Nina Kain, riksdagsledamot för SD skriver på Facebook sin version om det som Sydsvenskan skrev den 11-11-2016. Enligt Nina så är artikeln långt ifrån korrekt. Petterssons hade även eninsändare om historien HÄR. 

”Efter ett antal mindre trevliga sms till barnens mobiler (som står på mig) och meddelanden på FB väljer jag att skriva min version av vad Sydsvenskan hittat på. Det skall tilläggas att jag tackar för all den positiva feedback jag fått, det värmer. Brukar låta sådant här med skitmedia rinna av mig men när det handlar om mina djur och barn tar det mer..

Varsågoda att använda er av detta, ni som förtvivlat försöker försvara mig i diverse forum.

För det första hade jag inte en chans, då hon kom från ingenstans och jag stod med ryggen emot och plockade upp bajs. Med en grandis på 80 kg och en amstaff på 36. Som för övrigt är blandras eftersom han inte har tavla och jag har aldrig tagit ordet byracka i min mun.

Journalisten frågade varför jag resonerade som försäkringsbolaget, att en hund inte kan vara värd 75000 och jag svarade att den kanske kunde det men då krävs det att det är en avelshund. Men detta var en blandras. Precis så sade jag. Men det hör inte heller hit. Kommer till det.

Amstaffen var 2 år då och börjat spänna sig lite vid möten med katt och kanin osv. Så jag är alltid vaken då jag bor i ett stort grönområde. Det är nämligen så, oavsett vad de självutnämnda experterna säger, att om man köper en muskelhund så köper man en hund som i generationer avlats fram för att döda mindre djur och hundar. Däremot har du en fantastisk hund för övrigt. Men liksom om du köper en jakthund, så kan du inte ta för givet att den skall låta familjens kanin vara läs i trädgården…

Men hade verkligen inte en chans då hon kom från ingenstans och hennes lilla hund gläfste till. På en tiondels sekund ser jag henne då i ögonvrån, men amstaffen var redan på väg dit. Jag fick tag i kopplet som jag nästan tappade ( samtliga hundar var kopplade) och brände hål i handen genom vantar och allt, men då hade han hunden redan i ett grepp över ryggen. Jag kämpade i en och en halv minut för att få ut honom ur min hunds gap, alltmedan min hund tryckte till lite extra då och då.

Till slut släppte han och var lugn som en filbunke igen, och jag band dem vid trädet medan tösen vrålade med sin livlösa hund i famnen. Jag vrålade åt henne att göra konstgjord andning medan jag band mina hundar, och utan detta som jag fick förklara hur man gjorde hade hunden inte överlevt. De hade ingen bil sade hon och jag tog över och vi fick liv i hunden men den låg stilla chockad och kunde knappt andas.

Hon ringde sin pappa och under tiden slängde jag åt henne mitt körkort och sade åt henne att stanna där. Jag sprang hem o lämnade mina hundar, hämtade min bil och körde dit. Pappan hade då kommit. Jag var själv i chocktillstånd av upplevelsen, men körde dem i ilfart till djurdjukhuset. Där satt jag med dem hela kvällen och förklarade att jag ju fick ta mitt ansvar som hundägare. Med det inte menat att jag skulle bli utnyttjad. De förstod att jag inte kunnat göra något, flickan sade att jag försökt hålla dem allt vad jag kunde,men till slut tappat kopplet.

När veterinären undersökte hunden var den svårt lidande och döende, och hennes fingrar sjönk rakt in i sidan på hunden när hon tog i den… här hade varje ansvarsfull person avlivat sin älskade familjemedlem. I alla fall jag. Beskedet var att OM hunden eventuellt överlevde natten skulle de försöka operera dagen efter. Jag körde dem sedan hem. Varje dag frågade jag via sms hur han mådde och de svarade mig att han nu var opererad men inte stabil. Han svävade alltså mellan liv och död i många dagar.

Han hade haft hela diafragman lös, fyra revben brutna varav ett hade punkerat lungan. Hela bröstkorgen var fylld med blod och luft. Det visar sig då att han inte har sin hund försäkrad ens, vilket man ju tar för givet. Han hade en lååång konvalescens och fick opereras om ett antal tillfällen. Dessutom var han livrädd för att gå ut.

Jag kontaktade mitt försäkringsbolag som via ansvarsförsäkringen betalade ut halva beloppet, dvs 36 000 kr. De menade att man inte kan värdera en hund till mer än detta och jag måste faktiskt hålla med. Även om jag lagt ut betydligt mer på mina egna. Jag var även hos honom och betalade självrisken kontant.

Jag fick av en jurist rådet att inte överklaga till försäkringsbolaget, vilket jag inte heller hade mage att göra. Hade han haft sin hund försäkrad, som varje ansvarsfull hundägare, så hade beloppet täckts. På den vägen är det.

Jag sade åt honom vid något tillfälle där han ringde och var hotfull att om jag inte sagt att jag tänkte ta mitt ansvar skulle han ha avlivat den direkt. Det höll han med om men sade att han tog för givet att jag skulle betala. Så alltså även om det kostat en halv miljon, frågade jag. Det tyckte han. Jag tycker inte det. Det är möjligt att tingsrätten tycker det och då får jag betala det, men eftersom jag haft alla omständigheter emot mig och inte haft en chans att förhindra detta anser jag att jag tagit det ansvar jag bör.

Jag har dessutom sedan den dagen munkorg på min hund när han lämnar hemmet trots att han är där för att skydda mig. Jag har alltså inte hetsat hunden eller har en allmänt dum hund, men det är en självutnämnd skyddshund och blev antagligen triggad av den lilla hundens skall.

Detta är min lilla älskade hund som ligger och kelar hela dagarna och jag har mått väldigt dåligt över händelsen. Jag vaknade på nätterna de första veckorna med synen av min hund som bara skulle döda den andra hunden på hornhinnan. Han gav inte ifrån sig ett ljud, den lilla skulle bara sluta andas.

Det är en hemsk känsla att se sin hund förvandlas så. Och när han trodde att han var klar var han sig själv igen. Detta är inget konstigt, det är ett framavlat beteende som jag sagt och man ska vara medvetande om detta. Men detta var en lycka dom ingen kunnat förhindra. Det har funnits gånger innan detta då jag fått sparka bort lösa hundar som velat springa fram till mina.

Tyvärr hade det blivit mitt fel även här om mina skulle bitit, trots tag mina var kopplade.. man kan ställa sig frågan om det är riktigt rätt men det är en helt annan diskussion.

Tack för mig.
Nina Kain