Ett demokratiskt misslyckande är att många partiet har svårt att fylla sina listor ute i kommunerna.
Det är egentligen bara Socialdemokraterna som har listor i samtliga kommuner. Föga förvånande är SD det parti som har svårast att hitta kandidater att fylla platserna med. Man måste vara dum för att inte begripa varför.
Att SD uteslutit många representanter efter medias drev är ingen hemlighet. Hade media med samma frenesi grävt i andra partier har vi garanterat fått läsa om hundratals nu aktiva politiker som sagt, skrivit och gjort saker de kanske inte borde.
En annan orsak är hatet, hoten och våldet som främst drabbar Sverigedemokrater. Googla och ni kan ta del av hundratals fall. Vilka som hotar får ni själva räkna ut och det är säkert inte så svårt. Vilken roll media och politiska motståndare har är en annan nöt. Den som tycker att journalister och politiska motståndare behandlar SD på samma sätt som andra partier, får räcka upp handen. Det gör man inte och hur stor roll spelar de floskler och rena lögner man ibland använder sig av?
Den senaste i raden av SD-politiker som fått känna på hatet är Camilla Jonasson, tjejen som syns i SD:s senaste valfilm. Dessa mogna kommentarer har mött henne på twitter och borde vara något för Robert Aschbergs trolljägare eller Janne Josefssons stol för hotade kvinnor.
Dalarnas tidnings artikel om detta är precis byggd på de lögner som media använder sig av, som stigmatiserar Sverigedemokrater och gör dem till mål för de odemokratiska krafter som får luft under vingarna. Läs gärna Camillas eget tweet och ni förstår vad jag menar. Ska tilläggas att hon har utländskt påbrå och att det som står i tweetsen är ren rasism och borde väl därför intressera Expo och Ungdom mot rasism?


De fina och nobla antirasisterna har talat och pressen håller knäpptyst om dessa svins beteende.
Något för Mona Sahlin att ta tag i som nationell samordnare mot våldsbejakande extremism. Hon har väl bra betalt för det ”jobbet”