Från Eva-Maries Facebook
För ett tag sedan blev jag en riktig kändis, att bli kändis är både på gott och på ont och i detta fall gjorde det mest ont om jag ska vara riktigt ärlig. Ärlighet vara längst, ärlighet är det som stärker en när det blåser snålt. Livet självt består av vägval och om sådant man inte själva råder över eller ens någon gång funderat på. Jag funderar mycket och jag har valt att gå genom min stad med öppna ögon.
Man ska inte gå och tjuvhålla på sina iakttagelser om vårt förändrade land och förändrade stad så sagt och gjort på ”gamla” dar tog jag steget att engagera mig i ett politiskt parti, ensam är inte stark utan tillsammans kan man utföra underverk. Och ”underverk” behöver vårt land så som tillståndet är för riket.
Det ena ger det andra och så rätt som det är befinner man sig på det tredje, ett samhällsengagemang ger vid handen vänner som både gillar lika och olika. Vi är många som skapar opinion, vi gör det i bloggform, insändare och under fikaraster. Att som en glad men ofta arg amatör skriva i bloggform ses av en del som mindre värt än om man haft journalistisk utbildning och anställning vid skattefinansierad mediekanal.
Tack vare alla alternativa mediekanaler vaknar, om än sakta så vaknar det sovande folket och gnuggar yrvaket sina ögon. När man inte längre känner igen sig och sin samtid från hur det var igår då börjar tankarna,funderingarna och ett sökande sätter igång. Jag vet jag har varit där, man kan inte lura ett folk hela tiden hur länge som helst. Ursäkta min skånska men jäklar vad jag med min kamera och penna dokumenterade, frågade och ifrågasatte både politiker och så kallade journalister. Jag blev så obekväm för en del och intressant för andra att jag fick ett nytt arbete på kuppen.
Det går så fort, det går så himla fort att knäcka en människa. Men om man har en grundtrygghet och en stabil bas att stå på då reser man sig återigen. Man kan säga att man har en väldig tur att man känner sig själv och att man i alla fall själv vet vem man är. Det vet jag.
Något av det tråkigaste och tristaste som kan hända en social person är när folk man gillar blir till folk man gillade, när man märker att personer man förut hyste tillit och respekt för visar sig vara som Dr Jekyll and Mr Hyde. Falskhet och hyckleri är sådant som genomskådas rätt så lätt och de som visar falska tendenser mot en medmänniska blir förr eller senare avslöjad, den dagen kommer. Karma säger en del och då får man se upp så man inte blir alldeles för skadeglad, svårt.
För några dagar sedan kom det sådana där ljud i min dator som signalerade att någon var på chatten och ville meddela mig något. ”Hej Eva-Marie. Jag följde dig länge på Pettersons och älskade dina inlägg där. Jag har inte kommenterat så mycket där sedan du försvann. Önskar bara att du har det bra och ville bara skriva att jag hoppas att du börjar skriva ”offentligt” någon gång igen. Saknar ditt ”Fredagsmys” och din musiksmak som tydligen är samma som min. Kram Pia”
Vidare, ”Det smärtar att höra att din dotter tagit avstånd. Hon kommer en dag att förstå vilket smart och modig mamma hon har, det är jag säker på. En mamma som brytt sig om hennes framtid och offrat sig för att fler ska få se den sanning som hon har sett. Jag har själv en dotter och jag hoppas att jag uppfostrar henne med öppna ögon. Du har en stark karaktär som inte lämnar någon oberörd, åtminstone ingen som följt dig. Jag är glad och stolt över att ha dig som ny/gammal vän här Kram Pia”
Ni som följer mig på faceboook har säkert förstått att jag har haft det tufft, det är inte en baggis att bli ”berömd” och medialt exponerad av drev i mer än en vecka och det för att man gillar olika än vad vänsterpress gör. Jag kämpar på och när någon helt plötsligt hör av sig med snälla uppmuntrande ord så medverkar det till att man reser sig ytterligare. Pia som egentligen heter något annat fortsatte att med sina ord stärka mig.
”……Du är en god människa, tro inget annat……Du hör inte hemma på skräphögen Eva-Marie och en röst som din kan inte stanna i skuggan. Människor som du hör hemma i solens ljus och du kommer att hamna där, det är jag säker på. Jag jobbar mer på marknivå och når folk runt fikabordet på jobbet. De flesta har inte en aning om vad som sker men jag sår mina små frön här och där….mycket effektivt. Jag tror på karma och en dag kommer bödlarna inom statlig media få smaka på sin egen medicin. Du kan lugnt stå rak. Hoppas du får en fin helg Eva-Marie. Tack för vänskap, ser fram emot fortsättningen. Sleep tight. Kram Pia”
Govänner och andra, så ser myntet ut från min synvinkel och ni som funderar och undrar om hur blir det nu? För er kan jag förtälja, jag kommer aldrig att ge mig, jag är Sverigevän och det har jag alltid varit och kommer att så förbli.
