INSÄNDARE. Stora delar av myndighets-Sverige och medie-Sverige är flitiga och återkommande besökare på Petterssons blogg, vilket framgår av den besöksstatistik som öppet presenteras av just Petterssons blogg. Besökarna spänner över ett brett område från Säpo till tidningen Vi Tippa och allt däremellan.

Petterssons blogg granskar inte minst monopoltidningen Södermanlands Nyheter, SN, och har under en lång tid kunnat rapportera om hur den än gång ekonomiskt välmående och trovärdiga lokaltidningen rutschar allt hastigare mot avgrundens kant. Nu stryps snaran åt ännu hårdare när ägaren Eskilstuna-Kuriren låter meddela att personalnedskärningar är att vänta på SN. Hur många tjänster som ska bort sägs inte.

Det är aldrig ett framgångsrecept att ljuga och undanhålla läsarna verkligheten som ledningen på SN ägnat sig åt under flera år samtidigt som läsarna kunnat konstatera att tidningens upplaga rasat, lokalredaktioner lagts ned, tryckeri och redigering flyttas till Eskilstuna och det externa och inköpta materialet ökat stort på sidorna etc. Så här sa SN:s chefredaktör för ett halvår sedan: ”Vi har en otroligt spännande tid framför oss. Den tekniska utvecklingen går blixtsnabbt och möjligheterna att nå ut med god, lokal journalistik har aldrig varit större. Jag vet vilken fantastisk potential som finns här på SN och i koncernen”. Vidare utlovade chefredaktör Anna Falk ”. . . mer resurser till grävande och granskande journalistik i tidningens alla kanaler”. Vilket förakt för SN:s trogna prenumeranter som Falk nonchalant tror sig kunna för bakom ljuset med sina utnötta floskler.

Verkligheten är den att SN idag inte ens har en egen ansvarig utgivare som fattar beslut om vad som kan publiceras. Det innebär att varje publiceringsbeslut måste godkännas av en för koncernen gemensam ansvarig utgivare tio mil bort i Eskilstuna. Hur det nu går ihop med Falks babbel om SN:s goda lokala journalistik. Det är ju inte svårt att se för läsarna att SN går åt det rakt motsatta hållet när det petas in allt mer material från systertidningarna i Katrineholm, Eskilstuna och Strängnäs. Den tydliga trenden lär inte stoppa upplageraset. Troligare är att prenumeranterna kommer att fly SN i ännu högre grad nu när ägaren förvarnar om personalnedskärningar vilket med automatik leder till en ännu tunnare SN med irrelevant innehåll.

När chefredaktör Anna Falk rabblar meningslösheten som hon inte ens själv kan tro på borde hon och SN:s medarbetare istället fundera på och fråga sig vad läsarna egentligen vill ha för innehåll i sin lokaltidning. Hur vällovligt, och politiskt korrekt, det än är att SN tar initiativ till insamlingar till flyktingar och står som arrangör till diverse lokala evenemang är det inte den primära uppgiften för en lokaltidning. För att SN överhuvudtaget ska överleva måste tidningen tänka nytt och annorlunda. Det kräver i sin tur kreativa journalister och fotografer och en chefredaktör som inte i varje stund dansar efter ägarens pipa.

Petterssons blogg vill tro på lokaltidningens fortlevnad och framtid. Det finns i Sverige lokaltidningar som valt rätt väg och visar på positiva upplagor. Den gemensamma nämnaren är att dessa tidningar har egna chefredaktörer och ansvariga utgivare som fattar egna beslut både om tidningarnas innehåll och om vad som kan publiceras, värnar om sin lokala själ, satsar på så kallat superlokalt innehåll och framför allt har sagt upp sina TT-abonnemang. SN gör tvärtom. Kallar sig av någon anledning för Mediehuset SN, fjantar runt med webbkameror, fyller sidorna med billigt TT-material och sänder amatör-”teve” på nätet. Det är knappast den affär prenumeranterna gjorde med SN och betalar 2 400 kronor om året för. Nu tvingas SN, som Petterssons blogg i mängder av tidigare inlägg förutsett, till personalnedskärningar och en Golgata-vandring som leder till det den alltid brukar leda till även om chefredaktör Anna Falk tycks vara av en annan uppfattning och löjeväckande påstår att ”. . . möjligheterna att nå ut med god, lokal journalistik har aldrig varit större”.