte före publicering. Det innebär att den som skriver en kommentar själv ansvarar för kommentarens innehåll. Den som skriver kommentarer ska följa svensk lag. Kommentera gärna, håll god ton och var artig, hota aldrig, använt sunt förnuft. Tre eller fler länkar innebär att kommentaren ställs i kö och måste vänta på godkännande.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: