Psykiatern, författaren och debattören David Eberhard, skriver i en debattartikel att det är elakt att inte ställa krav.

Rädslan över att ställa krav på vissa grupper gör människor passiva och urholkar ekonomin när allt färre tvingas försörja allt fler.

“Med den närmast ikoniserade kravlösheten i Sverige blir alla förlorare”.

Så inleds Eberhards debattartikel och tar sedan sats i den galopperande kostnaden som den starkt överdimensionerade asylinvandringen medfört och kommer att medföra.

Vår iver att vara goda har tillsammans med närmast osynliga krav skapat enorma integrationsproblem. Eberhard lyfter fram nationalekonomen Magnus Henreksons rapport våra pensionspengar som försvinner för att täcka de skenande migrationskostnaderna. Eberhard, precis som Ivar Arpi och flera andra, raljerar över kändisvänstern som bygger sina argument på känslor och inte kunskap. Att tala om pizzor och Netflixabonnemang när man ska beskriva en verklighet som blir allt mer påtaglig, förändrar inte det faktum att Sveriges misslyckade integration är ett gigantiskt problem och inte minst kostsamt.

Eberhard påpekar att människor som tar sig hela vägen till Sverige inte är främmande för att det ställs krav på dem, men istället väljer staten att känna medömkan och så bombarderas de med bidrag och en kravlöshet som gör att de inte behöver. Han tar också upp alla de miljoner som pumpas in som statsbidrag till organisationer som använder sin roll till att motarbeta mycket av det som Sverige byggts upp på. Organisationer som nämns är Turkiska riksförbundet, vars ordförande nyligen avgick p.g.a. uppmärksammad rasism och hets mot folkgrupp. Det lättkränkta Afrosvenskarnas riksförbund är en annan organisation Eberhard tar upp och inte minst dess antisemitiska agenda.

“När stora grupper blir kränkta av allt sprider sig en oro för att göra fel. Därför vågar inte föräldrar vara föräldrar. När lärare får tillsägelser då de tillrättavisar barnen blir följden att mobbare kommer undan och lektioner urartar. Alla förlorar. Ytterligare en effekt av en närmast ikoniserad kravlöshet.”

Otvivelaktigt har det spridit sig en rädsla över att göra fel, säga fel saker och vidta vissa åtgärder. Lättkränkta grupper har en tendens att anmäla och media är inte sena att haka på. Vi vågar inte längre stå för det samhälle vi byggt upp och vi accepterar detta och obehagliga åsikter så länge de kommer från rätt grupper. Inte svårt att gissa vilka grupper Eberhard menar.

“Dessa rädslor gör människor passiva och ekonomin urholkas när samhället stagnerar och allt färre personer ska försörja fler och fler. Låt oss ändra på detta och sluta tro att det är snällt att vara kravlös. Det är elakt.”

Rädslan av att trampa på fel tå ligger som en våt filt över Sverige. I Danmark tar nu myndigheterna ett krafttag mot misstänkt bidragsfusk, där utomeuropeiska kvinnor är starkt överrepresenterade bland långtidssjukskrivna. Från Norge kunde vi 2011 se NRK göra ett ocensurerat reportage om det omfattande bidragsfusket bland somaliska familjer i landet.

Det Danmark nu gör och Norge gjorde, är något vi ännu inte sett i Sverige. Tror någon på fullt allvar att vi är förskonade från detta missbruk, lär ni tro fel. I Sverige är dock rädslan för att trampa på fel tå och sätta fokus på fel grupper stor, så stor att liknande krafttag aldrig kommer att genomföras.

GP