Nedanstående artikel är från danska Den Korte Avis som jag försökt översätta
En 45-årig svenska kvinnan blev natten till lördagen den 28 januari gruppvåldtagen på en färja mellan Sverige och Finland.
Svenska medier rapporterade nästan identiskt, det var ”svenska män” som hade begått brottet: ”Sex svenska män våldtog kvinnan i hytten,” ”Sex svenskar har gripits för våldtäkten på färjan,” ”Flera svenska män har gripits för våldtäkt på Finlandsfärjan, ” ”Sex svenskar greps för färjevåldtäkt”.
Dessa rubriker var spektakulära, eftersom svenska män sällan begår gruppvåldtäkt – och absolut inte på en färja, där det finns en hög sannolikhet att myndigheterna snabbt kan identifiera förövarnas identitet.
Det visade sig också att det inte var svenska män som polisen grep för våldtäkten. Alla misstänkta har somalisk bakgrund och är somaliska medborgare men bosatta i Sverige.
Medan detta doldes i de stora medierna, framkom det när passagerare började skriva om fallet på sociala medier.
”De var mörkhyade och eventuellt från Somalia”, skriver ett vittne om de misstänkta männen. Ett annat vittne skriver att ”gruppen drev runt på båten och betedde sig mycket ouppfostrat”.
Enligt Länstidningen Södertälje säger en 29-årig kvinna att männen försökte komma i kontakt med henne och hennes väninnor på ett mycket obehagligt sätt: ”Vi satt i vår hytt när de försökte komma in. De frågade oss om vi ville ha sällskap, en av dem sade att det var väldigt mycket ”fitta” där. Deras inställning till kvinnor var hemskt och vi var tvungna att tvinga ut dem genom dörren”.
Den intervjuade kvinnan säger också att hon finner det mycket svårt att föreställa sig att den våldtagna 45-åriga kvinnan visste vad hon gav sig in på. När hon hittades var hon naken och tungt chockad. Kvinnan hade tydligen lockas med ner i hytten av en av männen. Sedan kom de andra in, de höll fast henne, drog av henne kläderna och våldtog henne en efter en.
De svenska medierna nöjer sig inte med att berätta att en 45-årig kvinna hade blivit gruppvåldtagen på färjan.
Normalt vill media i en sådan här sak nämna de misstänktas bakgrund, men här ska till varje pris undvika att informera allmänheten om att gärningsmännen var somalier. Därför skrev man om historien, så förövarnad bakgrund blev kallt och cyniskt ändrad. Somalier blev ”svenskar”.
Det är inte bara att lura folk. Det gör det också svårare att förhindra liknande allvarliga brott i framtiden, när det inte berättas sanningen om vem som begår dem och hur de begår dem. Man utsätter kvinnor för ökad risk, eftersom det ska hållas på politisk korrekthet.
Det här är faktiskt ingen liten problem. Antalet våldtäkter i Sverige är oerhört högt – mycket högre än i Danmark. Definitionen av våldtäkt är något bredare i Sverige, men det kan knappast förklara skillnaden i siffrorna och antalet våldtäkter har ökat dramatiskt de senaste åren.
Officiell statistik avslöjar inget om hur detta brott fördelar sig mellan svenskar och invandrare. I Norge, visar siffrorna att invandrare är överrepresenterade i våldtäktsstatistiken för Oslo.
I Sverige är temat tabu. Till en sådan grad att misstänkta våldtäktsmän med somalisk bakgrund och somaliskt medborgarskap kallas för ”svenska män”.
Dum, dummare, dummast – så gräver etablissemanget ur sina egna hjärnor. Läs:
Oderliga debattekniker kortsluter debatt
/Katarina Barrling, Fil. dr. statsvetenskap./
Inom vetenskapsteorin finns en idé som brukar gå under benämningen generositetsprincipen. Till skillnad från vad man skulle kunna tro har den ingenting med goda gåvors givande att göra. Syftet är ett annat: att främja så väl tänkta tankar som möjligt.
När vi till exempel läser tänkare från andra tider så ska vi läsa dem på vårt mest välvilliga sätt, det vill säga inte börja med att haka upp oss på att de företräder ett synsätt som är främmande för den tid vi lever i.
Vi är alltså generösa i vår tolkning, inte för att vara bussiga, utan för att inte i onödan sortera bort sådant som kan säga oss något även i dag.
Genom att inte ta fram storsläggan utan gräva försiktigt kan vi på detta sätt rädda värdefulla tankar till eftervärlden.
Dagens offentliga debattklimat präglas i stor utsträckning av motsatsen, vad vi här skulle kunna kalla ogenerositetsprincipen.
Den lyfter – eller snarare sänker – nivån från ”går något att missförstå så ska det missförstås” till ”med litet träning kan allt missförstås”
Som dagens medielandskap ser ut får dessa missförstånd också en ordentlig spridning.
Såväl människans klipska som mindre klipska sidor gör att hon genom århundradena samlat på sig en betydande samling argumentationsfel att dra nytta av vid tillämpningen av denna princip.
För att nämna några exempel: allmänna tillmälen (rasist, fascist, PK-maffia, moralist, tokvänster), guilt-by-association (Du är för djurens rätt, det var Hitler också), förringande (Det finns väl värre brott mot mänskligheten än att någon slänger en tårta på en politiker?).
En annan variant är att beskriva det meningsmotståndaren företräder på ett sätt som gör det lättare att angripa (Ateister är fyrkantiga och andefattiga och saknar förståelse för livets djupare dimensioner – hur kan du vara ateist?).
Om inget annat funkar kan man alltid dra till med gamla ohederliga ”Du då!” (Du avkräver mig belägg – du brukar ju inte ha några).
Att ge sig in i en diskussion där ogenerositetsprincipen råder är som att ta sig ett dopp i argumentativ saltsyra.
Det finns mer än en poäng med att i större utsträckning försöka följa generositetsprincipen i stället. Det skulle förstås bidra till trevligare stämning, men det är från detta perspektiv ändå inte det viktigaste.
Huvudskälet är att den tvingar oss att skärpa oss – bra för omgivningen men också för oss själva. För vad är det jag visar om jag följer ogenerositetsprincipen?
Jo, att jag inte klarar en diskussionsmatch med justa spelregler.
Jag medger indirekt att jag måste fuska eller i alla fall ha ett handikapp för att klara mig.
Att göra sin meningsmotståndare dummare än han eller hon faktiskt är, är förstås inte särskilt sympatiskt, men det är också något annat:
Det är att göra sig själv dummare än man faktiskt är.
/dt 2013-11-10, statsvetenskap
Anar att en del av oss som skriver här behöver ta till sig, och öva på att argumentera bättre. För att inte fördummas i takt med pk-fördumningen 🙂
Svenska mediaanställda utgörs till 99% av drägg.
”Kvinnan hade tydligen lockas med ner i hytten av en av männen.”
En normalt fungerande Svensk kvinna ger sig inte frivilligt i lag med en svärm könsmogna och parningsvilliga negerhanar.
Om man inte är suicidal vill säga!
Alltid en liten tröst att idioterna inom svensk fulmedia har ögonen på sig utomlands. Proffessionalism betraktas antagligen som tjänstefel bland dessa inavlade oduglingar…