Av Stefan K
Den 11:e juni publicerade Sydsvenskan en ovanligt rak och nykter ledare, signerad Per Brinkemo som själv är projektledare för en somalisk organisation i Malmö.
”Dags för UD att tänka om – Somalia går åt rätt håll”.
Så lyder rubriken och pekar på de fakta som säger att läget i norra Somalia varit stabilt och säkert i många år, samt att allt fler länder åter öppnar sina ambassader i Mogadishu. Svenska UD fortsätter dock att svartmåla landet och hävdar att det inte går att bedriva konsulärt arbete. UD hävdar envist att säkerhetsproblemen är för stora, att infrastrukturen gör det omöjligt för ambassader att bedriva arbete och att rättssäkerheten är obefintlig. Samtidigt har länder som Etiopien och Turkiet öppnat sina ambassader igen och både England och Italien planerar att göra det inom kort. Dessutom öppnade nyligen FN sitt kontor efter sjutton års frånvaro. Lägg därtill att bl.a. Danmark öppnar ett kontor i Somalilands huvudstad Hargeisa (Somaliland är en självständig region i norra Somalia).
Per Brinkemo besökte nyligen Hargeisa och kände en trygghet han inte känt på länge och andelen västerlänningar som bor och jobbar i området har ökat markant. Brinkemo pekar också på Somalias enorma resurser som Afrikas längsta kustremsa med underbart vatten och milslånga sandstränder, sin tillgång på fiskerika vatten, mineraler och ädelstenar och annat som borde få landet att kunna blomstra.
Brinkemo visar också på det absurda i att över 20 000 somaliska anhöriga väntas till Sverige inom kort där de tänker återförenas med de över 50 000 som redan bor här, samtidigt som flertalet ”svenskar” med somaliskt ursprung både bor och jobbar i Somalia. Ett exempel är Abdiwahab Hussein Khalif som efter en semester i Somalia återvände till Sverige som ny vice premiärminister.
Brinkemo skriver att UD:s svartmålning och andra svenska myndigheters ställningstagande gör det till ett effektivt sätt att skrämma bort somalier som skulle kunna återvända till Somalia och företagare som borde kunna investera.
Kan inte annat än att hålla med. Självklart vill alla somalier återvända till sitt hemland för att hjälpa till med uppbyggnaden av landet och inte gå omkring med hjälp av bidrag i mörka och kalla Sverige. De 300 000 000 kronor som regeringen nu skjuter till för att rädda kommunerna från anstormningen av somalier skulle kunna göra underverk i landet med de stora resurserna.
Källa: Sydsvenskan
Per Brinkemo:
Vill inte ifrågasätta din bild av Somalialand.Men när du samtidigt nämner Mogadisihu,blir jag en aning oförstående..
Anledningen till detta är att jag för c:a två månader sedan,såg ett utmärkt reportage från tyska ARD.Av detta framgick på intet sätt,att staden hade normaliserats,tvärtom ledsagades ”de regeringsvalda”,med risk för deras liv så fort de lämnade ”vissa säkra distrikt”
Al-Shaahab`s islamister lurpassade vid sina poster,för att angripa ”de demokratiskt valda” Dagligen besköts också delar av staden,som påminde mer om en ruinstad,än huvudstad.
Av ARD´s bilder att döma skulle jag inte hellre kunna tänka mig,att normalt diplomatarbete kan utföras under nuvarande betingelser..Alltså blir min slutliga mening,som du kanske förstår,en aning annorlunda än din.
Vem av oss som har/får rätt återstår att se !
Hej Per du skriver //”I nordvästra Somalia (utbrytarrepubliken Somaliland) är det emellertid stabilt (kommer man därifrån får man inte asyl). Och där tycker jag banne mig att Sverige skulle visa sin närvaro och satsa för att landet ska kunna återuppbyggas.”//
VARFÖR tycker du att Sverige ”banne mig” skall visa sin närvaro och satsa…….!!??
