Nedanstående är från Aftonbladet Debatt.

DEBATT. Sommaren har präglats av bränder, stenkastning och skadegörelse på många orter. Samtidigt ifrågasätts Polisens ledning. Det ger en dyster bild av statens grundläggande verksamheter och hela samhället.

Det är statens ansvar att se till att människor vågar vara ute, att våld och skadegörelse följs upp och beivras. Den utveckling vi ser i samhället måste få ett stopp. Nu kräver vi att regeringen agerar.
Vi företräder verksamheter som har varit extra utsatta. Under den senaste tiden har flera samhällsbärande funktioner i Stockholms läns landsting angripits.

Nyligen utsattes den nya sjukhusbyggnaden i Södertälje för skadegörelse. Det senaste året har ambulanspersonal flera gånger angripits med stenar och till och med påkar. Personalen på våra akuter vittnar om att våld och hot är en del av vardagen. Senast i helgen tvingades busstrafiken i delar av Stockholms län att ställas in på grund av angrepp mot bussar, förare och resenärer.
Varje misshandel eller skadegörelse är förkastlig. Men vissa människor och viss verksamhet har en dubbel funktion.

När en sten kastas mot ambulanspersonal är det inte bara människan som angrips. Dessutom attackeras hela den samhällsfunktion ambulansen finns till för: att ge omedelbar vård till medborgare med akuta behov. En sjukhusbyggnad är inte bara ett hus, den är också en del av en infrastruktur som ska se till att det finns vård för den som behöver.

När kollektivtrafiken angrips är det också ett angrepp på alla de människor som är beroende av kollektivtrafiken för att få vardagen att gå ihop.

Vi vill alla känna oss säkra på att ambulansen kommer fram när den behövs. Vårdens lokaler ska fungera när vi uppsöker ett sjukhus. Personalen på akuten ska kunna ägna sig åt patienterna. I vardagen räknar vi med att bussen eller tunnelbanan ska gå, för att ta oss till jobbet, skolan eller träningen. Det är helt enkelt oacceptabelt att våra gemensamma och vitala samhällsfunktioner angrips så att alla i samhället drabbas.

Dessa angrepp skapar ett nytt mönster som måste brytas.
Från Stockholms läns landstings sida gör vi en lång rad trygghetsinsatser. Men vi kan inte fylla polisens, rättsväsendets eller regeringens roll att ansvara för trygghet och säkerhet för människor och våra gemensamma samhällsbärande funktioner.

Inför höstens budget har Polisens bedömning varit att den behöver ytterligare 3,9 miljarder kommande år. Socialdemokraterna menar att regeringen ger ”i paritet” med vad polisen har krävt. Men Polisen får i realiteten endast hälften av vad den efterfrågat. Polisförbundet är starkt kritiskt och nämner att närmare tre poliser om dagen har slutat bara i år och att regeringen inte har insett vidden av poliskrisen.
Det krävs också snabbare åtgärder med mer ordningspersonal eller fler poliser för att öka tryggheten och skyddet för våra verksamheter. Det är ett statligt ansvar, men vi vill föra en dialog för att hitta omedelbara lösningar. Tidigare har regeringen ställt sig positiv till våra krav på skärpta straff för blåljuspersonal. Dels behöver sådan lagstiftning snabbt komma på plats, dels vill vi att fler yrkeskategorier i det allmännas tjänst ska kunna omfattas av skyddet, exempelvis kollektivtrafikens medarbetare och sjukvårdspersonal vid akutmottagningar.

Nu är det dags att använda lagstiftning och polisresurser för att stävja angreppen på våra samhällsfunktioner. Regeringens förslag har hittills inte varit tillräckliga i en situation där så viktiga värden står på spel. Inrikesministern och regeringen måste ta större ansvar och agera nu.

Torbjörn Rosdahl, finanslandstingsråd (M)

Kristoffer Tamsons, trafiklandstingsråd (M)

Peter Carpelan, personallandstingsråd (M)

Marie Ljungberg Schött, sjukvårdslandstingsråd (M)

Paul Lindquist, fastighetslandstingsråd (M)

-Pettersson har några frågor med anledning av ovanstående artikel.

1. Hur fick de in den i Aftonbladet? Är det för att orden invandrare och invandring inte nämns?
2. Om man inte kallar en spade för en spade, hur ska man kunna lösa problemet?
3. Vad gjorde de moderata landstingsråden när deras eget parti ledde regeringen under åtta år?

Socialdemokraterna svarar på sedvanligt sätt, utan att nämna invandringen och genom att skylla på borgarna.

Problemen verkar olösliga med dagens politiker som inte ens törs nämna det.