Procol Harum är en brittisk musikgrupp bildad 1967. Procol Harum brukar räknas in inom den progressiva rocken. Deras texter är ofta mörka, djupa och filosofiska, musikaliskt drar de åt både bluesinfluerad rock och symfonirock. Mest känd är gruppen för låten ”A Whiter Shade of Pale”.
Historien bakom gruppen börjar i det tidiga 1960-talet i Southend-on-Sea i England. Där bildades gruppen The Paramounts där de framtida Procol Harum-medlemmarna Gary Brooker (piano, sång), Robin Trower (gitarr), B.J. Wilson (trummor) och Chris Copping (bas) ingick. Gruppen nådde måttlig framgång med covers på amerikanska R&B-hits, men bröt upp 1966.
Brooker var nu fri för nya projekt. Han träffade låtskrivaren Keith Reid och de började skriva låtar tillsammans 1967. Samtidigt letade man efter musiker som kunde framföra materialet.
Man fick skivkontrakt på etiketten Deram (ägt av det stora skivbolaget Decca) och började spela in material våren 1967. Gruppen bestod då av Gary Brooker (sång och piano), Ray Royer (gitarr), Matthew Fisher (orgel), David Knights (bas) och Bobby Harrison (trummor). (På genombrottslåten ”A Whiter Shade of Pale” är det dock sessionsmusikern Bill Eyden som spelar trummor.)
”A Whiter Shade of Pale”, med sin surrealistiska text och sitt barock-inspirerade, mörka orgelsound, släpptes som singel i maj 1967 och blev snabbt en världssuccé. Under våren och den tidiga sommaren toppade låten listorna i flera veckor i bland annat Storbritannien, Tyskland, Norge, Australien och Irland. I USA låg den som bäst nummer 5 på USA Hot 100. Den sålde över 10 miljoner skivor i hela världen, och uppföljaren Homburg nådde ända upp till femte plats på Englandslistan faktiskt. Inte så illa, men då är den relativt lik sin föregångare.
Kort efter genombrottet blev Royer och Harrison ersatta av Trower och Wilson, båda från The Paramounts. Dessa spelar på den uppföljande singeln ”Homburg”.
Bandets allra första utlandsturné gick bland annat till Sverige. Den andra spelningen utanför Storbritannien var på Liseberg i Göteborg den 27 augusti 1967. Den 31 augusti spelade de på Gröna Lund i Stockholm.
Procol Harums första album hade då ännu inte kommit ut. Det spelades in mellan singlarna, men gavs inte ut förrän i december 1967. Det blev en stor kritikerframgång, men inte den publiksucce som man kunde väntat sig. Ett skäl torde ha varit den långa fördröjningen. Ett annat att varken jättehiten och genombrottslåten ”A Whiter Shade of Pale” eller uppföljaren ”Homburg” fanns med på utgåvan i Storbritannien. (”A Whiter Shade of Pale” fanns dock med på den amerikanska utgåvan.)
Gruppens andra album, Shine on Brightly blev heller ingen framgång i hemlandet, men tog sig upp på Billboard-listans tjugofjärde plats i USA. I mars 1969 släppte gruppen sitt tredje album, A Salty Dog. Albumet, med havet och sjömän som tema räknas ofta till deras bästa och mest fulländade album. Det blev en hyfsat stor framgång i USA, och deras första album på listorna i Storbritannien. Kort efter att det albumet gavs ut lämnade dock två medlemmar, basisten David Knights, och organisten Matthew Fisher gruppen. Chris Copping, som även han tidigare varit med i The Paramounts som basist, tog över Knights plats. Man tog inte in någon ny organist, även om Copping ibland spelade orgel. Efter albumet Broken Barricades lämnade Robin Trower gruppen och ersattes av Dave Ball. Samtidigt tog Alan Cartwright över på bas, och Copping blev ”heltidsorganist”.
