En krönika av Olof G. Hedengren på Realtid.se.

Sveriges Pravda bevisar sig

Oisín Cantwell tillhör Aftonbladets förgrämda vänsterkrönikörer och i krönikan ”Var boksigneringen ett pr-jippo” så lyser det igenom tydligare än på länge.

Visst, Sverigedemokraterna valde säkert inte plats för Jimmie Åkessons boksignering av en ren slump. Vilket politiskt parti väljer plats för sina framträdanden av en ren slump?

Men låt oss börja med att slå fast att ett demokratiskt parti som SD är i sin fulla rätt att välja vilken plats de så önskar att möta allmänheten. Om SD väljer Söder i Stockholm för att i stort sett hela den Stockholmsbaserade journalistvänstern bor där så må det vara hänt. Varför inte ge sig direkt in i lejonets kula i stället för att stå på säkerhetsavstånd och fegt glutta in som på ett zoo? Det är modigt och det är legitimt. Men inte i Cantwells förvridna värld.

Jag är ganska säker på att Aftonbladets illröda, för att inte säga rödbruna, kulturredaktion stod beredda. Nu skulle man rapportera om stora demonstrationer från de professionella vänsteraktivisterna, inklusive de våldsbenägna AFA-grupperingarna. Det skulle bli fina rubriker i Sveriges Pravda.

Och så hände det som inte fick hända. Polisen och Säpo fallerade och en vänsterfågelskrämma av värsta sort ges möjlighet att trycka upp en tårta i nyllet på Jimmie Åkesson. Det hade naturligtvis lika gärna kunnat ha varit en kniv eller ett skjutvapen och Sverige hade haft ett nytt politikermord på meritlistan.

I stället för att stillsamt beklaga det inträffade, vilket är civiliserat och mänskligt, känner sig denne Cantwell kallad att sno till det på det mest avskyvärda vis.

Vad säger han? Han insinuerar att boksigneringen på söder var ett pr-jippo där SD mer eller mindre hoppades att något liknande som det som skedde verkligen skulle ske. Så utomordentligt tarvligt för att inte säga sjukt. Naturligtvis läggs en smaklös brasklapp in att Cantwell naturligtvis inte vill förminska allvaret i det inträffade. Jaså? Hela krönikan är just en förminskning av det inträffade.

Cantwell har mage att i just detta sammanhang göra sig lustig över de politiska förslag som SD vid en presskonferens dagen efter dådet lägger fram och menar att de andra småpartierna aldrig får någon uppmärksamhet kring sina förslag. Vilka partier avser Cantwell med småpartier? Hans eget vänsterparti? Miljöpartiet? Eller alla riksdagspartier som i opinionen nu är mindre än SD; Fp, C, KD, VP och MP?

Cantwell gör sig vidare lustig över att SD:s representanter är ”propra”. Är det ett problem för honom som schavig kommunist med otvättat hår? Hur kan han blanda in detta i vad som faktiskt hänt?

Han skulle aldrig ha skrivit om SD:s politiska förslag utan denna incident. Han blåser upp sig själv och menar att om inte ”pr-jippot gått hem” skulle den framstående Cantwell naturligtvis inte nedlåtit sig att skriva. Han ser det faktum att han skriver som ett bevis på att det var fråga om just ett pr-jippo.

Men tack vare att hela den mediala vänsterplanen fallerade kände han sig ändå tvingad att skriva, inte om det som var en stor nyhet i sig utan att åtminstone få spy lite galla över Åkesson och SD även om det var tänkt att gå till på ett annat sätt.

Såvitt man kan bedöma från utsidan så klarade Åkesson och SD-ledningen av att åter igen sköta en allvarlig incident på ett moget och balanserat sätt. Inget hat, inga grava beskyllningar utan endast helt ”coolt”. Allt medan Cantwell och hans gelikar kokade av ilska och harm. Här hamnade SD i centrum och Åkesson framtonar som en statsman, han imponerar. Fy för den lede!

Aldrig har vänstermedia blivit så snuvade på konfekten vad gäller deras hat mot SD. Allt gick fel på grund av den vänsterextremistiska fågelskrämmans ”hjältedåd” och som en SD:are sade lite provocerande, det rasslade till i medlemsregistret.

SD borde skicka en blomsterkvast för att muntra upp den förgrämde vänsterflummaren Oisín Cantwell.

Cantwell är en av många vänsterkrönikörer och jag kommer att inom några dagar i en mer genomtänkt skrift berätta om hur Sverige hamnat i en gisslansituation till följd av den extrema vänsterrörelsen och deras infiltration av det officiella Sverige inklusive stora delar av media.

Olof G. Hedengren