Insändare
God fortsättning och Gott Nytt År Petterssons redaktörer och läsare!
Beträffande konsekvenserna av den förda invandrings- och migrationspolitiken tänkte jag att jag kunde bistå med några aktuella exempel från en bristande landstingssjukvården här i Halland.
Jag kan börja med att förklara, att jag under de senaste 30 åren undersökt just denna för Sverige ödesdigra politik och har inte hittills träffat någon som har kunnat övertyga mig om att jag och alla vi invandringskritiker skulle haft fel i det vi säger, tycker och skriver. Det enda vi mötts av är en stämpel mitt i plytet som det står ”rasist” och ”främlingshatare” på. Aldrig något sakligt utan bara flum och fördomar.
Själv är jag gift sedan 30 år tillbaka med en kvinna från Sydostasien och har fler invandrade vänner och släktingar i Sverige än vad jag har svenska. Så ”rasist” biter inte på mig. Men ändå fick jag sparken från mitt jobb som kanslischef för PRO Halland just för att jag i en privat insändare, under eget namn tagit upp fakta om konsekvenserna av den redan då generösa och kravlösa invandringen, då en kvinna hade påstått att Sverige kunde ta emot minst 30 miljoner invandrare, ”för vi hade ju så mycket plats”.
Detta var 1998 i augusti som min yrkeskarriär tog slut. Efter det blev jag utsatt för yrkesförbud (också från PRO) och har alltså inte kunnat få ett enda jobb sedan dess. Nu är jag pensionerad och behöver inte oroa mig så mycket för det längre. Men när en vän ville föreslå mig som medlem i Lions Club, så gjorde man där en ”personundersökning” på nätet och fann att jag ju ”hade haft kontakter med högextrema” och ville förhöra sig om detta. Då blev jag förbannad och sa, att i en sådan förening vill inte jag vara medlem i, där medlemmarna inte kan få hysa åsikter om vad de själva önskar utan att klubbledningen skulle lägga sig i det.
Allt nog, för ca två veckor sedan var jag hos min doktor för jag under drygt de senaste två åren haft så stora problem med sömnen. Jag hade ju tagit vaccinering mot svininfluensan då detta erbjöds för tre år sedan och hade därför länge undrat om inte jag också drabbats av Narkolepsi – men det kunde ju bara barn drabbas av, trodde jag. Det meddelades för någon månad sedan att en seriös fransk forskning visat att även vuxna kunde drabbas av denna sömnsjukdom. Min läkare beslöt då att remittera mig till neurologen här i Halmstad och skickade in en remiss omedelbart. En vecka senare fick jag ett svar (ovanligt snabbt!), där man kallt förklarade att man inte hade plats för mig och därför inte kunde uppfylla vårdgarantin på 90 dagar. Jag fick söka mig någon annan stans eller strunta i någon undersökning och allt fick jag ombesörja själv.
Då tänkte jag, om jag hade varit en nyligen anländ invandrare eller välfärdssökare hade det nog funnits plats, men nu var det en etnisk svensk i pensionsåldern, så den kunde man ”prioritera bort” för det inte fanns resurser tillräckligt. Där står jag idag och har vänt mig till min husdoktor och väntar just nu på svar därifrån om vad jag kan göra. Sova kan jag fortfarande inte göra på ett normalt sätt, utan får gå som en zombi dygnet runt.
Nästa exempel på den svenska sjukvårdens bristande resurser har drabbat mitt barnabarn som är bara 8 månader gammal. Det är med säkerhet så att detta lilla barn har drabbats av RS-viruset, ett virus som i huvudsak drabbar spädbarn mycket allvarligt. Föräldrarna har varit oerhört oroliga sedan barnets insjuknade och då barnets tillstånd förvärrades tog de sig till akuten där det visade sig att sänkan var ovanligt hög och barnet hade också 39 garders feber. Den lilla fickan var mycket sjukt, men man hade inte plats att lägga in henne för att ge henne en diagnos, utan rekommenderade föräldrarna att återkomma nästa dag. Under natten blev barnet mycket sämre och när de återkom hade sänkan stigit ännu mera. Men inte ens då fanns det plats att lägga in det lilla barnet, trots att man talade om, att under normala omständigheter skulle barnet ha lagts in på intensiven redan vid det första besöket!
Där står vi idag och vet inte om barnet kommer överleva eller inte, för det har ju meddelats att sjukdomen är dödlig för så små barn. ”Fin, svensk sjukvård”!! Är det detta vi har betalat för, att alla resurser skall gå till nyanlända?
Hade det varit ett invandrarbarn hade massmedia gått i spinn och talat om etnisk diskriminering, om sjukvården hade behandlat ett sådant sjukt barn på samma sätt.
Ja, det är mycket som jag är besviken och arg över i det här landet och nu med ett regeringsparti (Centern) som har som ett idéprogram att kräva fri invandring, så blir man mörkrädd. Varje gång jag hör sådana vansinniga förslag, så blir jag mer och mer övertyga om att våra folkvalda politiker inte har den minsta aning om hur det fungerar i landet. De måste befinna sig på en helt annan planet. Det måste till en förändring och det mycket, mycket snart! Jag fruktar för mitt land och för oss svenskar.
Bo de Silva
Hemsk lasning,personligen sa skulle de fa bara ut mig fran akuten.Jag skulle krava min ratt som Svensk medborgare.
Vänster packet kan ju ta hand om dom, ge dom ett rum i deras hem.
Förövrigt varje Muslimsk familj bosatt i Sverige som är släkt med en person som begå ett ”Hedersmord” bör 10 av släkten utvisas. För övrigt va ligger hedern i att skära halsen av, eller skjuta en värnlös kvinna.
Vi svenskar är fega kräk som inte sätter foten i backen och börja handla.
Det här är etnisk diskriminering mot etniska svenskar, helt politiskt korrekt. Vet att det är mycket svårt som svensk att uppföra sig illa med att kräva och skrika, som det ser ut idag så har vi ingen annan lösning, vi måste beteé oss lika krävande som de MENA människor som har invaderat vårt land.
Bedrövligt att läsa din historia, hoppas att allt går bra för den lilla, kanske måste ni ”slå näven i bordet ” och kräva !
Vet att det gäller också i Sverige i sjukvården att ha de ”rätta kontakterna”, ja så illa är det, det kan vara skillnaden mellan liv och död. Svårt att svara dig då ni naturligtvis är utom er av oro, hoppas att allt går väl.
Hej Bo, det smärtar mig det jag läser och jo du har rätt, det finns gräddfiler och det ges till de nyss komna. Flyktinghälsan klarar att komma förbi alla eventuella köer, man har en egen fil.
Vi är många nu som ser och upplever själv att vi svenskar är lågprioriterade. Vi måste kräva vår rätt, vi måste skrika, vi får inte låta oss nöjas med att bli hemskickade med sjuka barn.
Undrar vad som händer om en i beslutsfattande ställning blir drabbad? Må dom bli drabbade.
De har också en gräddfil plus att de har det i Sverige mycket viktiga, de har de rätta kontakterna. Jämför i mångt och mycket Sverige hur det gick till i tex Polen före kommunismens fall.