Av Pettersson som idag presenterar land nummer 29 i serien om hur ”fredens religion” islam behandlar kristna i olika islamska länder. Kristna valdes för att kristendomen är världens största religion och för att det är enkelt för var och en att jämföra med hur den ”intoleranta och rasistiska” kristna västvärlden behandlar muslimer som flyttat till väst med hur muslimer behandlar kristna runt om i världen.

Syrien är sedan 1963 en diktatur under ledning av Baathpartiet. På senare år har den socialistiska planekonomin mjukats upp och landet har haft en stark tillväxt. Ett undantagstillstånd – motiverat av att landet formellt är i krig med Israel – har urholkat de fri- och rättigheter som finns inskrivna i grundlagen. Under 2011 försämrades situationen för de mänskliga rättigheterna kraftigt när regimen mobiliserade armén och stridsvagnar mot demokratiaktivister och regimmotståndare. Efter månader med anti-regeringsprotester ligger Syrien på randen till inbördeskrig. Under Bashar al-Assads sekulära regering har kristna haft relativt stor frihet att samlas, även om kristna möten övervakas av hemliga polisen och evangelisering motverkas. Sedan mars 2011 har antalet fundamentalistiska muslimska grupper i landet ökat. Rapporter inkommer om att kristna har hotats och kyrkor plundrats. På en del håll är kristna rädda för att ens lämna sina hem.

Spår av förhistoriskt mänskligt liv för 150 000 år sedan har påträffats i syriska grottor. Det historiska Stor-Syrien omfattade nuvarande Syrien, Libanon, Jordanien och Palestina/Israel.

Syrien omtalas för första gången i egyptiska källor från 3000-talet f Kr i samband med egyptiska expeditioner i jakt på timmer. Mellan ungefär 2400 och 2250 f Kr dominerades norra Syrien av kungariket Ebla, i vars skrifter Damaskus redan omnämns. Staden är därmed världens äldsta kontinuerligt bebodda huvudstad.

Sedan följde olika riken och folk efter varandra slag i slag, akkadier och amoriter följdes av egyptier assyrier. Sedan kom fenicierna, babylonier och perser. På 300-talet före vår tidräkning kom Alexander den store, år 64 f Kr blev Storsyrien en romersk provins och från 300-talet e Kr styrdes området av det kristna Bysans (Öst-Rom). På 630-talet erövrades området av araber som förde med sig islam. I slutet av 800-talet annekterades Stor-Syrien återigen av Egypten som under de följande århundradena fick kämpa för att försvara territoriet mot invasioner av turkiska seldjuker, kristna korsfarare och slutligen mongoler. Under de egyptiska mamlukernas styre från 1250 försvagades landet av krig, hungersnöd och pest. De osmanska turkarna lade under sig området i början av 1500-talet. Under 1800-talet öppnades området för västerländska missionärer som grundade flera skolor och universitet.

Under första världskriget blev dagens Syrien centrum för den arabiska nationaliströrelsen. År 1920 utropades emiren Feysal, son till sharifen av Mecka, till kung över Stor-Syrien. Segrarmakterna delade emellertid upp området mellan sig i enlighet med det hemliga brittisk-fransk-ryska Sykes-Picotavtalet från 1916 om styckningen av Osmanska riket. Palestina, dvs dagens Israel, Västbanken och Gaza samt Jordanien, tillföll britterna som mandat under Nationernas förbund medan resten blev ett franskt mandat. För att försvaga motståndet och dra fördel av den religiösa mångfalden delade fransmännen 1925 upp sitt mandat i Libanon och republiken Syrien.

När fransmännen tog över var både ekonomin och administrationen körda i botten. De styrde landet med hårda medel och alla nationalistiska strävanden slogs ned. Lokala uppror och strejker utmynnade i en allmän revolt 1925 under drusernas ledning.

