Britta Svensson: – I min skånska by röstade 20 procent på Sverigedemokraterna i riksdagsvalet. I grannbyn med flyktingförläggningen blev SD största parti. I en by längre bort fick de en tredjedel av rösterna.
Jag kom hit som utböling för 20 år sen. Få hälsade. När jag frågade busschauffören någonting stirrade han på mig utan att svara. Varje gång jag öppnade munnen klassificerade jag mig obönhörligt som en utomstående, en som inte hörde till, en som inte begrep någonting.
En stockholmare.
Trots att jag är född i Borås och pratar västgötska, var det ingen som brydde sig om sådana nyanseringar. Jag hörde inte till, alltså var jag stockholmare. En sådan som kom oinbjuden, roffade åt mig, bredde ut mig och klagade på det provinsiella utbudet i matbutiken.
Om jag inte var nöjd med att leva på fläsk, sill och ål, vad var jag då för en människa? Min 90-åriga granne begrep inte vad jag överlevde på.
Jag led av mitt utanförskap, och riktade min ilska mot mina likar. Måste man stå i dyra märkeskläder och skrika högt när allt inte är som man är van vid hemifrån? Själv ville jag höra till.
I min skånska by är den bofasta befolkningen unika människor, dem man vill komma nära. De jag lyckats lära känna lyssnar jag noga på. De äldre berättar om en livsstil som snabbt försvinner.
För mina barn var byn friheten. De kunde cykla runt, runt, och gå själva till kiosken. När de blev äldre, cykla ensamma till stranden. I byn som var sig själv nog var det ingen som tog sina barn till lekplatsen. Vi sprang dit så fort vi kommit hit, och lekte i timmar.
För några år sen hände det som kändes otänkbart, hisnande. Några flyktingfamiljer flyttade hit. Jag fick inte ihop de två enheterna. Människor från länder långt borta, och byn där en västgöte var en utböling.
Men det bara hände. Nya barn, med mörkt hår, cyklar runt, runt. De gungar högt på lekplatsen, där det är liv och rörelse igen, för första gången sen mina barn blev för stora för den.
I somras var vi på en trolleriföreställning där det skojades om tuggummiautomaterna i Icabutiken i vår by, så klassiska att trollkonstnärinnan gjort ett nummer av detta barndomsminne. Spaken på automaten vrids om och en kvinna i publiken återfår sin försvunna vigselring i plastkulan som ramlar ner.
Nu när jag handlat på Ica och kliver ut i entrén med mina kassar ser jag ett flyktingbarn framför tuggummiautomaten. Med röst som darrar av spänning vrider han runt spaken. Bredvid hukar hans mamma, iklädd huvudduk.
En plastkula med en liten present faller ut ur automaten.
Mammans och min blick möts i hastigt samförstånd. Vi ler mot varandra. I går var det jag som upptäckte byn, i dag är det hon.
När jag kollar SD:s röstsiffror i de olika byarna hör jag för mitt inre diskussionerna före valet. I byn där man lyckats stoppa en flyktingförläggning är siffrorna skyhöga. De är bara hälften där en stor förläggning verkligen ligger. Men höga vid en annan förläggning. Och jättelåga på ett ställe utan invandrare. Det pågår diskussioner och tankeprocesser som inte är entydiga. Det onda kämpar med det goda, här som på alla andra platser.
Samtidigt går livet bara vidare. Sverigedemokraterna sår sitt hat, sin rädsla och sitt förakt. Men de kan inte stoppa det som sker. Min skånska by glider sakta ut i världen.
Britta Svensson
-Pettersson konstaterar att Britta Svensson, trots att hon tydligen bott 20 år i byn, inte lyckats integrera sig, utan klagar på skåningarna och deras val, hon låter som en kravmaskin från Mellanöstern…
Det är bara att konstatera. De svenskar som ”Vågade” rösta SD gjorde så. De många andra ville men vågade inte.
Brittas chefredaktör Thomas Mattsson, ”Expressen har ett viktigt uppdrag att opinionsbilda”
”Expressen fortsätter sina kampanjer mot rasism. Men uppmaningen som tidningen kallade #87%, som syftar på dem som inte röstade på Sverigedemokraterna, ska inte tolkas som att de övriga 13 procenten är rasister säger Expressens chefredaktör Thomas Mattsson.”
”Rolig kille” den där chefredaktören Thomas Mattsson. Hur får han ihop allt?
Är förmodligen INTE lika duktig på att vända på pannkakorna i stekpannan, som han vänder på beskrivningen av verkligheten i sin tidning.
Läs intervjun med honom från journalisten.se
http://www.journalisten.se/nyheter/thomas-mattsson-viktigt-uppdrag-att-opinionsbilda
Ja de där stockholmarna är som
spermier. Det är inte mer än en
på en milion som det blir folk av.
Fisförnäma krönikörer som Britta
Svensson frodas dock som svam-
parna i skogen.
Och här har vi Herr Reinfeldts hat och mobbningstal från Almedalen 2013. Nu lär han aldrig mer visa sig på Gotland. Ni behöver inte se hela talet. Skrivna råd hur man ska göra finns i texten ovan och under videoklippet.
http://petterssonsblogg.se/2014/05/27/reinfeldts-tal-i-almedalen-2013-2/
” Min skånska by”? Det är väl ganska mycket som talar för att det
inte alls är Brita Svenssons by, när hon känner sig så ovälkommen,
och allt beror förstås på folket som fanns i byn när Madamen
Svensson anlände med sina journalistiskt överlägsna kunskaper
om hur andra ska vara. Precis som besservissern Per Svennson
på Sydsvenskan anser sig Britta Svensson ha rätt att sätta
stämplar på folk som inte stämmer in på hennes världsbild.
Hon är ju inte precis unik, för hela hennes gäng bland
journalistkollegor har ju det överlägset sämsta anseende bland
allmänheten! Och vad kan nu detta bero på? Kan det vara så enkelt
som att dom inte anser att en uppblåst journalist har rätt att skriva
dem på näsan och kalla dem för rasister bara för att deras syn på
invandringspolitiken inte stämmer med Madame Svenssons?
Troligen en förklaring, men en annan är att själv har jag genom
åren läst rätt många prilliga kröniker av just Brita Svensson i
tidningen Kvällsposten, och som jag tror att precis som jag och
många andra skakat på huvudet åt för hennes enfald.
Men jag kan inte förstå att om man bor i en by där man
uppenbarligen inte trivs med folket, så varför stannar hon kvar?
Hon hade säkert trivts mycket bättre bland dom Lattesörplande
kollegerna på Söder och Östermalm, för inte ratar väl dom en
kollega som råkar vara från Boråstrakten? Inte när man är
DDR fostrad precis som sina kompisar i Bonnierkoncernen
och hyser precis likadana åsikter?
Hennes egokänsla tycks inte ha lidit någon skada,trots att hon tydligen bott tillsammans med normala skåningar i 20 år…Sen måste jag tillstå,att det är en viss skillnad på sjuhärads-dialekten och silet från kisarna i Eket !
Skönt när hon själv indelar människor,i ”onda o. goda” därtill har mage,att själv utnämna sig tillhöra den ”goda delen”…
Jag vet av egen erfarenhet vilken uppmärksamhet min utpräglade stockholmska kan väcka när man besöker skånska samhällen. Minns en gång när jag besökte Söderåsens nationalpark och skulle äta lunch där efter att ha gått runt och tittat på denna vackra plats. När jag gjorde min beställning kom det ut personal från köket och tittade på mig!
Men jag har aldrig upplevt någon fientlighet utan insåg att de flesta skåningar är vänliga själar som det går alldeles utmärkt att samtala med om ditten och datten. Men så har jag inte haft nedsättande synpunkter på mat, traditioner och dialekter utan alltid tyckt att det varit trevligt och något att slå vakt om!
Den där sociala tilliten när inga vuxna behövde följa barnen till badplatsen, lekplatsen kan kåsören nog glömma idag. I en liten ort med asylförläggning kanske ett hem med ensamkommande barn (som gärna ”leker” med svenska flickebarn) skulle jag som förälder absolut inte känna mig trygg att låta mina barn vara ute själva och leka i timmar.
Hon vet förmodligen inte att i dom små byarna finns det inga arbeten – och det innebär livslångt försörjningsstöd som är högre än en arbetarlön många gånger.
Ännu ett patetiskt pekoral där man frågar sig om krönikören verkligen är så korkad som hennes alster antyder eller om hon tvingas (?) spela dum…
Hursomhelst är sensmoralen av det hon skriver nästan komisk,om inte en boråsare lyckas integreras i skåne hur fan ska då en arab eller afrikan lyckas?
BS frågar sig inte hur det ska gå för dessa nytillkommande var ska de få sin utkomst? Tvingas de till försörjningsstöd livet ut?
Hur de ska känna sig efter att i ett flertal år gått arbetslösa?
Vilket liv får deras barn eftersom de förmodligen blir arbetslösa efter att ha misslyckats i skolan?
Hur kommer deras svenska att låta, blir de förstådda överhuvud taget eftersom det en gång i tiden var så svårt för BS själv bli förstådd.
Är det möjligt för ett land att införliva runt 80000 människor, lika många som en kommun av Kristianstads storlek, utan att ekonomin blir lidande?
Slutligen varför ska vi vara den nation i Europa som per kapita tar emot de flesta flyktingarna utan att ha nära geografiska, kulturella eller religiösa
relationer.
Varför tänker inte BS med sin hjärna utan bara så svenskt, tycker synd om!
Nej hon hade faktiskt inte behövt känna utanförskap om hon hade anpassat sig.Det går inte hem att bosätta sig i ett annat landskap och börja klaga på maten.
Synd att hon inte fortsatte på sanningsspåret efter Kärrtorpsupplevelsen!
Hon får betalt för att hitta på anti-svenska lögnhistorier!