Sossefiasko

Socialdemokraterna var länge Sveriges i särklass största parti. Toppnoteringen kom 1940 då partiet fick 53,8 procent av rösterna, men så sent som 1994 nådde man 45,3%

Idag brottas man med helt andra siffror och förutom åren 1911 och 1914, då man fick 28,5 respektive 30,1 procent av rösterna, lyckades Mona Sahlin med bedriften att sänka partiet till 30,7 procent 2010.

 

Hon valde då att avgå och ersattes med Håkan Juholt som lyckades med en ännu större bedrift när han drog ned siffrorna under 30%-strecket. Sedermera valdes arbetarsonen Stefan Löfven till partiledare och nu skulle det vända igen, men…

…så här såg siffrorna ut när Sifo presenterade sin senaste undersökning i fredags.

Skärmklipp

 

Arbetarsonen Löfven leder idag ett socialdemokratiskt parti som t.o.m. parkerar under Mona Sahlins katastrofval. Hur länge leder han partiet?

Varför det ser ut så här kanske får sitt svar när Stefan Löfven frågas ut i SVT 20:00 ikväll.

Min personliga åsikt är att man förlorar på att svika sina traditionella väljargrupper. Socialdemokraterna har sedan länge övergett arbetarklassen och förvandlats till ett parti som hellre prioriterar andra. Ungefär samma öde som drabbade Centerpartiet när de valde att överge landsbygden för att satsa mer på storstäderna.

6 thoughts on “Sossefiasko

  1. Många ”gammelsossar” som sitter i sina stugor förstår inte vad som händer i Sverige de har inte internet och har inte besökt ngt Rinkeby eller Tensta. De röstar på Sossarna av tradition, vi får se vad som händer när pensionen minskar så mycket att 30-50% av pensionärerna har svårt att klara sig.

    • Min pappa var aktiv sosse när jag växte upp på 50-talet. Sossarna då hatade kommunister. De ville ha Sverige svenskt och alla skulle arbeta osv. Min far slapp uppleva vad som hänt i detta f.d. fina land.

    • Endast 1 gång har jag träffat en sådan här genuint ingrodd gammelsosse som ända in i generna verkligen trodde på S.

      Självklart har jag talat med S röstare, unga som gamla, som i 45 generationer röstat på S bara för att deras förfäder gjort det och så vidare, men den här gamle mannen var något helt annat. Hade han haft tillgång till ett vapen är jag säker på att han skjutit personen som gjorde narr av S.

      Hela historien var ett skämt på en släktsammankomst som tyvärr slutade med att den gamle mannen gråtandes fick ledas hem då han inte förstod att narrandet bara var ett skämt av en nära släkting som förmodligen röstade på S han också, men drogs med i situationen då någon aktuell S skandal i media diskuterades och gjorde narr av S.

  2. SAP tappade sin inre kompass efter Erlander. Charlatanen som efterträdde honom var inte socialdemokrat utan en maktspelare som till och med överträffar Fredrik den skallige. Det visar också risken med att låta invandrare ta plats på taburetterna.

    Under Carlsson återfick man tillfälligt navigationen vilket också valresultatet från 1994 visar men kontakten med verkligheten har därefter försvunnit.

    Idag är det Åkesson och Sverigedemokraterna som ligger närmast den Hansson-Erlandiska traditionen vilket också kommer att visa sig vid valurnorna förutsatt att man han kan hålla ordning på partiet och att stigmatiseringen upphör vilket den kommer att göra med stigande valresultat.

  3. När man så totalt sviker vanligt folk skiter i gamla, sjuka, arbetslösa och mobbar det parti som bryr sig om svenskar. Man prioriterar diverse suspekta invandrare. Man har goda förbindelser med islam och den kriminella våldsvänstern. Kan det gå annat än bakåt.

Lämna ett svar till ossieAvbryt svar