HISTORIA. Orkanen Katrina var en kraftig tropisk cyklon som den 29 augusti 2005 nådde USAs södra fastland. Framför allt delstaterna Louisiana, Mississippi och Alabama men även Florida berördes.

Katrina anses vara en av de kraftigaste tropiska cykloner som registrerats på västra halvklotet. Dagen efter att orkanen nådde den amerikanska kusten från Mexikanska golfen hade myndigheterna fortfarande dålig överblick över förödelsen, men det var redan då uppenbart att ovädret var en av de mest destruktiva orkaner som drabbat USA, till och med den allra värsta vad gäller materiella skador. Över 1 800 människor omkom. De materiella skadorna bedöms i efterhand ha uppgått till 81 miljarder dollar, ungefär 800 miljarder kronor med 2005 års växelkurs, mest av alla orkaner i världshistorien.

Katrina bildades omkring den 22-24 augusti ute på Atlanten och blev säsongens elfte orkan i Atlanten som nått minst stormstyrka. Ovädret intensifierades långsamt och nådde södra Floridas kust den 25 augusti som en kategori 1-orkan enligt Saffir-Simpson-skalan med vindstyrkor strax ovanför gränsen för orkan, det vill säga 33 meter i sekunden (119 km/tim).

Katrina nedgraderades till tropisk storm över Florida men nådde snabbt orkanstyrka när lågtrycket kom ut över varmt vatten igen. Meteorologerna hade trott att ovädret snabbt skulle svänga av åt nordväst för att några dygn senare nå nordvästra Florida som en kategori 2- eller 3-orkan. Cyklonen överraskade dock med att röra sig västerut innan den svängde av mot nordväst och satte kurs mot den centrala Golfkusten. Över det mycket varma havsvattnet (drygt 30 grader) skedde samtidigt en mycket snabb intensifiering av lågtrycket, samtidigt som ovädret svällde i storlek. På två dygn (26–28 augusti) gick Katrina från en kategori 1-orkan till en kategori 5-orkan. Det innebär att medelvindhastigheten överstiger cirka 70 meter i sekunden, 250 km/tim, drygt dubbla gränsen för en orkan (120 km/tim).

På eftermiddagen (lokal tid) den 28 augusti hade lufttrycket sjunkit till endast 902 millibar. Bara tre tropiska cykloner som registrerats på västra halvklotet hade fram till dess haft lägre lufttryck. (Orkanen Rita överträffade dock Katrina i styrka drygt tre veckor senare, och ytterligare en månad senare följde orkanen Wilma som var ännu kraftigare). Vindhastigheten hade nu stigit till 78 meter i sekunden, (281 km/tim) med vindbyar på cirka 95 meter i sekunden (drygt 340 km/tim). Vindhastigheten var därmed nästan lika hög som i orkanen Camille som 1969 orsakade enorm förödelse i delstaten Mississippi, men med skillnaden att Katrina var mycket större än Camille. Som jämförelse nådde vinterstormen i Sydsverige i januari som mest 35–40 meter i sekunden i vindbyarna.

Myndigheterna fruktade nu att USA stod inför den i särklass värsta naturkatastrof som drabbat landet. Orkanens centrum, ”ögat”, var på väg rakt mot miljonstaden New Orleans. Staden är extra känslig för orkaner då stora delar ligger under havsnivån. Meteorologerna beräknade att ovädret med kategori 5 skulle orsaka en stormflod på upp till nio meter. En sådan drastisk höjning av havsytan som uppstår på grund av orkanernas låga lufttryck och höga vindhastigheter kallas på engelska för storm surge. Stadens skyddsvallar stod inte emot vattenmassorna som översvämmade stora delar av New Orleans. Därtill kom orkanens storlek som gjorde att områden så långt bort som nordvästra Florida skulle få allvarliga känningar av ovädret.

Katrinas öga nådde fastlandet cirka 13.00 lokal tid den 29 augusti. Orkanen hade försvagats lite och klassades nu som en kategori 4-orkan. Medelvindhastigheten var 65 meter i sekunden (232 km/tim), med kraftigare vindbyar. Mer än tillräckligt för att orsaka en stormflod som bröt skyddsvallarna i New Orleans. Dock hade orkanen innan den gick i land ändrat banan en aning åt öster, vilket medförde att New Orleans hamnade utanför det kraftigaste vindbältet. Trots det uppstod stora översvämningar i staden och även stora skador orsakade av vinden.