Ledare i ÖP: Drevet mot SD har gått så långt att demokratin kan hamna i fara

Åsiktsfriheten och rätten att kandidera i allmänna och fria val börjar bli allt mer klämda i Sverige. Om vi inte ser upp blir det stormtrupperna vänster om Vänsterpartiet som avgör vilka partier eller individer som ska få finnas med i debatten.

Fenomenet har pyrt länge men slog ut i full låga när SD-ordföranden Jimmie Åkesson under en valturné började portas från sjukhus och räddningstjänst av självutnämnda representanter för personalen. Utan att nämnvärt ifrågasättas fick folk med ”Vårdpersonal mot rasism”- knappar breda ut sig i SVT om sin upprördhet över Åkessons fräckhet att genomföra besök som ingen skulle reagerat på om partiledaren varit en annan.

SVT:s objektivitet börjar flagna. Expressen är en av få pressröster som nagelfarit vänsterns framfart och det mediala daltandet med Vänsterpartiet. Häromdagen tog tidningen upp den smått katastrofala tv-utfrågningen av den från Östersunds flygplats välkända V-kandidaten i EU-valet, Malin Björk.

Utfrågningen var av myspyskaraktär. Tillställningen livades upp av en besynnerlig utfärd till Bryssel där reportrarna gick på jakt – efter högerextremister. Bytet blev klent: en avdankad figur från det nu akterseglade brittiska fascistpartiet BNP.

Med tanke på intervjuobjektet hade det väl varit mer relevant att jaga vänsterextremister. Då hade, som Expressen så förtjänstfullt utrett, den pinsamma frågan om varför V biter sig fast i partigruppen GUE/NGL kunnat komma upp.

I det gänget återfinns de obotfärdiga kamraterna från det gamla östblocket, kompletterat med moderna stenkastare från Sydeuropa. Danska SF och finska Vänsterförbundet har bytt sällskap och gått till den gröna gruppen. Kvar i det förflutna – eller i en framtid få av oss önskar – står Vänsterpartiet.

Men varför det är så var inget SVT frågade Malin Björk om. Det var viktigare att ha det fint tillsammans under utfrågningen.

Det ska sägas att Vänsterpartiet länge har hållit rågången klar mot ”de svarta gängen” i rånarluvor. I takt med den politiska polariseringen och att Sverigedemokraterna gjorts till lovligt byte har dock den gränsen blivit alltmer oklar. När SF:s biografer i Göteborg på grund av mobbgrupper i publiken tvangs ta bort SD:s reklamfilm kunde någon haft den goda smaken att fråga V-ledarna vad de tyckte om detta flagranta angrepp på den fria opinionsbildningen.

Även om det kan ta emot för många är det hög tid att ta strid för Sverigedemokraternas rätt till yttrande- och mötesfrihet. Det första steget bör vara att ifrågasätta det tolkningsföreträde av politiska skeenden som statens egna etermedier beviljat sig. Som den orkestrerade klappjakten på Jimmie Åkessons försök att föra valkampanj.

Om inte nävrätten stoppas riskeras Sveriges internationella rykte att solkas. Det är väljarna som ska fälla domen över Sverigedemokraterna, inte våldsvänstern.

Sven Olov Lööv