Missnöjet med fransmännen kulminerade 1939, när Turkiet tilläts annektera Hatay-provinsen i nordväst. Under andra världskriget, 1941, utbröt nya uppror och samma år invaderades Syrien av allierade styrkor. Den franska exilregeringen under general de Gaulle lovade syrierna självständighet, och den erkändes formellt 1941. Maktskiftet gick dock trögt och det dröjde till hösten 1943 innan nationalistledaren Shukri Kuwatli kunde väljas till landets förste president. Självständigheten förverkligades inte helt och fullt förrän i april 1946 då alla utländska soldater hade lämnat Syrien.

Tiden efter andra världskriget blev instabil och oroligheterna i regionen fick stora återverkningar på den syriska inrikespolitiken. När staten Israel utropades 1948 gick Syrien tillsammans med andra arabländer till angrepp. Besvikelse över arabsidans nederlag i kriget låg till en del bakom de tre statskupper som ägde rum bara under 1949.

I början av 1950-talet nådde ekonomin ett bottenläge då tullunionen med Libanon upplöstes och en viktig handelsväg därmed stängdes. De ekonomiska problemen ledde till ökat missnöje inom alla samhällsklasser. Olika regeringar avlöste varandra. I mitten av 1950-talet började vänsterpartierna få ökat stöd inom opinionen, framförallt det socialistiska Baathpartiet och kommunistpartiet. Radikala politiker kom gradvis att inta allt fler poster, och en rad avtal slöts med Sovjetunionen och andra kommunistländer.

En ny militärkupp i mars 1963 förde Baathpartiet till makten. Efter att ha konsoliderat sina ställningar och bland annat ha slagit ned ett nytt kuppförsök började Baathpartiet nationalisera banker och industrier. En omfördelning av jord genomfördes vilket ryckte undan grunden för den gamla styrande eliten av affärsmän och jordägare.

Efter interna partistridigheter under 1960-talet tog en mer pragmatisk falang makten i en kupp hösten 1970. Ledare var flygvapenchefen Hafez al-Assad, som året därpå valdes till president.

Hafez al-Assad omvaldes gång på gång, ofta med 97 % av rösterna och slog regelbundet ned revolter och förlorade konflikter med Israel. I juni 2000 avled presidenten efter en hjärtattack och en ändring infördes i författningen som sänkte minimiåldern för en president från 40 till 34 år, vilket råkade vara Bashar al-Assads (dagens presiden) ålder. Baathpartiets ledning utsåg Bashar till presidentkandidat, och en månad efter faderns död valdes han till president och fick som sin far 97 procent av rösterna i en folkomröstning. Han hade redan befordrats till överbefälhavare och partiledare.

Syrien har ett på papperet relativt väl utbyggt socialförsäkringssystem, men i praktiken omfattas knappt en fjärdedel av befolkningen av detta. Majoriteten har knappt något ekonomiskt stöd vid sjukdom eller arbetslöshet. En stor familj är den tryggaste socialförsäkringen.

Syrien har en mångsidig ekonomi med ett välutvecklat jordbruk, goda naturtillgångar som olja, naturgas, fosfat, järmalm, koppar, guld, silver m.m. samt starka traditioner inom handel och affärsliv. Regimen har dock hellre satsat stora summor på krigsmakten och säkerhetstjänsten än på att reformera den socialistiska planekonomin. Perioder med krig och politisk oro har också vållat ekonomiska problem. Viss avreglering av marknaden har skett på senare år, men korruption och byråkrati hämmar fortfarande utvecklingen.

• Statsöverhuvud: President Bashar al-Assad
• Folkmängd: 21 miljoner
• Kristna: 1,9 miljoner
• Huvudreligion: Islam
• Statsskick: Republik

 Tidigare länder i serien: Afghanistan, Saudiarabien, Somalia Iran Maldiverna Uzbekistan Jemen Irak Pakistan Nigeria Mauretanien Egypten Sudan Turkmenistan Tjetjenien Qatar Algeriet Komorerna Azerbajdzjan Palestina Libyen Oman Brunei Marocko Tunisien Kuwait Turkiet Tadzjikistan

Källor: Landguiden, Open Doors m.fl.