I vår lokaltidning här nere i Sveriges reservhuvudstad meddelas det idag riktigt goda nyheter.
Jag citerar direkt från tidningen:
”Det har gått rätt bra för dem som flydde till Sverige från Balkan i början av 1990-talet. Sju av tio har jobb idag, men det tog lång tid för många att få sitt första jobb”.
Ett framgångsrecept för att nå dessa fantastiska siffror får man via en intervju i tidningen. Receptet kan sammanfattas i 4 punkter:
– Vilja
– Utbildning
– Språket
– Ha familjen nära
De tre första verkar saknas hos den arbetskraft som Regeringen idag importerar.
Men sammanfattningsvis är det väl fantastiskt. Efter drygt 20 år i Sverige är arbetslösheten nere i låga 30% bland dessa människor. . Verkligen en siffra att glädjas åt och en stor framgång för Regeringens arbetslinje. Drygt 20 år och 30 procent fortfarande utan arbete. Undrar vilket ljud det varit i skällan om siffrorna gällt etniska svenskar.
Man kan börja förstå att en del kommunalråd nu börjar att hesitera när det gäller att ta emot fler ”vinstmaskiner”. Och Myten Ullenhags löfte om att kommunerna ska få full kostnadstäckning för dem som inte är i arbete efter 2 år kommer att bli en dryg räkning för oss skattebetalare och kommer att leda till ytterligare nedskärningar av välfärden.
Jaa i sanning goda nyheter….men inte riktigt kanske användbara….
– Vilja?
Till vad? Och vill inte våra arbetssökande ha jobb?
– Utbildning
Jaa det är alltid berikande med passande utbildning kanske våra arbetslösa i landet skulle ges utbildningar på samma lika villkor som alla andra också?
– Språket
Jaa har inte våra arbetssökande i landet kunskaper i svenska? eller krävs flera språk etc.?
– Ha familjen nära
Jaa förutom den starka koncentrationen av befolkningen till vissa delar av landet, temporärt, som splittrat familjer så har väl våra arbetssökande i landet detta?
Vi har trots detta 400k arbetssökande plus uppskattningsvis lika många i ”dold” arbetslöshet….
Kanske är det så att det är svårt att få jobb i detta land och svårare för vissa grupper förmodligen MEN kanske inte beroende på grupptillhörigheter utan mera på den support som sker i de olika grupperna….föräldrar/familj kan ju hjälpa till mycket med första arbetet, ekonomisk support etc. etc., samhälleliga ”subventioner” kan ju också spela stor roll SFI (till språket), gymnasiekompetens, högskola etc. samt bidragsförsörjning o/e lånefinasiering under studietiden
Det svåra är att hitta det som ”gått bra” och speciellt skall vi väl fokusera få att det skall gå bra för dom som vi har ett ”större ansvar” för…….dvs de 800k som behöver arbete och vill ha arbete dvs då det egentligen blir en reell brist på arbetskraft så kan vi importera MEN de flesta bristyrken kan givetvis bemannas iom rätt vidareutbildning…..tror till exempel att många fler i vårt land skulle kunna bli läkare, IT – folk, specifika ingenjörer . . en högskoleutbildning (komplement) 2-5 år….läkare från början 7 år…..siffror som är i nivå med prognosen för många som ”kommmer från . . ” coh man redovisar inte vilken kostnad detta ”gått bra” ”skapat”
Från Balkan, Balkan och Balkan, som om det vore en homogen grupp. Det vore intressant att bena ut varför och vilka som ännu inte kommit i arbete. Vi hade en gospelbenägen kulturminister med ansvar för invandrarfrågor som hade bestämd uppfattning om en viss grupp som kom just från Balkan under nittiotalet. Kan det mån tro vara de som inte har arbete?