1972 gav de ut albumet Live with The Edmonton Symphony Orchestra, som kom att bli ett av de framgångsrikaste symfoniska rockalbumen. Efter ett antal studioalbum, och en engelsk hitsingel med låten ”Pandora’s Box” 1975, beslöt gruppen bryta upp 1977. Brooker försökte sig på en solokarriär och släppte fyra album utan att få någon större försäljningsframgång.
1990 dog trummisen Barrie Wilson, men redan året därpå återförenades gruppen för ett nytt studioalbum. Nu var dessutom originalmedlemmarna Fisher och Trower med igen. Gruppen turnerar av och till sedan återföreningen och flera liveinspelningar har givits ut på CD, DVD och som nedladdningsbart album. 2003 kom ett nytt studioalbum, 12 år efter det senaste.
Fisher lämnade Procol Harum 2004, i samband med att han gick till domstol för att hävda sin del av upphovsrätten till genombrottshiten ”A Whiter Shade of Pale” (se Strid om upphovsmän).
För närvarande (2009) är Gary Brooker den ende originalmedlemmen som fortfarande är med i Procol Harum.
A Whiter Shade Of Pale 1967
Homburg 1967
A Salty Dog 1969
Så mycket mer finns det inte att säga om den här gruppen, som hade en världshit och en godkänd uppföljare i Homburg, som är en sorts filthatt och ett skapligt album vid namn A Salty Dog, men i övrigt var det relativt tunt med framgångar. Men A Whiter Shade of Pale är desto större. Mer än 18 miljoner visningar i originalinspelningen på YouTube. Det var allt för idag mina vänner. Men efter succén med Motörhed över 160 visningar mina damer och herrar, vill jag bara skriva några rader till. 160 visningar är ett mycket bra resultat på några kvällstimmar samt en efterföljande måndag och tisdag på vår lilla Blogg. Jag tror nu att vi har börjat hitta rätt med söndagsmusiken också, men där får LOTL prata för sig, där är jag bara publicist, inte som här både ock./Olli Rein
Uppdaterat 2014- 04 – 04 ca 14:15
Nu slutade jag lite väl tidigt, det finns faktiskt en utomhusspelning i Danmark 2006 där Procol Harum var med och hade stöttning från en Symfoniorkester och Gary Brooker var då endast 61 och ”still going strong” som det heter på hans hemlands vilda tungomål. Jag tror ni vill höra och se detta också. Så jag bjuder in er som vill se denna lite udda men mycket vackert framförda musikstycke i vårt södra Broderland. Vi tar den på halvstor skärm. Dit flyttar sig musiken utan någon hjälp från oss. Åtminstone om allt blivit bra från början
A Whiter Shade Of Pale Danmark 2006
.
En låt till från troligen samma uppträdande.
https://youtu.be/T1T-SwBfU3Y
Har alla som vill höra den fantastiska versionen av ”A Whiter Shade of Pail” med Procol Harum och en symfoni orkester, från en spelning utomhus i Danmark. Jag lovar att de flesta av er kommer att tycka att att så är fallet. En cirka 60-årig Gary Brooker sjunger låten med stor entusiasm.
https://youtu.be/St6jyEFe5WM
Procol Harum – Shine On Brightly Albumet kom till 24 plats på USA-listan men i UK var det ingen succe när det släpptes 1968. Men låten med samma namn som Albumet tycker jag håller en hyfsad klass.
Procol Harum – Conquistador En låt som blev en topp 20-hit på Englandslistan 1976
Och vad skulle jag vara förbannad på dig för? Det var ju Ruben jag bad översätta och det gjorde han, till någon annan skånsk dialekt. Det verkar ju som om varje liten ort i Skåne har egna ord. Nu förstår jag inte vad koddarna är för något. Kan det stå för ärtorna, de brukar ju serveras tillsammans, när ärtorna är gröna.
Här har blivit en hel del missförstånd i de här kommentarerna, I Skåne har vi ett uttryck som heter ”blanda ihop koddarna med morötterna”, det betyder att man inte skall blanda ihop olika saker med varandra. ”Koddarna” i det här fallet är närmast att likna vid ett manligt attribut, snarlik en morot. Kan även tolkas som testiklarna, de kallas även ”stenhusapågarna”. Tror att vi fortsättningsvis skall hålla oss till det svenska språket så att missförstånd ej upprepas Lars!
