ISLAM. Den internationella konfliktsituation präglas alltmer av väpnade konflikter där muslimer är inblandade på den ena eller andra sidan – eller båda.

Är muslimska länder, särskilt krigiska? Är det religionen fel?

Trots de många dåliga nyheter vi får genom massmedia varje dag, så finns det en det en del positiva inslag i den internationella konfliktsituationen. Medan antalet pågående väpnade konflikter ökade under större delen av det kalla kriget, såg vi en dramatisk nedgång efter murens fall. Minskningen var ännu kraftigare om vi bara tittar på konflikter som är tillräckligt stora för att klassificeras som krig (mer än 1000 döda i striderna under ett kalenderår).

Trots att antalet konflikter går lite upp och ner varje år, har det varit i stort sett stabilt sedan 2001.

I genomsnitt dog cirka 300 000 personer i krig varje år i det första decenniet efter andra världskriget. Under de första tio åren av 2000-talet, sjönk siffran till cirka 44 000 per. år, trots att jordens befolkning mer än fördubblades under samma period.

Under de senaste åren har det blivit flera offer igen, främst på grund av inbördeskriget i Syrien. Men vi är fortfarande mycket långt ifrån ett nytt Korea eller ett nytt Vietnam. Mellanstatliga krig inträffar mycket sällan, de återstående krigen är inbördeskrig.

Hur är det i den muslimska världen? Direkt efter det kalla kriget, fick vi en liten ökning av antalet inbördeskrig i de muslimska länder. Sedan en kraftig nedgång och sedan en ökning igen efter 2001, men inte till den nivå som var tidigare år. Som muslimska länder räknar vi de länder där muslimer är i majoritet.

Antalet inbördeskrig med har ökat kraftigt under de senaste femton åren.

Figuren visar hur stor andel av väpnade konflikter som äger rum i muslimska länder och av islamistiska rebell.

Här ser vi en liten ökning i början efterkrigstiden och omedelbart efter det kalla kriget. Men ökningen efter 2001 är betydligt mer dramatisk. Under 2011 och 2012 pågick alla inbördeskrig i muslimska länder!

Antalet inbördeskrig i muslimska länder har inte ökat kraftigt de senaste åren. Men eftersom inbördeskrigen i andra länder har avtagit, så präglas nyheter av muslimska konflikter.

Andelen konflikter där rebellrörelser har en islamistisk karaktär, växer också snabbt, och har ökat ändasedan det kalla kriget slutade c:a 1990. Dessa muslimska grupper kämpar en kompromisslös kamp och dessa konflikter är både blodiga och svåra att lösa.

Med rätta oroar vi oss för terroristfaran i Europa, men vi får inte glömma att det mesta av det det islamistiska våldet utspelas i muslimska länder. Som Mohammad Usman Rana så träffande skrev i Aftenposten den 14 januari: ”Det brinner i islams hus”. Detta är inte en ”civilisationernas kamp” mellan islam och västvärlden, utan en blodig muslimsk kamp om muslimernas hjärtan och sinnen.

En möjlig förklaring är att de flesta av dessa länder fortfarande slits av kolonialtidens godtyckliga gränser. Territoriella konflikter tar ofta lång tid att lösa. En annan faktor är den traditionella strategiska betydelsen av Mellanöstern, både genom sitt läge mellan öst och väst och dess oljerikedomar. Flera militära interventioner under de senaste åren har ersatt relativt stabila diktaturer med instabila halvdemokratier.

Att konflikter i de muslimska länderna har ökat särskilt kraftigt efter 2001, kan tyda på en reaktion från den muslimska världen – inte bara mot dem som ingriper, utan också mot deras anhängare i den muslimska världen.

Många som är kritiska mot islam, ser denna religion som mer våldsam än andra religioner. Det finns emellertid våldsamma och fredliga element i alla religioner.

Både islam och kristendom är missionerande religioner och Samuel Huntingtons förutsägelse av ett civilisationskrig innebar att det skulle vara en särskilt hög risk för krig mellan kristna och muslimer. Men huvudbilden i dag är konflikter inom den islamiska området, även om dessa konflikter också har effekter i länder där muslimer inte är i majoritet.

Resten av världen har blivit fredligare, medan den muslimska världen har inte blivit det så kan det bero på att de muslimska länderna i mindre utsträckning har genomgått politiska och ekonomiska förändringar som har bidragit till att minska våldet i och mellan andra länder.

De flesta muslimska länder släpar efter när det gäller demokrati och mänskliga rättigheter. Många av dem har en svag ekonomisk utveckling, även om vissa har blivit mycket rika på grund av olja. Vissa är fångade i ”resursförbannelse”, ett starkt beroende av råvaruexport.

Under de senaste decennierna har vi haft höga oljepriser, många oljerika stater, särskilt i arabvärlden har haft råd att finansiera rebellrörelser som försöker destabilisera regionala rivaler.

En analys av konflikterna i Mellanöstern, drog slutsatsen att religionen inte har någon betydande effekt för att förklara konflikterna. Regering, ekonomisk utveckling och etnisk dominans är viktigtare.

Men hur påverkas dessa faktorer av religionen? Eftersom religionen har effekt på utvecklingen.

Läs hela artikeln i original på Aftenposten.

-Pettersson är övertygad om att islam ligger bakom majoriteten av konflikterna. Att skylla på fattigdom och förtryck håller inte, då skulle vi se mängder med tiggande zigenare som självmordsbombare.

Muslimer bråkar i Kina, i Thailand, i Ryssland, i Indien, från Gibraltar till Filippinerna.

Muslimer bråkar med judar, med kristna, med hinduer, buddister och ateister. Men mest av allt bråkar de med andra sorters muslimer. De är inte kloka och det är islams fel och har så varit i 1 400 år.

UD avråder från resor till muslimska områden.

Jihad – det heliga kriget