Klockan är fem när Pettersson väcker den oäkta hustrun, på med kläder, en snabb kopp kaffe, ut genom dörren som lämnades olåst och sedan promenad genom skogen till kyrkan, där julottan börjar 06:00. Det är plus fem grader och en kuling sliter i trädtopparna. 

Efter den mörka vägen möts vi av ljus och värme i den nästan fullsatta kyrkan. Kyrkklockorna ringer över trakten så de bybor som hade tänkt ha sovmorgon kunde glömma det. Prästen hälsar oss välkomna med några gudsord,   …”det folk som vandrar i mörkret skall se ett stort ljus; ja, över dem som bo i dödsskuggans land skall ett ljus skina klart”… Man får hoppas att det är sant men vad vet jag om guds ord? Inte speciellt mycket om Jesaja 9 kapitlet i varje fall även om några fragment finns kvar sedan skolans kristendomsundervisning.

Vi fick även till livs den gamla berättelsen ur Lukasevangeliet att ”det hände sig vid den tiden att från kejsar Augustus utgick ett påbud att hela världen skulle skattskrivas. Detta var den första skattskrivningen, och den hölls, när Kvirinius var landshövding över Syrien. Då färdades alla var och en till sin stad, för att låta skattskriva sig. Så gjorde ock Josef; och eftersom han var av Davids hus och släkt, for han från staden Nasaret i Galileen upp till Davids stad, som heter Betlehem, i Judeen, för att låta skattskriva sig jämte Maria, sin trolovade, som var havande. Medan de voro där, hände sig att tiden var inne, då hon skulle föda. Och hon födde sin förstfödde son och lindade honom och lade honom i en krubba, ty det fanns icke rum för dem i härbärget. 8. I samma nejd voro då några herdar ute på marken och höllo vakt om natten över sin hjord…” 

Nåväl, det är en trevligt att känna gemenskap i den gamla landsbygdskyrkan och fundera på tidigare generationer knegat, levt och dött i trakten.

Prästen predikade Julevangeliet och det sjöngs några psalmer, bland annat ”var hälsad sköna morgonstund” ”när juldagsmorgon glimmar” och ”det är en ros utsprungen”.

Det var även solosång mellan gudsorden och jag kunde återigen konstatera att det är inte så långt mellan Jesus och Ultima Thule.

Nåväl, efter glögg och pepparkaka var det dags att traska hemmåt, det hade klarnat en aning och planeten Venus visade vägen i söder.