Birger Sjöberg Född:1885-12-06 –  Död:1929-04-30 

 Han var skald, författare, vissångare och journalist,1922 kom hans debutbok ut, ”Fridas Bok”, den vart omedelbart en stor framgång .

i Fridas Bok skildrar han livet i Vänerborg som han kallade ”Lilla Paris”, en sovande, halvt bortglömd småstadsidyll.  Här finns inget hets och jäkt och vassa armbågar – här möter vi ett rikt och gott hjärta, en humor som värmer och lyser.

Vi börjar med Ingvar Wiksells kända inspelning från 1996

Den första gång jag såg dig

Den första gång jag såg dig, det var en sommardag
på förmiddan, då solen lyste klar,
och ängens alla blommor av många hundra slag,
de stodo bugande i par vid par.
Och vinden drog så saktelig, och nere invid stranden,
där smög en bölja kärleksfull till snäckan uti sanden.
Den första gång jag såg dig, det var en sommardag
den första gång jag tog dig uti handen.

Den första gång jag såg dig, då glänste sommarskyn,
så bländande som svanen i sin skrud.
Då kom det ifrån skogen, från skogens gröna bryn
liksom ett jubel utav fåglars ljud.
Då ljöd en sång från himmelen så skön som inga flera;
det var den lilla lärkan grå, så svår att observera.
Den första gång jag såg dig, då glänste sommarskyn
så bländande och grann som aldrig mera.

Och därför när jag ser dig, om ock i vinterns dag,
då drivan ligger glittrande och kall,
nog hör jag sommarns vindar och lärkans friska slag
och vågens frus i alla fulla fall.
Nog tycker jag ur dunig bädd sig gröna växter draga
med blåklint och med klöverblad, som älskande behaga,
att sommarsolen skiner på dina anletsdrag,
som rodna och som stråla och betaga.

Operasångaren Daniel Hertzman spelade in ”Frida i Vårstädning” 1930

Något ljuvt och änglaaktigt skiner
omkring Fridas huvud, medge det!
Särskilt när bak vårens blomgardiner
kring hon går med små och lätta fjät.
Icke något språng, som slår och skallar;
fint, likt suset i en vass hon lopp.
Ändå står ej Frida, vad man kallar,
på vår samhällssteges högsta topp.

Hur hon i sin gärning så kan vara,
denna gärning, kall och praktiskt lagd,
Vetenskapen söka må förklara,
då jag själv står kärleksfullt försagd.
Springa kring med vattenfyllda käril,
torka prismorna kring lampans rand,
ändå bära sken av blom och fjäril,
av en våg, som glittrar vid sin strand.

Fönstrets vadd hon hastigt låter fara,
andas rutan klar i denna stund,
för att strax därpå med händer snara
gnida kopparkrukans matta rund.
"Karl den tolftes likfärds" alla kanter
putsar hon vid bostons glada sång.
Ljuvt nog vore för de blå drabanter,
om de kände handens mjuka gång.

Medan vårens blåstar glada dirra
uti takets telefontrådssträng,
byråns katt utav porslin ses stirra
tankfullt ned på Fridas spring och fläng.
Nu min ängels hand med hammarn bankar
broderiet fast vid lätta dån:
"Lägg inunder tröskeln tunga tankar
och din hatt och stav i stuguvrån".

Ej med bitterhet om livets lotter
talar jag med kärleksrösten min,
men jag jämför Rådmans milda dotter
tryggt med Frida, så till sätt som sinn.
Sade härskaren i frack och orden:
"Tag Astrea du, min dotter fin",
flydde jag till Frida in på gården,
där hon jagar mal bakom gardin.

Vardags vind vid hennes ruta viner,
vardags damm står tätt i hennes fjät,
ändå något änglaaktigt skiner
omkring Fridas huvud, medge det!
Där hon syns bland spannar och bland pallar,
kungligt strålar hon vid rök och dropp.
Ändå står ej Frida, vad man kallar,
på vår samhällssteges högsta topp.

Längtan Till Italien fanns med i ”Fridas andra BOk” som kom ut efter Birger Sjöbergs död.

