Europaparlamentariker Lars Adaktusson om den konstiga mediabilden och hur Israel behandlas i svensk media.

Slutsatsen i den så kallade Palmer-rapporten blev att Israels sjöblockad av Gaza har folkrättsligt stöd, att den inte kan ses som kollektiv bestraffning samt att Israel har rätt att agera på internationellt vatten för att upprätthålla blockaden. I rapporten, som beställdes direkt av FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon, heter det: ”Israel står inför ett verkligt hot mot sin säkerhet från militanta grupper i Gaza. Blockaden är därför en legitim säkerhetshandling för att förhindra att vapen förs in i Gaza sjövägen och dess upprätthållande är i enlighet med folkrättens krav.”

Palmer-rapporten är tydlig även på en annan punkt; aktivisterna i Ship to Gaza agerar provocerande och de påstådda humanitära avsikterna finns det skäl att ifrågasätta. Hade arrangörerna av Ship to Gaza varit ute för att förbättra de humaniära förhållandena har möjligheten hela tiden stått öppen att lossa förnödenheterna i Ashdod för vidare transport till Gaza. Men detta har konsekvent avvisats av aktivisterna – till förmån för mediala upptåg och utfall mot Israel.

Om hur media vinklar nyheter om Israel

Många av oss har säkert i olika sammanhang haft anledning att reflektera kring bilden av Israel – i Sverige. En bild som till stor del formas av medierna. Medierna är viktiga, ämnet är allvarligt – men ibland blir ensidigheten nästan komisk. Eller vad säger ni om nyhetssändningen i Sveriges Radio där det förra året rapporterades så här: ”Israel bröt idag vapenvilan i Gaza – efter att Hamas på nytt skjutit raketer mot Israel”. Ska man skratta eller gråta?

Jag har själv en bakgrund i medierna – och jag har med andra ord sett den ensidiga medierapporteringen – även från insidan. Exemplen är många – ett av de tydligaste var jag själv med om i samband med kriget mellan Israel och Hizbollah 2006. På plats i Beirut blev jag uppringd av min hemmaredaktion som förklarade att jag måste sluta rapportera att det var Hizbollah som hade startat kriget. Detta trots att striderna de facto inleddes efter att Hizbollah beskjutit norra Israel. Och i samband med det; dödade tre israeliska soldater.

När jag påpekade detta fick jag till svar att den israeliska vedergällningen mot södra Libanon aldrig hade varit så omfattande som den var – om inte Israel hade planerat för ett krig. Så resonerades det på SVTs opartiska nyhetsredaktioner. Den här ensidiga medierapporteringen blir tydlig varje gång Mellanöstern får förnyad aktualitet. Senast förra sommaren under Israels försök att sätta stopp för de tilltagande raketbeskjutningarna från Hamas:

”Israel bröt idag vapenvilan i Gaza – efter att Hamas på nytt skjutit raketer mot Israel”.

Organisationen Ship to Gaza och rapporteringen kring den, är i det här sammanhanget en återkommande hållpunkt. Otaliga mediepåhejade båtar har seglat över Medelhavet – och nu är det dags igen. I maj avseglade den skandinaviska trålaren Marianne – härifrån Göteborg – och satte kurs mot Gaza. Syftet med seglatserna är enligt arrangörerna att bryta blockaden ”en gång för alla” och ge Gazaborna tillbaka sina mänskliga rättigheter. Men att Gazabornas situation i grunden är en direkt följd av terrorgruppen Hamas agerande, talas det tyst om.

Udden riktas ensidigt mot Israel.

Se hela texten här