Fyra LO-toppar med Karl-Petter Thorwaldsson skriver en debattartikel där de ställer krav på att Sverige återgår till en reglerad migration där också arbetskraftsinvandringen stramas åt.

Därmed ansluter sig LO till de politiska partier, journalister och proffstyckare som insett att verkligheten inte är som de tidigare trott och att missnöjet med denna verklighet vädras allt oftare. Hur trovärdiga är då LO?

I januari kunde på man på LO:s hemsida läsa följande:

”Framtidens utmaningar kräver fler medborgare. Det handlar om människor som kommer att vara våra arbetskamrater, vänner och familjer. Redan nu bärs vi av nysvenskar, de står för en stor del av vår BNP…//…Hela vårt land tjänar långsiktigt på en stor invandring…//…Fienden är inte invandringen…”

Så sent som i juli sade Karl-Petter Thorwaldsson så här i en intervju med Aftonbladet:

”Jag tycker att man ska göra en noggrann utvärdering rätt snabbt, både av möjligheten till familjeåterförening och när det gäller tillfälliga uppehållstillstånd”

LO ville då slopa stora delar av regeringens stramare asylregler, bl.a. tillfälliga uppehållstillstånd, svårigheten med familjeåterförening och en begränsad anhöriginvandring.

Det var då det och det står allt mer klart att den politiska arenan kan delas in i före och efter Trump.

Efter Donald Trumps valseger har allt fler makthavare kommit till insikt med att världen inte bara består av välbärgade politiker, journalister och artister. När vanligt folk vädrar sitt missnöje genom att rösta på partier som varit och fortfarande är non grata, då vaknar eliten och börjar inse att det faktiskt finns en värld utanför deras egen.

Så här skriver Karl-Petter Thorwaldsson och tre andra LO-toppar på DN Debatt:

”Vi måste göra det i handling. Att bara säga ”det går bra för Sverige” blir en örfil för dem på landsbygden som upplevt att polisstation, post och annan service försvunnit. För dem som varje dag lever med otryggheten i arbetslivet, som ser sina vuxna barn sakna bostad och sina gamla föräldrar svikas av en urholkad äldreomsorg…//…Arbetarrörelsen måste nu på allvar svara på de frågor människor ställer, annars kommer helt andra krafter att göra det. Vi måste lyssna, erkänna problemen och erbjuda konkreta lösningar”

Har inte LO sett problemen förrän nu eller är det möjligen så att man har blundat? I sedvanlig tradition skyller kvartetten alla problem på tidigare högerregeringar och visst, det ska man göra. Reinfeldts personliga intressen genomsyrade Alliansens åtta år vid makten och ligger till grund för de stora problem vi ser nu. Fast det som LO inte vill se är att Sverige under socialdemokratiskt styre på 70-talet bytte ut en fungerande arbetskraftsinvandring från kulturer likt vår egen, till en icke fungerande asylinvandring från kulturer olik vår egen.

Nu vill LO lösa problemen i fyra punkter.

• Stärk skolan genom att alla elever ska ges samma möjlighet, det fria skolvalet ska bort, liksom vinstuttag och religiösa friskolor.
• Vi ska ha en reglerad och solidarisk invandring där Sveriges börda måste tas över av andra EU-länder och där människor från länder utanför EU inte ska kunna komma hit och jobba så länge vi i Sverige har hundratusentals som står utanför arbetsmarknaden.
• Vi ska inte ha en arbetsmarknad med lägre löner och sämre anställningsvillkor, utan den ska kännetecknas av ordning och reda.
• Höj skatterna på kapital och sänk inkomstskatterna. Pensionärer ska garanteras minst 70% av sin lön.

Det finns en del vettiga förslag bland dessa punkter, förslag som på en del håller motsätter sig den politik deras eget parti driver och ämnar driva. Tyvärr Karl-Petter, finns inga pengar till de reformer ni i LO eftersträvar. Idag tvingas Sverige låna pengar och spara på utgifter inte minst för att klara det asylkaos vi redan har. Hur LO ser på den saken vill inte de höga topparna förklara och minns att LO så sent som i början av året propagerade för en generös asylpolitik.

Så hur trovärdiga är då LO?

Statsvetaren Jonas Hinnfors tror att LO:s utspel riktas till alla de LO-medlemmar som redan röstar på eller tänker rösta på Sverigedemokraterna och riktar skarp kritik mot LO-topparnas debattartikel som han menar är uppseendeväckande och vilseledande.

Nu går LO:s kampanjer inte särskilt bra. För ganska exakt ett år sedan visade Sifo i en undersökning att SD var det största partiet i LO-kollektivet med 31,1 procent av medlemmarna, följt av det gamla arbetarpartiet S med 28,9. Då ska vi ändå veta att många väljer att stå utanför facken idag och det är knappast troligt att dessa tillhör de socialistiska partierna.

500 000 av medlemmarnas pengar användes till en kampanj mot SD förra hösten. Trots detta minskar inte stödet till partiet och Tobias Gärdås från LO är bekymrad.

”…oaktat är SD alldeles för stora. Det råder inga tvivel om det”

De orden visar att LO tänker mer på sitt parti än på medlemmarnas verklighet. Jag som LO-medlem kan tala om varför SD växer och vad som sägs i fikarummen på arbetsplatserna, i synnerhet när de fackligt förtroendevalda inte är på plats. Hade LO och deras parti bara lyssnat, förstått och brytt sig, hade man kanske inte hamnat i den här situationen och sluppit spendera hundratusentals kronor av medlemmarnas pengar på misslyckade projekt.

Så här sade fackligt förtroendevalda om hanteringen av SD och SD-sympatisörer i augusti 2015 och här påminns vi om att facken använt medlemmarnas pengar i ett samarbete med Expo i syfte att skrämma vuxna arbetare bort från SD. 2011 var det och sedan dess har SD mångdubblat sitt väljarstöd, både bland vanligt folk och LO-medlemmar.

Johan Westerholm är socialdemokrat och hans artikel på Ledarsidorna den 6/12 borde få LO-topparna att hicka, för om det han beskriver slår in, har vi bara sett början på LO-medlemmarnas vandring från S till SD. Raka motsatsen till vad många tror, är inte vuxna arbetare dumma. De vet vad de vill, de vet vad de ser och de vet mer om verkligheten än både fackpampar och politiker.

Ps.

Karl-Petter Thorwaldsson kontrar mot Jonas Hinnfors och menar att han misstolkat debattartikeln i DN.