Debattartikel av Thomas Gür, journalist och invandrare

Krav inte nytt för Sverige

Migrationsminister Tobias Billströms utspel om färre undantag från försörjningskraven för anhöriginvandring ledde till starka invändningar från Alliansens övriga partier. Protesterna stod inte riktigt i proportion till den verklighet som Billström försökte diskutera.

Enligt SvD (3/12) beviljades under 2011 uppehållstillstånd för 23 000 anhöriginvandrare med undantag från försörjningskraven. Samma år beviljades 151 uppehållstillstånd som uppfyllde kraven. 99,3 procent av uppehållstillstånden för anhöriginvandring beviljades alltså med undantag från försörjningskraven och 0,7 procent beviljades med försörjningskraven uppfyllda. Undantaget var absolut huvudregel.

Även om man skulle förskjuta relationen mellan de två kategorierna, så att man tiofaldigade de uppehållstillstånd som beviljades med kraven uppfyllda (förmodligen politiskt orealistiskt), skulle den grupp som undantogs fortfarande utgöra 93 procent av anhöriginvandrarna.

Med utvidgade försörjningskrav skulle givetvis inte grupperna förbli lika stora. Sannolikt skulle färre anhöriginvandrare beviljas uppehållstillstånd på grundval av undantagen. Men att tämligen modesta krav på försörjning av anhöriginvandrare bemöts med så starka protester, tyder på att många ledande politiker, inklusive åtskilliga borgerliga, lever i en föreställningsvärld där resurserna är oändliga och man inte behöver tänka på balansen mellan rättigheter och skyldigheter.

Sverige var det sista medlemslandet i EU som införde försörjningskrav för anhöriginvandrare (2009). Det krav som tidigare fanns, urholkades gradvis och försvann helt 1980. Det var då försörjningskravet för föräldrar avskaffades. Motiveringen var, som dåvarande invandrarministern Karin Andersson (C) skrev, att prövningen hade visat sig vara ”meningslös och orättvis eftersom det inte finns några möjligheter att se till att barnen verkligen försörjer föräldrarna”. (Prop. 1979/80:96)

Det var i denna anda som Sverige tidigare, i mitten av 1970-talet, hade avskaffat försörjningsplikten för att bli svensk medborgare via naturalisation, eftersom ”varje person i landet kan idag – antingen genom eget arbete eller i form av bidrag från det allmänna – anses ha möjlighet att försörja sig och sin familj”. (SOU 1974:69)

De borgerliga partier som motsätter sig Billströms förslag om utökade krav på försörjning vid anhöriginvandring, har i andra sammanhang inga problem med att ställa krav på sin omgivning. Ett av dem vill under hot om lagföring tvinga oss att hjälpa en människa i nöd (KD), ett annat vill tvinga barnföräldrar att dela på föräldraförsäkringen på grundval av kön (FP) och ett tredje anser att blivande civilingenjörer och civilekonomer ska tvingas att läsa kurser i arbetsmiljökunskap (C), för att ta några exempel.

Men inför tanken på skärpta krav på försörjning vid anhöriginvandring, blir de upprörda. Det är förunderligt, inte minst med tanke på hur få personer som kraven hittills har behövt gälla.

Thomas Gür företagare och fri skribent

– Herrejävlar säger Pettersson, 99,3 procent av anhöriginvandrarna undantagna från försörjningsplikt. Det är skillnad mot att vara en sjuk eller arbetslös svensk…Apartheid när det är som värst…

SvD