Stäng

Slaget vid Baggensstäket år 1719

av Gustav Ruda

Slaget vid Stäket är en stor historisk händelse, inte bara för Saltsjöbaden och Stockholm utan för hela Sverige. Om inte de svenska styrkorna hade motat bort ryssarna 1719 hade vi kanske pratat ryska idag.

Baggensstäket är ett av de två inlopp som finns om man ska färdas med båt in till Stockholm. Här följer historien om slaget vid Stäket:

2013-11-21_1939Efter Karl den tolftes död 1718 försökte den svenska regeringen sluta fred med landets fiender. Förhandlingarna gick bra med England-Hannover, Preussen och Danmark, men Ryssland ville ha de svenska östersjöprovinserna. Detta kunde inte den svenska regeringen gå med på utan sökte stöd hos England för att göra en gemensam aktion mot Ryssland. Samtidigt hölls s.k. skenförhandlingar för att förhala tiden. Då bestämde sig tsar Peter för att skicka sin flotta mot Sverige.

Den ryska flottan som bestod av 30 stora örlogsskepp och 150 galärer medförde sig en besättning av 30 000 man och ett 100-tal hästar. Hela flottan samlades utanför Åland och styrde sin kos mot Sverige.

På den svenska sidan hade man snabbt fått reda på vad som skedde. Den 11 juli iakttogs den ryska flottan vid Söderarm längst ut i Stockholms norra skärgård. Den ryska flottan delade på sig för härjningar utmed kusten. En eskader vände norrut mot Gävle, en liten eskader gick in i Nämdöfjärden och Baggensfjärden men huvuddelen seglade söderut för att ödelägga den Östgötska och Sörmländska skärgården.

Överallt brände ryssarna ner gårdar, förråd, gröda och skog. Under sex sommar-veckor förstörde de för 2 milj. daler silvermynts värde. På morgonen den 27 juli var hela Stockholm i alarm, man hade fått veta att fienden var vid Stäket en och en halv mil från huvudstaden.

Svenskarna hade förutsett att ryssarna skulle ta sig in till Stockholm via Vaxholm och därför placerat sina styrkor där. Men när svenskarna hejdade ryssarna vid Vaxholm fortsatte de ryska styrkorna mot Baggensfjärden och Baggensstäket, vilken nu var den enda väg de kunde ta för att komma in till Stockholm.

Inloppet till Stäket hade korkats igen av Baltzar von Dalheim, en av huvudpersonerna i Slaget vid Stäket. En bit in i Stäket, vid Knapens hål där sundet är som smalast, hade man ordnat en spärr med tre sänkta skutor fyllda med sten. Ytterligare en bit in hade Dalheim lagt några pråmar med kanoner ombord. På varsin sida om Stäket hade man anordnat kustförsvar som var skyddade av en befästning. Dalheim förde befäl över s.k. tremänningssoldater. Det var ungdomar på 15-16 år som led av svält och sjukdomar. Dessa ungdomar skulle nu försvara huvudstaden.

På morgonen den 13 augusti trängde den ryska galärflottan med 6000 man in i Ingaröfjärden. Klockan två på eftermiddagen fick Södermanlands regementes chef order att skynda sig med sitt fotfolk till Stäket. Regementets ordinarie styrka var på 1200 man men nu kunde man endast ställa upp med 700 man. Man hade dock en mycket krigserfaren överste – Rutger Fuchs.

Klockan fyra på eftermiddagen hade 6000 ryska soldater stigit iland på båda sidorna om Stäkets mynning. Den ena gruppen marscherade snabbt framåt men stoppades genom beskjutning. Överste Dalheim befann sig på ”fel” sida om Stäket men lyckades snabbt ta sig över med båt till andra sidan. Där tog han befälet och satte in männen från pråmarna i striden och lyckades tvinga ner ryssarna till stranden.

På andra sidan bjöd ryssarna på svårare motstånd eftersom de var utrustade med handgranater. Men svenskarnas förberedelser gjorde att ryssarnas eldbollar inte nådde fram. När ryssarna inte lyckades på land tog de sjövägen. Fem galärer rodde in i sundet och sköt mot värnet men mötte hård eld från svenska kanoner.

Dalheim satte in alla trupper han hade och under fyra timmar slogs man ute i skogen. Dalheim och hans ungdomssoldater hejdade ryssarna så länge att undsättning hann fram.

Klockan sju på kvällen var fotfolket från Södermanlands regemente framme. Det var verkligen i sista stund de kom fram. Ryssarna hade satt iland 6000 man och dessa soldater hade ställt upp sig i två linjer.

