Jan Victor Armas Lindblad, född 19 juli 1932 i Örebro, död 5 april 1987 i Johanneshov i Stockholm, var en svensk naturfilmare, visselkonstnär, fågelimitatör och jonglör. Han var son till sångpedagogen Frey Lindblad.
I början av 1950-talet debuterade Lindblad i folkparkerna som jonglör och visselkonstnär. Den sistnämnda talangen gjorde honom till en av 1970-talets mest säljande skivartister i Sverige. Hans kanske största hit var Shenandoah.
Fram till 1956 ägnade sig Jan Lindblad också åt att producera naturfilmer med motiv från den svenska naturen, dock utan att visa sina filmer offentligt. Dessa filmer försågs med Jan Lindblads egna speakertexter och musik, som han själv valde. När han producerat tre filmer av god konstnärlig kvalitet blev han inbjuden av Katrineholms-Kuriren och dess lokalredaktör i Flen Alex Svensson att visa filmerna på en biograf i Flen. Publiktillströmningen överträffade alla förväntningar, vilket resulterade i ett flertal visningar i Flen. Därefter blev Jan Lindblad inbjuden av respektive orts ledande tidningar att visa sina filmer i Katrineholm, Norrköping och Linköping. En berättelse om Jan Lindblads urpremiär som filmare finns i hans bok Den vita tapiren.
”Shenandoah” är en amerikansk folksång inspelad av bland andra artisten och visslaren Jan Lindblad. Denna inspelning var en stor hit i Sverige 1977–1978. Enligt Topplistan, som i januari 2001 i P3 spelade de mest sålda singlarna någonsin i Sverige åren 1975–2000, var denna låt den mest sålda dittills. Den låg med på listan i 54 veckor 1977–1978.
Shenandoah är också namnet på en stad, på en flod och på en dal i Virginia, USA, och på vissa andra platser i USA.
Instämmer i föregående inlägg och trevligt av Pettersson minnas tillbaka.
Får oss kämpa hårdare för bevarande av vårt arv.
När du nu kom in på nostalgiska moment under mitt liv var också denna underbara melodi,en av de sista vid avskedet:
Stenbock
I all sorg vid tillfällen av förlust så är det viktigt att finna tröst, vilken fin tröst så vackert.
Du vet att jag befinner mig i och nära de emotionella latinarna, känner ett härligt lugn, kram.
En stor man var det. Han var släkt med Nyköpings tidigare sångstjärna Stefan Ryden. Stefan var med Jan vid några av hans otaliga resor. Jan var en fantastisk människa, ja en riktig naturbegåvning. Såna växer inte på trän längre. Tänk vad tiden går fort, minns honom som igår. Bra inlägg Pettersson!
Tack för den Videon…Denna låt fick min avlidna hustru med sig på hennes sista vandring!
Då gjorde du det fint.Att spela fin musik på hennes sista vandring:
Bak denna låt som i Sverige blev bekant,genom bl.a. Jan L. döljer sig från början en rysk folksång.Varje gång jag hör den tänker jag på allt det lidande,och den död som förknippas med denna låt.
Här i Sverige är det inte så känt men ryssarna är liksom jag,innerst inne av mjukare art !Tyvärr vaknar även mina sorger,när jag hör dessa toner !
Sorg måste läka i sin tid,det är svårt att skynda på sorg.Den lämnar än en dag.