Ja vi får söka anpassa oss till deras tillgjorda läte,norr om Åsen !
Märkligt att ockupationsmakten sedan 200 år,inte ens lärt sig förstå oss ur ”hjältarna och ärans folk”…
F.ö tack för din video med Edward.
@Ruben
Jag vågar inte gå in i svaromål längre ! Olli är för-annad….
Ibland går saker fortare än man tror.Som svar till Peter Jakobsson
Jag nästan ryser varje gång jag hör Procol Harums stora hit.En av de absolut bästa från det årtalet.
Jag brukar ju lägga näsan i blöt…så också i detta fall.Tror att det är Englands svar på den franska ”Jàtaim”,med Jane Birkin och Gainsbourg från i stort samma tidsepok ! Början på Hippi-tiden …Men kan ju ha fel som vanligt…
@Lars
Blanna nu ente ihop k***arna o morödderna. Jàtaim var ju början på den sexuella frigörelsen och porrepoken, men det stämmer med hippetiden, Procol Harum var en annan genre. 😉
Dau va dar ju endau nåd som va rätt ! Vi den tien hade ja redan växt frau sån musik…
Ska hålla me unnan ad tucka te om sån modern musik. 😉
Översättning Tack! Annars har Procol Harum fått 144 visningar redan, medan det är ovanligt lite stjärnor, endast en. Jag kanske minns fel men tror mig minnas att det var tre eller fyra, när jag kortade av inlägget och glömde för kanske 30 minuter att publicera mitt inlägg på grund av att frun ville att jag skulle komma och äta. Funkar det att komma, och äta samtidigt OBS! har inte provat. Nåväl när jag vecklade ut hela texten fanns ingen stjärna kvar. Då jag mindes att där varit 3 till fyra när jag lämnade för aftonmålet, så gjorde jag något jag annars inte gör, att sätta dit min stjärna, det brukar jag lämna till andra att göra. Då det egentligen ska göras för inläggets utformning och innehåll, det som skribenterna själva kan påverka. Om det var någon av er som satte någon Stjärna, så skulle det vara roligt att veta var, när och hur de försvann. Försvann det när innertaket flög iväg i A Whiter Shade Of Pale kanske. Det är ju antalet visningar, som visar vad läsarna säger om låtarna. Men alla visningar behöver ju inte vara positiva. Men om man gillar brukar nog dessa ofta även sätta en Stjärna på inlägget. Jag hoppas på något tiotal visningar till, och än finns det tid.
Olli! Glömde att stjärna inlägget igår, har nu åtgärdat det. Trodde att du vid det här laget, lärt dig att tyda vårt vilda tungomål. Jag tar min del, så får Lars stå för sin egen. 🙂
”Blanda nu inte ihop koddarna med morötterna”. Trevlig helg till både dig och Lars!
Så är vi framme vid den sista skivan på Procol Harum. Det har ju gått bra för dem och de ligger på 213 visningar, vilket är högst av alla de artister vi hittills har spelat. På torsdag är det dags för något annat, vad vet inte jag ens än. Men först är det ju dags för söndagsmusiken och den kommer ju idag klockan 18:00
Procol Harum – Skip Softly
Det var väl han som sa till Whitney Houston
”I want to fuck you” i direktsänd tv eller något i den stilen
Dålig urskillning om man frågar mig men på den tiden blev det folkstorm
1974 släppte Procul Harum LP-skivan ”Exotic Birds and Fruit”. En skiva som jag uppskattade då det innehåller mer ”avskalad rock” (Wikipedia). Men oavsett vad som skrivs där så uppskattade och uppskattar jag skivan. Min klara favorit vad gäller låtarna är ”Fresh Fruit”.
