INRIKES. Målplaner och styrdokument, tidsrapportering och interndebitering, uppföljningar och möten – allt fler ägnar allt mer av sin arbetstid åt administration. Anders Ivarsson Westerberg vid Södertörns högskola och Anders Forssell vid Uppsala universitet forskar i ett projekt om det här som de kallar Administrationssamhället, och som har resulterat i en ny bok med just namnet Administrationssamhället.
Bland annat har de tittat närmare på hur administrationen påverkar arbetet inom skolan, vården och polisen, och mellan tummen och pekfingret lägger de yrkesgrupper som de studerat ungefär 50% av sin arbetstid på administrativa uppgifter. Det handlar då om yrkesgrupper vars huvuduppgifter är att jobba med kärnverksamheten – förutom de här yrkena så finns det ju olika slags administratörer som är specialiserade på administration. Men de klassiska administratörerna, som till exempel sekreterare, kontorister och kanslister har minskat drastiskt – för 25 år sedan fanns det flera hundra tusen sekreterare i Sverige, idag har de minskat till ungefär 30 000.
Det har bland annat resulterat i att administrationen har amatöriserats och försämrats då medarbetarna själva ska sköta en stor del av det administrativa arbetet.
-Pettersson har sett det i många år. Resurserna går till fler chefer och avdelningar som ska förändra och detaljstyra, mindre resurser och färre människor i produktionen som i sin tur klagar på att de är underbemannade och det löser politikerna med en ny chef som ska förändra…
Landstinget fick ny chef. (Alltför många) Han informerade personalen om ny rutiner och det skulle slängas papper. ”För säkerhets skull ta en kopia”, jojo.
Det är datorerna som är orsaken. Tyvärr tog man bort maskinskrivning samtidigt som mängden tangentbord exploderade. Samtidigt lät man in i våra dagar barnen fortsätta med syslöjd då tekoindustrin dog istället för att lära dem programmering.
Politik: det går inte fort, men det blir inte bra.
Till en del har TheMinimizer rätt som skyller på datorernas intåg. I och med att alla fick en terminal sorterade man bort en massa servicepersonal som sekreterare och andra administratörer. Man tog då för givet att chefen kunde lika mycket om maskinskrivning, språkbehandling, faktakoll och att hålla reda på papper som den sekreterare och kontorist man avskedade…
Tänk på de dåligt avlönade läkarsekreterarna som servade läkarna. De behövdes väl inte, va?
Administrationssamhället, rör det sig om en nyuppfunnen ”hittepå”-term igen? Varför inte kalla fenomenet Pappersvändarkompaniet?
Det handlar om att sysselsätta oduglingarna.