När de svenska styrkorna hade kommit upp på ängen där ryssarna stod började de omedelbart skjuta. Ryssarna som stod tätt intill varandra föll som tändstickor. Svenskarna hade bara 24 skott per man och för en liten stund såg läget mycket kritiskt ut men även det klarade svenskarna på ett mycket bra sätt. Sent på natten hördes marschmusik och sörmlänningarna förstod att förstärkningen från Västmanland och Dalarna var på väg. De svenska styrkorna fick ordern: värjorna ut! Soldaterna gick fram i ett våldsamt anfall och de ryska styrkorna, som aldrig hade mött något motstånd, kunde inte göra annat än att dra sig tillbaka. På den svenska sidan stupade 30 man och 71 sårades. På den ryska sidan stupade över 440 man.

Jag har nu berättat om hur 700 sörmlänningar kunde stå emot 6000 ryssar. De som stått emot ryssarna vid slaget upphöjdes till gudar i huvudstaden, men överste von Dalheim och hans tremänningssoldater glömdes helt bort. Först 1905 när monumentet restes över de män som kämpat mot ryssarna nämndes i första hand överste von Dalheim.

Hur sörmlänningarna organiserade sig vid ofred finns det bestämmelser om i Södermannalagen från 1327. Där beskrivs  finns hur de vapenföra männen skulle uppbådas och samlas. Den egentliga organisationen av ett regemente i Södermanland skedde i början av 1600-talet i samband med att Gustav II Adolf omorganiserade hela den svenska hären. Uppdraget att organisera regementet gavs åt sörmlänningen Erik Ryning född på Gimmersta i Södermanland. Han blev även regementets första chef 1627, vilket räknas som det år när det fast organiserade regementet grundades.

Under de många krigen under 1600- och 1700-talen deltog regementet på de flesta krigsskådeplatserna i Europa vilket inte minst segernamnen på regementets fana bär vittnesbörd om: Warszawa 1656, Fredriksodde 1657, Tåget över Bält 1658, Fraustadt 1706, Helsingborg 1710, Gadebusch 1712 samt Södra Stäket 1719.

Denna marsch är uppladdad för att hedra de som genom tiderna stupat och för de som stridit för fäderneslandet, Konungariket Sverige! Södermanlands regemente, P 10 år 1634-2005 (1634 långt innan Skåne blev svenskt)

Motto: ”Regimus neque hostis” (”Det är vi som bestämmer – inte fienden”)

-Pettersson vill bara tillägga att tiderna har förändras, nu bjuder vi in trupperna och betalar till och med för dem. Södermanlands regemente räddade oss från att bli rysktalande, vem som räddar oss från att bli arabisktalande vet ingen…

9 reaktioner på “Slaget vid Baggensstäket år 1719

  1. Tänk om de som kämpat skulle se alla apor på semester i Sverige idag… parasiterande på deras pengar och egendom

  2. Ber om ursäkt, skall vara 250 års jubileum. 1969. Skall räkna på fingrarna nästa gång.
    Angående baskrarna så var infornationen som fanns tillgänglig då att det var första gången.
    Och Guy, ni var ju danskar då :-))

  3. Gay:
    Ha viss förståelse för att Emil kan blanda samman jubileumsåren..Kanske var det 300-årsfirandet som han deltog vid.
    F.ö kan jag som skåning,inte se någon gloria över ert regemente,som utfört alla de hemska terrordåden mot mina landsmän genom århundraden.
    Möjligen kan jag acceptera marschen,eftersom sådan musik tyvärr är sällsynt hos Pettersson ! 🙂

    1. @Lars
      Det är en ytterst pompös marsch, även den grandiose Edward Persson har gjort en version av marschen, kallad Frallornas Paradmarsch. Har försökt skaka fram den från You Tube men misslyckats. Kanske Olli ser det här och har tillgång till den.
      Trevlig helg på dig! 🙂

  4. Vissa påpekande.
    Det hette Kunglig Södermanlands Regemente.
    Det får inte förglömmas.
    Hade äran att deltaga i 350 års firandet av denna bedrift.
    Det var bl. a första gången som högvakten gick i sin svarta pansarbasker.
    Tidigare hade bara fallskärmsjägare och kustjägare gått i basker. Kunglig Södermanlands Regemente gick därefter alltid i basker, medans alla andra fick gå i vit hjälm.
    Jubileumsmarchen gick från Skarpa äng till S Stäket, och var en upplevelse.
    Har sedan dess gjort mission i främmande land, och Kunglig Södermanlands Regemente har alltid funnits med mig,, för har vi varit bara två från detta regemente, så har det alltid funnits gemenskap..
    Stoltheten över att tillhöra Kunglig Södermanlands Regemente kommer att följa mig livet ut, på samma sätt som den följde min farfar livet ut. Indelte soldaten vid Råby Rekarnes kompani.
    Ha det gott och var stolta över Ert regemente

    1. Du skriver att du Hade äran att deltaga i 350 års firandet av denna bedrift.
      Det var bl. a första gången som högvakten gick i sin svarta pansarbasker.

      Undran? 1719 + 350 år då hamnar vi år 2069.

      År 1967 när jag gick högvakten för Kunglig Södermanlands Regemente hade vi baskrar.

Kommentera

%d bloggare gillar detta: