SYRIEN. Syriska regeringssoldater och allierade styrkor har intagit området Tariq al-Bab i östra Aleppo, enligt oppositionella Syriska människorättsobservatoriet (SOHR). Erövringen innebär att Assadregimen nu kontrollerar omkring 60 procent av den del av Aleppo som intogs av rebeller 2012.
Fler än 300 civila har dödats i östra Aleppo sedan regeringen i mitten av november återupptog sin offensiv för att ta tillbaka hela den syriska miljonstaden. FN har varnat för att området riskerar att bli en ”jättelik kyrkogård”, då över 250 000 människor är instängda i de belägrade delarna.
Omkring 30 000 får nödhjälp efter att ha flytt östra Aleppo, enligt FN:s Syriensändebud Staffan de Mistura.
-Pettersson hör, ser och läser svenska medier där det låter som allt är president Assads och Rysslands fel.
Visst, det fanns en hel del som inte var bra i Syrien när oroligheterna som utvecklades till ett inbördeskrig bröt ut i mars 2011. Det fanns många rättfärdiga krav från delar av proteströrelsen, men regeringen var inte på långa vägar så dålig och proteströrelsen inte så folklig och oskyldig som västliga mainstreammedier framställer det.
Den legala regeringen, ledd då som nu av president Bashar al-Assad var jämfört med övriga regeringar i Mellanöstern så pass bra att Syriens var ett land där alla olika religiösa och etniska grupper kunde leva tillsammans i fred och säkerhet. Assad gjorde också en stor insats när han höll extrema islamister kort.
Jämfört med västerländsk standard så dög självfallet inte styret i Syrien, men jämfört med övriga Mellanöstern var det bra.
Framförallt borde inte en regering störtas innan det finns ett vettigt alternativ, möjligen med undantag av Saddam Hussein, som hade startat krig mot kurderna, Iran och Kuwait och hotade alla länder i grannskapet men inte ens där hade de allierade planerat för en ny regering och då har det gått som det gjort.
Det finns många myter och rena lögner, som är till för att grumla bilden av vad som pågår i Mellanöstern. ”BillyBoy”’s publicering av grafiken från dianadarke.com ingår som en självklar del i den mörkläggningen.
Mellanösterns historia de senaste seklerna är ganska enkel – i de viktigaste aspekterna: Islams mordiska expansion över Nordafrika, Spanien och Portugal sattes stopp för av Karl Martell i Frankrike (vid Poitiers) 732 e. Kr.
Islams expansion norrut hejdades av det Bysantinska riket, så länge det bestod. Längre österut hejdades expansionen i Kaukasus bergstrakter av khazarerna. Med dem kämpade ättlingar till roslagsvikingar, som levde i kolonier längs de ryska floderna.
Så kom det Ottomanska riket (1299–1923), som lade under sig större delen av Mellanöstern och expanderade in i Europa och lade under sig Balkan, Bulgarien, Rumänien,Ungern och södra Ukraina. Expansionen hejdades av Jan III Sobieskis polska här(1683) och därefter började kräftgången.
Ottomanska dominansen i Medelhavet övertogs successivt av Frankrike och England under 1800-talet och dödsstöten blev VK1. Mellanöstern styckades upp av segrarmakterna och man lade stor vikt att skapa länder med flera olika folkgrupper, inbördes stridande, så att de lätt skulle kunna fortsätta att domineras från väst. Det är därför som Syrien och Irak fick de gränser de har idag.
Att kunna skapa fungerande stater, under sådana förhållanden, blir inte lätt – det säger sig självt. Att ens tänka tanken, att man skulle kunna ha västerländska ’demokratier’ där, faller på sin orimlighet. Med hårda nypor lyckades dock Saddam Hussein och Hafez al Assad (båda tillhöriga Baat-partiet i sina resp. länder) att göra sina länder till fungerande och moderna stater.
I Syrien var kriminalitet en extrem sällsynthet: Man sade att om du tappade din plånbok på gatan i Damaskus, kunde du plocka upp den på samma plats t.o.m. en vecka senare. Man hade moderna och fri sjukvård för alla syrier: Jag hade en syrier som patient i Västerås: Han reste varje år till Damaskus för att få medicinska kontroller på lasarettet där, som han hävdade hade högre standard än Västerås’ Centrallasarett!
Det blev många ord det här, men utan den bakgrunden famlar man i blindo, när man försöker förstå dagens händelser i Mellanöstern. Den ’Arabiska Våren’, är en skicklig mörkläggning av vad som verkligen förstört de mest moderna och mest välfungerande staterna i hela Arabvärlden – Irak, Libyen och Syrien.
Det handlar om ren och skär imperialism i modern tappning. Det handlar om kontroll över oljan, geopolitisk kontroll av ’Rysslands mjuka underliv’ och Israels dominans där. Inget annat. AlQaida, ISIS och alla andra terrororganisationer är inget annat än legosoldater för USA, Israel, Storbritannien och Frankrike.
Enkelt och logiskt. Alla andra förklaringar är propagandistiska lögner och dimridåer.
Den s k ”Arabiska våren”, som inleddes 18 december 2010 är fortfarande pågående.
Den ”Våren” har hela tiden riskerat att övergå till ”Den islamiska vintern” åtföljd av evig permafrost, vilket varit målet för de djävulska Daesh (ISIS) m fl livsfarliga islamist-grupperingar. Förändringar i den riktningen har hela tiden varit mycket överhängande både i Syrien och Irak samt i övriga delar av MENA.
En utveckling åt islamist-hållet måste självklart bekämpas och stoppas med alla tillgängliga medel. Det djupt tragiska är självklart civilbefolkningens fasansfulla lidande och död under alla dessa 6 års obarmhärtiga krig.
Grafiken nedan visar hur komplex bilden är mellan de involverade parterna och deras respektive lojaliteter och fientligheter i området. Lojaliteter och fientligheter förändras dessutom ständigt så gårdagens vän kan bli dagens fiende och vice versa:
https://dianadarke.files.wordpress.com/2016/02/syrias-intractable-war-feb-2016.png
Övriga källor:
https://dianadarke.com/
Wikipedia om ”Arabiska våren”
Dom snörper på mun, alltså.
Rysslands flaggor… har något värme i hjärtat nu..älskar mitt land…
Är stolt att vi har så bra ledare som Putin.
Skiter fullkomligt om det inlägget skulle kosta mig plats i kommunfullmäktige för SD 2018 för mina ” rysslandsvänliga/putinsvänliga” åsikter…
Helt rätt av dig Pettersson!
Instämmer !