Ett sorgligt Sverige

Marcus Birro skriver en krönika om den sorgliga utveckling hans älskade Sverige genomgår och han beskriver den på det poetiska sätt som kännetecknar honom.

”Deras teoretiska världsbild och förljugna självbild har förvandlat Sverige till ett land där människor gnisslar tänder av ilska, där hatet ligger precis under ytan, som en haj man bara ser fenan av. Men alla vet vad en haj kan göra. Ilskan mot orättvisorna ligger precis under ytan. Det tar tid för svenskar att vakna ur sin dvala men när det sker, och jag tror det sker snart, då sätts hela landet i brand”

Det är Birros kärlek till Sverige som beskrivs och visst är det oundvikligt att tänka tanken på hur Sverige sett ut i dag om alla med rötterna i andra länder (han är född i Sverige av en svensk mamma och en italiensk pappa) levde och tänkte som Marcus Birro?

Nyheter24

20 thoughts on “Ett sorgligt Sverige

  1. Nu är det väl ändå dags att du berättar för oss skattebetalare!

    Hur mycket har du hittills kostat de hårt arbetande skattebetalarna?

    Hur försörjer du dig?

    Beskriv på vilket sätt du bidrar till Sveriges välfärd?

    Tre mycket, mycket enkla frågor korrekt ställda på svenska språket, Ali svara nu på frågorna!

    • Ingen bryr sig om vad du anser, det kan du konstatera genom att titta på betygssättningen till dina värdelösa kommentarer! Konstigt att du inte tröttnar på att få dåligt betyg och bara mothugg! Frågan blir är du en sån där självplågare, du vet här omvänder du ingen!

  2. Bland mina vänner, bekanta och på jobbet bubblar hatet mot politiker och myndigheter. Bara det senaste året har det blivit mycket värre och man anar att måttet snart är rågat och det kommer en reaktion. Det som frapperar är att oavsett om du är etnisk svensk eller kom hit som invandrare för åratal sedan så har man samma åsikt dvs att den muslimska invandringen är katastrofal för Sverige.

  3. Man säger att hösten är vemodets tid. Avspeglas i Birros vackra text. Jag tror inte att det bara är saknaden efter tiden som flytt utan snarare en känsla av obekvämhet i de kläder våra politiker placerat oss i. Och rädslan över den försvunna tilliten i vårt samhälle.

    Svenskar är snälla och toleranta men pressas nu allt hårdare in i ett hörn där vi inte passar. Vad våra ledare inte tänker på att rädslan kan lätt bytas till ilska och aggression när alla utvägar stängs.

  4. Det är den knutna näven i byxfickan, dvalan och skygglapparna hos det Svenska folket som är problemet. Ju längre tiden går ju svårare blir det att få någon sorts ordning och ställa saker och ting tillrätta. Detta kommer tyvärr inte att ske i en handvändvändning. Vid nästa kris i landet som måste ha storleken av aldrig skådat slag med våra mått mätt kanske det går upp för folk att något måste göras. Den som har bra på fötterna kommer att klara sig bättre än de skolösa. Att tänka efter före och samla i ladorna är alltid bäst.

  5. ”Det är som om vi tror att om vi blundar tillräckligt hårt och tillräckligt många tillsammans så försvinner allt det som närmar sig oss från alla håll.”

    Vad är det som närmar sig ”från alla håll”?

    Jo, det är dessa satans muslimer!

  6. Märkligt att ord med sådan dyster innebörd dansar så lätt på pappret av Birros penna. Som en vårbäck, glittrande och ystra fast de speglar en verklighet som är en dypöl, mörk, trögflytande och illaluktande.

Lämna ett svar till InvoluntariumAvbryt svar