Lusharpan sitter just nu och läser Boverkets rapport 2015:10. Den heter ”Nyanländas boendesituation – delrapport”. Det är bara att konstatera att det är ingen hejd på uppfinningsrikedomen hos Boverket när det gäller att skrapa fram bostäder till våra nyanlända. Och när vi pratar om ”nyanlända” så ska vi komma ihåg att rena flyktingar fortfarande är i minoritet även om andelen ökat de senaste åren efter att konflikten i Syrien startade.

Boverket sammanfattar sitt förslag i 8 sk strategier. De innehåller allt från modulboenden, temporära bostäder, direktiv till allmännyttan, kommunala hyreskontrakt och en ”Nationell lägenhetspool”.

En del av förslagen har karaktär av tvångsåtgärder, vilket Boverket uppenbarligen är väl medvetet om. Man noterar tex att ”Förslagen som läggs är i allt väsentligt riktade till en särskild grupp: nyanlända som behöver en kommunplats för att kunna lämna sitt anläggningsboende”.

Man konstaterar vidare: ”I det korta perspektivet behövs de åtgärder som föreslås i rapporten för att snabba på det låga utflödet från mottagningssystemet. I längden är detta dock inte hållbart eftersom det finns en betydande risk att grupper med små resurser att hävda sig på bostadsmarknaden ställs mot varandra”.  

Lusharpan antar att bland grupper med ”små resurser” återfinns svenska ungdomar, svenska hemlösa mfl. Hur länge ska dessa grupper vänta på att våra rikspolitiker gör samma storstilade satsning för    dem ??  Bostadsbristen för ungdomar är ju knappast något nytt fenomen, så varför satsas det så förtvivlat just nu ?? Varför fanns det inte pengar tidigare ?? Varför gjordes det inge storstilade satsningar tidigare ??

Och vad händer sedan ?? Det är uppenbarligen inte hållbart i längden om man får tro Boverket. Kommer det att finnas några pengar kvar till de svenskar som har ”små resurser” att  hävda sig på bostads-marknaden.

Lusharpan tror inte det. Boverkets förslag till att hantera situationen kommer bara att generera ytterligare en anledning till att vi talar om våra ungdomar som den ”förlorade generationen”. Man kan inte tro att det för dem kommer att bli som i studentsången, att ”den ljusnande framtid är vår”. Det kommer snarare att bli tvärtom och när dessa ungdomar inser det så kommer vi att få se ett valresultat som fullt ut motsvarar deras besvikelse.

Och det slutar ju inte där. Våra problemtyngda kommuner kommer att få ännu fler bekymmer och för en del kommer det att vara ett överöverstigligt hinder att klara av dessa frågor. Men det enda stöd som kommunerna kommer att få från våra rikspolitiker är ropen på solidaritet och att man ska ta sitt ansvar. Något annat kan man knappast förvänta sig.

Och för övrigt anser jag att svensk invandringspolitik i grunden behöver förändras och antalet arbetskrafts- och anhöriginvandrare kraftigt reduceras.