Tacksam om du kan du utveckla det.
Eva-Marie
Om du läser denna artikel noga Per så inser du att ordet ”absurda” är mitt eget och om din text och din erfarenhet är korrekt återspeglad, vilket jag inte alls betvivlar, så inser säkert du också det absurda i att hundratusentals somalier reser till Europa när tryggheten finns på betydligt närmare håll.
Jag håller helt med i din åsikt om att Sverige borde närvara i Somalia och hjälpa till med återuppbyggnaden av landet, gärna tillsammans med alla de arbetslösa somalier som går omkring i Sverige med hjälp av bidrag i år efter år.
Personligen skulle jag lika gärna semestra i ett framtida Somalia, som i dagens Thailand eller Gran Canaria.
Sedan stämmer det inte att människor från Somaliland inte får PUT i Sverige. Besök Migileaks och ta del av de asyldomar som ligger uppe där.
Bra att skribenten här på Petterssons tycker att texten är nykter och rak. Jag förväntar mig emellertid en nykter och rak läsning av min text. Jag kan i vissa stycken förstå ER hållning till den förda politiken. Desto viktigare då att vara noga med nyanser och texttolkning.
Jag är med i ”Pettsons” inlägg så långt som fram till bilden på den fina stranden i inlägget, så långt är referatet korrekt av det jag skrev i Sydsvenskan. Däremot har jag aldrig sagt eller skrivit eller visat:
”…på det absurda i att över 20 000 somaliska anhöriga väntas till Sverige inom kort där de tänker återförenas med de över 50 000 som redan bor här, samtidigt som flertalet ”svenskar” med somaliskt ursprung både bor och jobbar i Somalia”.
Det är skribenten bakom pseudonymen Pettersons tolkning av min text. De ca 20 000 (Migrationsverkets uppskattning) har enligt svensk lag rätt att återförenas med sina familjer (det handlar strikt om kärnfamiljsmedlemmar). Jag tycker det är bra att de får återförenas. Snälla, lägg inte ord i min mun. Denna grupp har jag alltså inte kommenterat i artikeln mer än genom att visa på att Somalia och Sverige är tätt sammanflätade med varandra, vare sig vi vill eller inte.
Sen vill inte heller ALLA somalier återvända, de finns många som bor och arbetar här och som har barn i grundskola och universitet. Men jag tror ändå att en hel del somalier skulle kunna tänka sig att återvandra. Och för dem är det ett problem att UD ger en så generaliserande bild av Somalia, för det är skillnad på norr och syd. Min text gick alltså inte ut på att säga att det är helt lugnt att återvända till alla delar. Många människor som kommer har verkligen flyktingstatus.
I nordvästra Somalia (utbrytarrepubliken Somaliland) är det emellertid stabilt (kommer man därifrån får man inte asyl). Och där tycker jag banne mig att Sverige skulle visa sin närvaro och satsa för att landet ska kunna återuppbyggas. Jag tycker t o m att Sverige ska öppna ambassad i Mogadsihu, även om det inte är helt enkelt att jobba konsulärt där, allt för att stödja positiva krafter. Men det går om viljan finns.
Och jag tror dessutom att det finns svenska företagare som skulle kunna tänka sig att jobba i de lugna delarna, att vara med i den process som förr eller senare kommer, och återuppbygga detta land som i grunden har möjligheter att blomstra, och t ex bli ett ett turistland som Pettersons skribenter eller deras barn och barnbarn i framtiden kommer att resa till för sol och värme, bad och trevliga människor. Det är en bit dit. Men någon gång är den dagen här. Läs min text i original här: http://www.sydsvenskan.se/opinion/aktuella-fragor/dags-for-ud-att-tanka-om—somalia-gar-at-ratt-hall
Goda nyheter då kan vi skicka hem alla vandrande tält och män som bara sitter o fikar o tuggar kat hela dagarna att hjälpa till de är ju så duktiga entrepenörer enligt den lilla rödhårigara snärtan Lööf.