Farfarsfarfar var ”kannibal”Del 2

Lätt sommarläsning av Olli Rein

Vid unga år kom han som matros till England, där någon företagsam ”gycklare” sannolikt fick honom om hand och använde honom till åtskilligt hokus pokus. Han började emellertid snart att arbeta för egen räkning. För något år sedan uppträdde han i Norge som ormtjusare, därefter i Sverige, i landsorten, som människoätare och slukare av hundar, kattor och råttor, skriver Åbo Underrättelser i augusti 1880.

Men John Hood gjorde mer än att visa upp sig själv som kannibal. Han visade ”vargmänniskor” och han kunde uppträda som ”zulukafferhöfvding” tillsammans med ett gäng ”zulukaffrer”. ”Hwilka i sjelfwa werket woro amerikanska negrer”, avslöjar en tidning.

John Hood imponerade också på stockholmarna genom att visa dem en levande sjöjungfru. Men det tricket avslöjade polisen. Sjöjungfrun kläddes av – och visade sig vara en kvinna från Stettin. Fiskstjärten var ett laméfodral fyllt med halm.

Polisen visade ingen nåd

Sommaren 1880 kom han i slagsmål med en av sina ”zulukaffrer”. John Hood knivhöggs i huvudet och armen. Hos pantlånaren Westerberg, berättar ett vittne. ”Zulukaffern” påstås ha satt kniven i statsministerns anfader sedan han känt sig lurad och övergiven av honom.

Polisen ryckte ut under knivslagsmålet hos pantlånaren. Och eftersom polisen hade ”sjöjungfrun” i färskt minne visade konstaplarna denna gång ingen nåd. Polisen reducerade honom helt tvärt till en kaffebrun industririddare från Borneo, berättar vittnet.

Knivhuggen gick djupt. John Hood blev en tid inlagd på Sabbatsbergs sjukhus. Ärren fick han leva med, men de vackra anletsdragen, stilen, behöll han. Han fortsatte attrahera kvinnor och män med skönhet – och loppcirkus.

Kärleksparet gick ombord

Åtminstone fram till 1884 tillhörde han av allt att döma resandefolket. Men en natt 1884 försvann han plötsligt, med ett ungt vackert fruntimmer, för vilken han länge slagit sina krokar och som till fullo besvarat hans ömma låga, skriver Hufvudstadsbladet.

Den här gången var det inte Emma Reinfeldt – henne hade han lämnat – utan en ny kvinna. Med flickans hela sparkapital, 300 kronor, hoppade kärleksparet på ångaren Flamingo. En tid senare gick de iland i hamnstaden Hull på Englands östkust.

Där möttes de av den svenske konsuln. Flickans föräldrar hade anat vart de var på väg och telegraferat konsuln och bett honom skicka hem deras dotter. Det var slutet på den kärlekssagan. Ett år senare fångades John Hood på bild av en fotograf i London. Där slutar spåren efter statsminister Fredrik Reinfeldts anfader.

Det Reinfeldtska släktträdet

Släktskapet med Hood.

Farfars farfar – John Henry Hood. Han vistades i Sverige från åtminstone 1880 till 1884. Här mötte han i början av 1882 Emma Dorothea Reinfeldt.

Farfars farmor – Emma Dorothea Reinfeldt. Reinfeldtska ”urmodern”. Född 1861 i Gross Eckau i Kurland – nuvarande Lettland. Emigrerade till Sverige. 21 år gammal föll hon för John Henry Hood – resultatet blev en son, John Reinfeldt.

Farfars far – John Reinfeldt. Född på Allmänna BB i Stockholm. Växte upp i fosterhem i Stockholm, återförenades med modern efter hennes giftermål. Övertog styvfaderns verksamhet som skjutbaneägare.

John Reinfeldt fick 1906 sonen John Herbert Linné med bagaregesällsdottern Elin Olga Charlotta Olsson och gifte sig med henne 1909.

Farfar – John Herbert Linné Reinfeldt.

Gift med Anne Marie Dominique. Hennes släkt kom från Italien och ska ha anor till kungafamiljen Fernando IV och Maria Carolina av Neapel. Hennes pappa var dock kontorsskrivare i Stockholm.

Far – John Bruno Reinfeldt. Säljkonsult som i dag bor i lägenhet i det reinfeldtska Täby, där han fortfarande, 68 år gammal, driver sin konsultfirma, och är aktiv i kommunpolitiken för moderaterna. Tidigare gift med Birgitta, född Kållberg.

Kaffrer: nedsättande, numera förlegad benämning på bantufolk i södra Afrika som inte omvänts till islam eller kristendomen, till exempel ”zulukaffrer”. (Källa: NE)

Industririddare: Person som skaffar sig sitt uppehälle genom knep och bedrägerier av olika slag, spekulationer och dylikt, allt under det att han söker upprätthålla skenet av att vara en hederlig karl och gentleman. (Källa: Svenska Akademiens ordbok).

För att ni ska få se hur John Hood ser ut, måste jag tyvärr hänvisa till länken nedan. Där finns foto och hans  barns födelseattest i moders namn Emma Dorothea Reinfeldt.

AB

8 thoughts on “Farfarsfarfar var ”kannibal”Del 2

  1. ollierein:
    Misströsta inte jag fortsätter att försöka finna de rätta underlagen,men att forska i denna soppa är inte gjort på en förmiddag !!
    Min entreé-forskning via hästaveln,visade sig tyvärr ända,redan på 1880-talet..Nu går jag vidare inom andra delar av zoologien…Nog f-n ska jag lyckas finna John Hood´s förfäder,om de så var aktiva inom kannibal-branschen,innan ens Afrika upptäcktes.
    Denna fråga är ju av (inter)nationellt intresse för hela Absurdiastan..

  2. Har ni kollat in fotot på John Henry Hood genom att klicka på AB, där finns hela historien beskriven, inte av AB: s journalister, de har bara kopierat som jag, fast de har kopierat de båda tidningarna Åbo Underrättelser och Huvudstadsbladet, och vad de skrev i augusti 1880.
    Huvudstadsbladet är åtminstone numera Finlands största svenskspråkiga tidning. Åbo Underrättelser har jag aldrig hört talas om, men den kanske också finns kvar.
    Ja detta var tyvärr allt som fanns nedtecknat, men visst var det lite spännande ändå. Tänk att vi hade ett färgat Statsöverhuvud i Sverige, nästan 2 år före USA.
    Men så har det också gått åt helvete för både USA och Sverige. Var det generna det berodde på, eller annat? Det kanske vi aldrig får reda på.

  3. I min forskning,huruvida en sådan mutation tidigare förekommit inom homo sapier,har jag ännu inte funnit bevis härför..
    Däremot börjar jag finna vissa likheter inom hästaveln…Öst-arabiskt ädeldjur från Borneo, har vid åtminstone ett tillfälle,sökts paras med en åker/arbetsgaul från Baltikum.Detta försök att få till stånd en ädel lärfähig dressyrhäst för cirkusändamål,misslyckades emellertid kapitalt.Djuret som föddes visade sig bli en s.k ”krubbebitare”..M.a.o oduglig till arbetsuppgifter,och dög inte ens under cirkus-kupolen..
    Sista spåret av fölet går förlorat i Stockholm någon gång i slutet av 1880-talet..
    Men kommer att söka vidare efter nya rön,från andra källor..

  4. Det tråkiga är ju att jag bara har kopierat Aftonlögnen från 2006, när sossarna gjorde allt de kunde för att få behålla sina platser vid köttgrytorna.

Lämna ett svar till Lars Å MånssonAvbryt svar