Medvetna beslut. Efterfrågan på kritisk, självständig journalistik avtar i snabb takt. Form har blivit viktigare än innehåll i svenska tidningar. Under 1990-talet var det självklart för svenska kvalitetstidningar att jämföra sig med Financial Times och New York Times. I dag utmanar en sådan jämförelse löjet, skriver Mats Svegfors.
Dagstidningen befinner sig i en svår situation. När tidningsinnehållet distribueras via nätet finns ingen kostnad för papper, ingen kostnad för att trycka tidningen och ingen kostnad för att distribuera tidningen. Vi närmar väl oss därmed slutet på den era då döda träd har varit bäraren av journalistisk bevakning och demokratisk dialog.
Detta är en konventionell beskrivning av vad som håller på att hända med journalistiken i papperstidningen. Men överensstämmelsen med verkligheten är inte särskilt stor. Det är inte framför allt papperet tidningarna har sparat på utan det journalistiska innehållet.
Jag har jämfört Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter tre år: 1992, 2002 och 2012. Jag har valt den andra onsdagen i maj respektive år. Alla dessa onsdagar har varit ”vanliga” tidningsdagar, opåverkade av helger och annat som förrycker jämförbarheten. Jag har bokstavligen räknat nedslag, det vill säga bokstäver och blanksteg mellan bokstäverna.
Sant är att båda tidningarna har övergått till tabloidformat under perioden. Sidorna har blivit mindre. Men i gengäld har sidorna blivit fler. Den riktigt stora förändringen är inte att det trycks och skickas ut mindre papper. Den stora förändringen är att det fästs mindre innehåll på det papper som väl rullar genom tryckeriernas pressar.
Man skulle tro att det dyra papperet skulle ha använts mer och mer medvetet. Men det rakt motsatta har inträffat. Under 20 år har journalistik sparats bort. Det viktiga har uppenbart inte varit att spara på den dyra papperstidningen utan att spara på journalistiken.
För 20 år sedan innehöll Svenska Dagbladets förstasida 10.000 nedslag. Dagens första- och andrasida, som motsvarar 1992 års förstasida, innehåller 4.000 nedslag. Utrymmet är detsamma: i dag två tabloidsidor, då en stor ”broadsheetsida”. Men innehållet har mer än halverats.
-För Pettersson är detta inget nytt, nedslagen har visserligen mer än halverats men det är ännu värre. Bläddra i din lokaltidning om du inte sagt upp prenumerationen ännu och du kommer att finna att mer och mer av utrymmet är upptaget med en massa färdigköpt spaltutfyllnad, journalistiskt skräp om gulliga djur och annat trams som fyller din tidning för att det är billigt.
Kritisk, självständig journalistik är en bristvara så när papperstidningarna tappar i upplagor så får de till stor del skylla sig själva…
Läs mer HÄR.
När fan blir gammal blir han religiös…
Är det inte konstigt att först när gubbarna lämnat sin högt betalda positioner så blir de plötsligt villiga att berätta all sk-t som hänt under deras tid..
Minns K-O Feldt t ex….
Så sant svensk journalistik består numera mest av slask drev och lögner.
Slutade prenumerera på SvD i mitten av 90-talet, utledsen på oikofoba skribenter som Hellman, Ehrencrona, Carlsson och – Svegfors! Flockmentaliteten och den politiska korrektheten är kväljande; hur kan det vara att varenda murvel tycker likadant i de flesta fall? Grupptrycket? Jante?