Jag börjar med att svara dig Peter, för det kan möjligtvis ge lite mer bra musik. Det här bandet är ju egentligen ”bara” ”A whiter shade pale” Det vore ju roligt om de hade något mer att komma med. Jag antar att de blev mätta i takt med att 10 pundarna rasade in, eller om de 1967 fortfarande inte hade mer än 5-pundsedlar. Jag ska titta efter om det finns något från din skiva, som jag aldrig hört talas om, på YouTube.
Det är sällan jag går in och kommenterar musikinläggen, men den här kan jag bara inte låta bli. A whiter shade of pale, helt fantastisk, fortfarande. Texten har genom årtionden varit väldigt omdiskuterad om vad den egentligen handlar om. Första gången jag hörde den var det bara en massa osammanhängande meningar, med otydligt innehåll. Men som jag ser det, är det upp till var och en att tolka dess innebörd. Helt outstanding än idag!
Nja jag vet inte om jag kan hålla med dig. Inget speciellt djupt i att rulla kundvagnar över golvet.
Är det något av Joe Meeks fantastiska ljud du menar allemand.
Den här låten kom ut i maj 1967 och Joe Meek sköt sig och sin hyrestant samma år. Då beror det ju på när den händelsen ägde rum. Jag hade den tiden ett tag, men nu har jag inte den.Troligtvis bara att googla, men om du vet något, så kan du väl vara vänlig nog att berätta.
Nu har 25-öringen ramlat ned. I de första stroferna finns ju de orden du skriver allemand, det gäller bara att lyssna väl och därefter flyger innertaket iväg. Det behöver ju inte vara självupplevt. Som jag har hört är det väl efter någon fest eller dylikt som de här hallucinationerna kommer fram. Eftersom det är viktigt med askkoppar så kan det ju vara Hasch. De kanske skrev låten under en haschnoja. Men då måste de snart ha slutat, för Gary Brooker lever väl än idag om jag inte har fel. 2001 levde han i vart fall, men jag kan googla. Jodå han lever fortfarande i London, men om han går där i centrum idag, så finns något som inte fanns på de bilder från Trafalgar Sqare och Piccadilly Circus i slutet på 1960-talet, som visas på videon. Bra för att se modet då också.
http://en.wikipedia.org/wiki/Gary_Brooker
Nu tillhör jag ju inte de som med hjälp av hallucinogena droger berikade mitt liv, det var kanske därför jag inte förstod texten ”omedelbums” 😉
Vi som besökte nattklubbar och dansrestauranger på den tiden minns väl A Whiter Shade Of Pale som en avslutningsmelodi och riktig tryckare. Eller var det skillnad på var man var ifrån.
Det du svarar på om droger, kan ju knappast ha varit av någon större betydelse, eftersom de flesta verkar vara kvar i musikens värld. Har du sett inlägget med dess senaste inslag i Danmark 2006, där spelar en pigg 61-åring vid namn Gary Brooker med en troligen dansk symfoniorkester ”A Whiter Shade Of Pale”. Riktigt bra tycker jag, som inte vet något om musik, och som aldrig kunnat spela något instrument eller sjunga. Jag hittade denna skatt när jag tittade efter annat. Det brukar vara så. Den här måste du se och på helbild. Om du vill kan du nämna om den, annars blir det inte så många som får se den och framförallt höra den.
Här ska ni bonnapågar från Skåne få av en uppsvensk farbror.
Här kan ni lära er texten, samtidigt som ni lyssnar, hur är det med simultankapaciteten, när ni också måste se bilder från London. Nåväl Ruben, efter detta kan du inte tvivla på texten. Förresten var väl texten från början på något skånskt bonnaspråk. Jag glömde länken men är strax tillbaks. Här är den nu.Fast det är den kortaste varianten från 3-6 minuter är låtarna, jag undrar om det då inte också är annan text på de andra, eller så är det därför det tog så lång tid att tyda texten.
https://www.youtube.com/watch?feature=player_detailpage&v=CPR1I40C70Y
Procol Harum – Rambling on