RASER. I över 200 år har USA:s motsvarighet till SCB, the Census Bureau, gjort stora folkräkningar av landets invånare. Men nu växer kritiken mot frågorna om ras och etnicitet som många anser både föråldrade och för trubbiga för att förstå hur befolkningen i USA ser ut idag.

Den stora folkräkningen har gjorts vart tionde år sedan 1790. Bland annat ska man svara på frågor om ras och etnicitet. Man kan välja på vit, svart eller afro-amerikan, amerikansk ursprungsbefolkning, asiatisk eller den grupp som kallas Pacific, alltså från Hawaii och andra stillahavsöar. Därutöver finns gruppen ”hispanic”, som inte är en ras enligt formuläret, och där både latinamerikaner och spanjorer ingår. De flesta i den gruppen brukar också fylla i att de hör till rasen vit.

Men nu växer kritiken mot den här indelningen – den är föråldrad säger kritikerna. Somliga ser den till och med som rasistisk. I det moderna USA, med så många fler nationaliteter än förr är det inte heller självklart vad man ska räkna sig som eftersom man kanske passar i flera kategorier, eller inte tycker man hör hemma i någon.

Indelningen som används i dagens amerikanska folkräkningar grundar sig på Linnés läror med en modifiering från slutet av 1700-talet, berättar Kenneth Prewitt, professor i medborgarrättsfrågor vid Columbia University, tidigare chef för hela Census Bureau. Det är ett helt föråldrat sätt att klassificera människor på, säger han.

Rent vetenskapligt, biologiskt, finns inga raser och om man vill ha koll på olika folkgrupper för att kunna studera orättvisor i samhället är indelningen för grov, enligt Kenneth Prewitt. Som exempel nämner han stora grupper välutbildade afrikanska invandrare med toppositioner inom universitets- och affärsvärlden – de tycker inte att de har något gemensamt med den stora gruppen fattiga afroamerikaner i storstadsområdena.

Bättre än att fråga om ras, vore att fråga om vilket land man själv, eller ens föräldrar och far- och morföräldrar är född i, säger Kenneth Prewitt. Han deltar i utredningar om hur folkräkningen ska förändras till nästa gång, år 2020.

– Något kommer att förändras, och jag tror det kommer att gå i riktningen jag föreslår, säger han.

Ovanstående från Sveriges Radio, men att det är en enorm skillnad på människor från olika delar av världen är helt klart. Exempelvis tål vissa asiater (japaner, kineser, koreaner) alkohol betydligt sämre än svenskar. Kenyaner, som utgör 0,5 % av jordens befolkning dominerar lång- och medeldistanslöpningen fullständigt. 70-90 % av de vuxna afrikanerna är laktosintoleranta osv. bara för att ta några exempel.

Klimat och miljö har framkallat skilda levnadsmönster i olika delar av världen, vilket i sin tur har inneburit att det naturliga urvalets logik har skiftat och olika typer av egenskaper har främjats beroende på region.

Att de människor som bor i varmare klimat har mörkare hy beror exempelvis på att de har högre halter av melaniner, det vill säga färgpigment som skyddar huden mot solens strålar och förhindrar hudcancer. Men de genetiska skillnaderna mellan människoraserna stannar inte vid utseendemässiga drag utan påverkar också mer grundläggande egenskaper som hjärnfunktioner och sociala instinkter.

Nicholas Wade, frågar sig hur det exempelvis kan komma sig att stamsamhällen som Irak och Afghanistan, trots biljonsatsningar från västvärldens sida, inte klarar av att skapa moderna samhällen.

”Svaret kan vara att stambeteende har en genetisk grund. Det är redan känt att ett genetiskt system baserat på hormonet oxytocin verkar reglera graden av inomgruppsligt förtroende, och det kan vara ett sätt på vilket det naturliga urvalet kan styra det stambaserade beteendet”, konstaterar Nicholas Wade.

Sveriges Radios ovetenskapliga artikel kan ni läsa HÄR och Nicholas Wades artikel HÄR.

Klart är att det är stor skillnad på folk och folk och då inte bara till utseendet, sedan om det kallas ras eller något annat har mindre betydelse…