"Envar har rätt till åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet för envar att utan ingripanden hysa åsikter och frihet att söka, mottaga och sprida upplysningar och tankar genom varje slags uttrycksmedel och utan hänsyn till gränser." – FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, artikel 19
Ruben, tack för dina fina ord 🙂
Det skär i mitt arbetarmalmöhjärta att se den totala förändringen. Här gick jag ofta med farmor och handlade så att hon kunde koka soppa eller göra bruna böner. Sedan hem till Fricksgatan för att vänta på farfar som kom hem efter en dags arbete på Mazetti.
Överallt pratades det svenska och det luktade så gott av choklad, mintlinser eller dumleklubba i kvarteret.
Det var bättre förr och pappa hade kemikalieaffär på torget där som nu är krogar som säljer billig svartöl.
Arbetets ära är en av de finaste statyer jag vet, näst efter Sjöormen i Trelleborg 🙂
Oj vad man har minnen och känslor för det torget.
Eva-Marie
Reepalu kunde börja sälja charterresor,från de ännu o-okkuperade orterna i landet.Nog vore det en intressant tidsresa för många,som aldrig annars kommer i kontakt med nya Sverige..Tänk att komma tillbaka ”djupt in i skogen”,och kunna berätta om Basarerna,och dessa vandrande tält i Malmö !!
Tyvärr vore väl konkurrensen för svår,eftersom det ser på ut liknande sätt i ”min” stad..
Hallå du Pettersson VARFÖR berättade du inte att du var på besök i min stad? Nästa gång får du ringa mig så kan jag visa dig runt och berätta om hur det såg ut en gång kring torget.
Eva-Marie
Eva-Marie, jag var i Malmö när Malmö var en halvdansk stad, på den tiden det inte pratades arabiska utan ett annat obegripligt tungomål från andra sidan sundet. Det räcker, man ska inte förstöra fina minnen.
Pettersson jag förstår 🙁
Skrev lite fel till Ruben, Arbetets Ära är den finaste och därefter kommer Sjöormen.
Eva-Marie
Ruben, tack för dina fina ord 🙂
Det skär i mitt arbetarmalmöhjärta att se den totala förändringen. Här gick jag ofta med farmor och handlade så att hon kunde koka soppa eller göra bruna böner. Sedan hem till Fricksgatan för att vänta på farfar som kom hem efter en dags arbete på Mazetti.
Överallt pratades det svenska och det luktade så gott av choklad, mintlinser eller dumleklubba i kvarteret.
Det var bättre förr och pappa hade kemikalieaffär på torget där som nu är krogar som säljer billig svartöl.
Arbetets ära är en av de finaste statyer jag vet, näst efter Sjöormen i Trelleborg 🙂
Oj vad man har minnen och känslor för det torget.
Eva-Marie
Jag skäms å mina förfäders bekostnad av att se dessa avarter besudla ett av Malmös genuina ”ARBETARTORG” där den svenska välfärdens spira grott.
Reepalu kunde börja sälja charterresor,från de ännu o-okkuperade orterna i landet.Nog vore det en intressant tidsresa för många,som aldrig annars kommer i kontakt med nya Sverige..Tänk att komma tillbaka ”djupt in i skogen”,och kunna berätta om Basarerna,och dessa vandrande tält i Malmö !!
Tyvärr vore väl konkurrensen för svår,eftersom det ser på ut liknande sätt i ”min” stad..
Hallå du Pettersson VARFÖR berättade du inte att du var på besök i min stad? Nästa gång får du ringa mig så kan jag visa dig runt och berätta om hur det såg ut en gång kring torget.
Eva-Marie
Eva-Marie, jag var i Malmö när Malmö var en halvdansk stad, på den tiden det inte pratades arabiska utan ett annat obegripligt tungomål från andra sidan sundet. Det räcker, man ska inte förstöra fina minnen.