1. Jag längtar till Italien, till Italiens sköna land,
där små citroner gula, de växa uppå strand,
där näktergalar drilla
allt uti dalen stilla,
och snäckorna så röda, de lysa uppå sand.

2. Jag längtar till Italien, där palmerna de stå
så doftande och höga med gröna blader på,
där gossen spelar luta
invid sin flickas ruta,
när aftonstunden kommer med många stjärnor små.

3. Jag drömmer om Italien vid skymning i vår bod,
där kryddor sällsamt dofta bland lådor och bland lod.
Jag ser i mina drömmer
de silvervita strömmar
med tusende gondoler uppå den klara flod.

4. Jag tycker, att jag ser, hur i månens milda sken
jag vrickar fram gondolen på böljan, klar och ren,
och hur i aktern sitter
beglänst att stjärnans glitter,
en späd italienska med röst så ljus och len.

5. Hon sjunger om Italien, om Italiens sköna land,
där små citroner gula, de växa uppå strand,
där näktergalar drilla
i dalen, mörk och stilla,
när solen sjunker ner bak Vesuvius’es rand.

Ernst-Hugo Järegård, ”Dansbanan” inspelad 1969

Dansbanan

Drilla på flöjten och basa på bastuban.
Tiljor knaka och stängsel skaka.
Dej närmare maka! Jag vill ej försaka
den sprittande tavlan vid bastubans toner.
Systrar blyga liksom sig smyga till
bröders rockslag och trogna bröst.
Blixtra bak granars rad esskornetter klara,
blir jag i själen glad utav skenet bara.
Frida, med blick i brand och flammig rand på kinden,
ser, hur vart par tar land hos biljettörn vid grinden.
Drilla på flöjten och basa på bastuban.
Tiljor knaka och stängsel skaka
och trummor braka vid hornens röst.

Blek är Bestyrarn men skämtfull och nojsande
för han fröken. Se, nobla kröken
på armen! röken står tätt som i öken.
Han glider så oljigt och backar så sakta.
Dolsk, han tager sin dam. Han drager
liksom magneten en synål gör.
Yrande under hopp, sadelmakarn dansar.
Halmhatt på huvudknopp, skjortveck som ett pansar!
Detta så ystra par från Fröjdens riken Frida,
gör, att mitt hjärta tar ett skutt i vänster sida!
Blek är Bestyrarn men skämtfull och nojsande
ut ur röken han för sin fröken
och nobla kröken på armen gör.

Dyster och sluten men säker och svingande.
Blomström spränger en flock och tränger
sig fram – han blänger på vimplar och stänger.
Ser ut som han hölle en drunknad i famnen.
Systern bleka med dragen veka
ej orkar neka att följa med.
Pudding med snabba sving löses från sin syster.
Damen går nätt omkring, följer lätt och yster.
Konstfull i snirklarnas garn de klyva häpen skara.
Pudding ett stockholmsbarn, modärnt kan dansa bara.
Dyster och sluten men säker och svingande.
Blomström spränger en flock och tränger
sig fram. Han blänger som var han vred.

Drilla på flöjten och basa på bastuban.
Kjolar fläkta och armar, sträkta
i höjden, fäkta! Med ögonen släkta
nu systrarna hasas vid bastubans toner.
Näsduk flaggar, och drickan fraggar,
där stängslet vaggar vid polkans gång.
Frida med Talarn själv – städad dans! – ses tjusa.
Tankfull vid Nöjets älv hör jag böljorna brusa.
Bländas av hornens sken – blixtar ut de sända.
Vinden tar fatt en gren och börjar notblad vända.
Drilla på flöjten och basa på bastuban!
Frida fläktar. Hon visst försmäktar.
Jag bjuder på nektar vid hornens sång.

1. När mina tankar vilja bada
i söderns månsken, fly de till Granada.
Då glömmer jag vår svenska lada
med torvtäckt tak invid sin blåa sjö.
Nu är just en av dessa nätter:
uti min hand jag ivrig sätter
ett par små goda kastanjetter,
och vilda visor vill jag kring mig strö.

2. Då sjunker staden ur mitt minne
och Rådmans plank med popplarne därinne.
Då glömmer jag vart streck med linne
ibland syrener på min svenska gård.
Caramba! Med mitt hand i sida
jag börjar som en orm mig vrida
och svänger uti cirklar vida
mitt ben, som stramar i sin gyllne bård.