Eva-Marie Olsson
Malmö
Hej Stickan!
Inte tänker du bli äldre, eller? …
Tanten är en Sverigeromantiker!
Många gamla blir sentimenta på gamla dar.
Halka du in på ett bananskal ?
Hej Eva-Marie! Då jag som ”gammal” 73-årig tant inte vet hur man chattar, varken har Facebook eller Twitter, så är det bara här på Petterssons som jag kan ta del av dina alster. Så fortsätt, du har många vänner, gammal som ung!
,
Jag är en s.k. rasist och det är jag stolt över. För mig innebär ordet rasist att jag älskar mitt land och värnar om det och om de Svenskar som kämpar för att bevara det Svenskt. Heja på Eva-Marie jag står helt bakom dina idéer och tankar. Man är väl Sverigevän.
… du är en klippa Eva-Marie…ett efterdöme för alla riktiga Petterdöttrar/söner som oförtrutet kämpar vidare!.,)
Håll ut, många inkl. mig själv, törs inte outa mig utan gömmer mig bakom mitt förnamn. Du är ett föredöme för alla oss töser i Skåne.
Och i förskingringen!
”Den som står i storm, samlar inte damm.”
När motgången kommer, har man själv 3 val:
1. Att bli sänkt.
2. Att låta problemen begränsa sig, eller…
3. Att bli STÄRKT av erfarenheterna.
Jag kunde lika gärna ha hetat ”Pia”, andemeningen i hennes uppmuntran är densamma som min,
…och jag är övertygad om att Du tillhör den senare kategorin; de starka, utvalda, som kraftfullt vänder tillfällig motgång till långsiktig framgång.
Ser fram emot Ditt nästa inlägg 🙂
Eva-Marie, med eller utan journalistutbildning-du är bäst. Du beskriver livet som de köpta inte vågar/tillåts se. Pia har rätt i vartenda ord. Du är grym- kom igen! Styrkekramar i massor!
Ja Eva-Marie,om man ser allt med öppna ögon, så har man
inget att skämmas för. Och om man inte ser hur Sverige
förvandlas till det sämre , så är man antingen blind
eller så vägrar dom att ta till sig av all jävlighet som dagligen
utspelas framför ögonen på oss, och framförallt Malmö
är ett skrämmande exempel på hur fort förfallet kan
eskalera när ledare som inte tycks bry sig, utan istället
öppet skryter om hur bra Malmö har blivit tack vare
massinvandringen dit.
Synd att din dotter tagit avstånd från din klarsynthet,
men hon kommer nog att gnugga ögonen en dag och
ge dig rätt i dina åsikter. Jag själv har två döttrar som
i början inte ville ta till sig när jag tog upp alla dom
nackdelar som en otyglad invandring för med sig, men
det har ändrats radikalt efter att dom sett och upplevt
hur drummelaktigt många av dem som vi ska försörja
beter sig. För vi Sverigevänner ger oss aldrig, vi har
inte varit med och byggt upp Sverige för att andra ska
rasera och förstöra det! Så kämpa på Eva-Marie!
Instämmer i hyllningskören Eva-Marie! Du ska vara glad att du har litet erfarenhet och inte är en ung brutta utan insikt. Orsaken till att du kan resa dig är du vet vem du är. För det krävs erfarenhet och självinsikt. Iofs verkar detta inte alltid åldersbundet – titta på Fredrik och Löfven!
Dina krönikor gillar jag – även om de ibland handlar om vardagliga saker så tar du med små detaljer som får mig att förstå bilden.
Stor kram!
Tack Eva-Marie, jag instämmer med Pia du och dina sköna vardagsberättelser i ord och bild har gjort att jag fortsätter skriva på Pettersons blogg. Saknar tills nu dina skildringar av svensk vardag är så glad att jag har möjlighet att läsa dem via bloggen.
Som du så klokt skrev vid något tillfälle ”vi lånar landet av våra barn och barnbarn”, det gjorde ett bestående intryck hos mig så klokt sagt av dig, hade aldrig tänkt så långt själv. Ett annat klokt uttryck som jag läste från dig var ”jag dör hellre stående än lever krypande”, tror jag att det var. Eva-Marie du är en inspiration i mitt liv, tack.
Pettersons blogg är en livsnerv med de allra bästa artiklar om allt nära och fjärran, stort och smått ett stort tack !
Jag kommer också alltid att vara Sverigevän.Vad som en sker så har jag mina minnen kvar av Sverige som det en gång var.
All heder och respekt åt dig Eva-Marie som trots motgångar och ständig turbulens, fortfarande står rakryggad med fanan högt.
Instämmer !
Jag hejar på dej Eva-Marie! Kram!