av Fred Maroun  •  14 maj, 2016

• Arabvärlden accepterar än i denna dag inte konceptet med en judisk stat i någon storlek eller form. Inte ens Egypten och Jordanien, som undertecknat fredsavtal med Israel, accepterar att Israel är en judisk stat, och de fortsätter främja antisemitiskt hat mot Israel.

• Under Israels befrielsekrig rensades judar ut från Gaza, Västbanken och östra Jerusalem, och under åren som följde genomfördes etniska rensningar av judar i resten av arabvärlden.
• Judar kräver rätten att existera, och att existera som jämlikar, i det område där de funnits och hört till sedan över 3 000 år tillbaka.
• Vi vill hellre tala om att konflikten handlar om ”ockupation” och ”bosättningar”. Judarna ser vad radikala islamister nu gör med kristna och andra minoriteter, som också fanns i Mellanöstern tusentals år innan den muslimske profeten Muhammed ens föddes.
• Arabernas egentliga problem med judarna är att de överhuvudtaget existerar.

Vi araber är väldigt duktiga på att kräva att våra mänskliga rättigheter ska respekteras, åtminstone när vi bor i liberala demokratier i till exempel Nordamerika, Europa och Israel. Men hur är det med vår respekt för andras mänskliga rättigheter, i synnerhet judarnas?

Om vi tittar närmare på vår attityd mot judar, både historiskt och i nutid, inser vi snabbt att den bygger på en vägran att ge judarnas deras mest fundamentala mänskliga rättighet, en rättighet utan vilken alla andra mänskliga rättigheter är värdelösa: Rätten att existera.

Rätten att existera i Mellanöstern före 1948

Antisionister påstår ofta att innan det moderna Israel fanns, kunde judar leva i fred i Mellanöstern, och att det är etablerandet av staten Israel som har skapat den arabiska fientligheten mot judar. Detta är lögn.

Läs vidare