3. Och visar yr och flyr kring munnen,
som vattnet sprutar uti Lejonbrunnen.
Nu är min fosterjord försvunnen.
Jag rasar, raglar, glömsk av allt, som hänt.
Gitarrens klang blir mera yster,
och Spaniens dotter är min syster.
Varenda stund hon vill bli kysster
(betecknande för folkets temperament!)

4. Här gnata inga störda grannar!
Caramba! Vild och lycklig jag förbannar.
—
Då plötsligt jag i dansen stannar —
Bland mörka ögon — blå en blick mig rör.
Jag slutar som en orm mig vrida.
Jag tycker att jag skönjer Frida,
och hennes ögom syntes lida
och säga: ”Sådant väldigt liv du för!”

5. Då störtar mitt i yran glada
den gyllne brant; då slocknar mitt Granada. —
Jag åter ser vår svenska lada
i afton skum, då tyst är skogens liv.
Bland våta blomster gå vi sakta
att Sveriges måne ömt betrakta…
O, tro ej, jag vill den förakta —
fast Spaniens skiner mera intensiv!

Vi avslutar detta Svenska kulturutbrott med en för mig helt okänd ”Leif Helde” som på ett suveränt sätt framför den fyndiga ”Hos Min Doktor”.

1. Ute i väntrummer solstrålen ilar,
så gyllne den pilar
på tusende sätt.
Än den på tavlan med mjölkforsen vilar,
än smeker den lustigt Marie Antoinette.
”Kasper” är bra,
ja,
tröstrik att ha,
ja,
när man på domen skall vänta i da’,
ja!
Ute i väntrummet solstrålen ilar,
så gyllne den pilar
bland blomster och bla’.

2. Inifrån mottagningsrummet nu stiger
en gumma så viger —
nyss blek gick hon in.
Nu är hon frisk, och så rosig hon niger
för doktorn, som skymtar på tröskelen sin.
-Nå, känns det bra?
-Ja!
-Utmärkt? Vasa?
-Ja!
-Glöm inte pillret, som frun sen skall ta!
-Va?
Inifrån mottagningsrummet nu stiger
en gumma, som niger,
och suckar så gla’!

3. Snart jag därinne
står blek i mitt linne
i handen, och lyss på mitt hjärta, som slår.
Mystiskt han sysslar i rummet därinne.
Nu stiger han ut med sitt uppstrukna hår.
-Där känns ett sting!
-Nä!
-Känns ingenting?
-Nä!
-Hjärtat nog bultar vid brådska och spring!
-Nä!
Snart jag därinne
står blek i mitt linne,
och doktorn går tankfullt på korkmattan kring.

4. -Vi får försöka
att sluta och röka.
Och supen, den måste vi glömma ett slag.
Tja! Promenaderna, dem får vi öka.
Vårt te ej för kallt, ej för varmt, tycker jag.
-Haltar er gång?
-Nä!
-Kragen för trång?
-Nä!
-Ni har haft ont i benet en gång!
-Nä!
-Vi får försöka
att sluta och röka.
Glöm punschen och pipan, fast tiden blir lång!

5. Timmarna rinna,
och dagarna svinna,
och åter en dag hos min doktor jag står.
-Vi äro bättre, jag tycker mig finna…
(Han lyss på mitt bröst, och jag ser i hans hår.)
-Utmärkt vigör!
-Nä!
-Intet som stör!
-Jo!
Doktorn, jag tror i det närmsta, jag dör!
Oj!
Timmarna rinna,
och dagarna svinna,
och åter jag står där så sinad och loj.

6. -Vi får försöka
att börja och röka.
En konjak på morgonen helst, om det går!
Suparnas kvantum vi strax måste öka,
och punschen bör kylas till frostig den står!
Det blir väl bra?
-Ja!
-Utmärkt, vasa?
-Ja!
Sådan en doktorn ska mänskorna ha,
ja!
Ståtlig han stiger
mot dörren. Jag tiger,
och bugar mig djupt för min doktor i da’!

Naturligtvis så finns det också ett ”Birger Sjöberg sällskap” somn i hittar  HÄR