Har ni besökt ett idrottsevenemang med tiotusentals åskådare på läktaren och det hålls en tyst minut för något speciellt som hänt?

Ni som upplevt detta vet hur mäktigt det är, ni som inte har det förstår nog inte känslan.

Jag hade själv förmånen att besöka London helgen då Drottning Elizabeth (Drottningmodern) begravdes 2002. Kompisgänget skulle se en match i den engelska högstaligan och traditionsenligt besökte vi en lokal pub i närheten av arenan timmarna innan match. Stämningen var hög, ölen rann ned och hundratalet fans till hemmalaget började sjunga upp sig inför matchstart. Stämningen steg och den följde med hela vägen till arenan, upp på läktarna och när lagen kom in på plan möttes de av ett mäktigt vrål från 50 000 åskådare som nästan fick stolarna att vibrera.

50 000 åskådare, merparten med flertalet öl innanför västen. Så ställde lagen upp vid mittcirkeln, speakern höll ett kort tal Drottningmodern till ära och så blåste domaren i sin pipa för att markera den tysta minuten och…..dödstyst. Inte ett ljud hördes från läktarna där högljudda fotbollssupportrar väntade otåligt på att matchen skulle komma igång. Kan man överhuvudtaget förstå det mäktiga i när 50 000 vrålande fotbollsfans på given signal tystnar i en manifestation för en mycket populär höghet, om man själv inte varit med om det? Nej, det kan man inte och när håren på armarna reser sig, man känner hur man ryser i hela kroppen och en liten tår ramlar nedför kinden på vuxna män. Då vet man att man upplevt något av det mäktigaste man kan uppleva.

Förra helgen hedrades offren för flygolyckan där det brasilianska laget Chapecoense nästan utraderades när19 av 22 spelare förolyckades. Manchester United, som förövrigt är mitt favoritlag, har sin tragiska historia då nästan hela laget omkom i en flygolycka 1958. Därav var det extra känslofyllt när laget i helgen ställde upp inför 75 000 åskådare och hedrade de omkomna spelarna i Chapecoense.

Lyssna och berörs.