Frugan och jag tog idag en sen eftermiddagspromenad i det vackra vårvädret.
På en av stigarna längs ån i vår lilla stad möter vi en högröstad man som uppenbart pratar med sig själv eller någon inre demon. Vi hör redan på avstånd att han haft något med rättsväsendet att göra. När han passerat oss utropar han…
”Svenska folkjävlar”
Om det var oss eller svenskar i allmänhet han syftade på vet jag inte, men jag vet att vi ”svenska folkjävlar” betalar med våra skatter för att han ska kunna bo och äta i sitt nya land.
Ja, otacksamhet är världens lön. Fick mig precis en funderare när man på nyheterna gör ett reportage om alla romer som är på väg….huvudpersonen man intervjuar såg ut att ha hela käften full med guldtänder? Svt måste ha missat det…
Hade han guldtänder så hade han nog redan varit på plundringståg i Sverige!
Det var en äldre kvinna…
Han ville nog bara uttrycka sin något udda tacksamhet.
Man får se upp med vilka okända med elelr utan fruar man möter när man är ute på promenad. Vare sig de hojtar ’Svenska folkjävlar’ eller försöker fraternisera på annat sätt.
Låter som en psykotisk människa Stefan. Han förstod nog inte själv varför han sa som han sa. Tycker inte vi skall fördjupa oss idag. Så njut nu av solen och den vackra å-promenaden Stefan ihop med din fru. Gissar att det är min barndoms stad Nyköping vi pratar om. En vacker dag bor jag där igen och då kanske vi ses där med våra kära fruar. Ha det bra Stefan!