Av Pettersson

Samhällsekonom: Det är dags att slå hål på myten om att Sveriges integrationsproblem beror på diskriminerande arbetsgivare. Vid en internationell jämförelse framgår det att det stora utanförskapet bland utrikes födda har andra orsaker.

Sverige är sämre på integration än många andra länder. Skillnaden i sysselsättning mellan inrikes och utrikes födda är hela 13,8 procentenheter. Det gör att Sverige framstår som ett av de sämsta länderna, om man jämför med övriga OECD-länder. I Kanada är till exempel skillnaden mellan utrikes och inrikes födda endast 3,6 procentenheter.

Utanförskap är ett allvarligt samhällsproblem. Långvarigt utanförskap och bidragsberoende leder till lägre livsinkomster vilket tar sig olika uttryck i till exempel en sämre bostadskarriär, lägre pensioner och svårigheter att fungera som en förebild för den uppväxande generationen. För att minska utanförskapet är det centralt att ha rätt beskrivning av problembilden för att kunna vidta rätt åtgärder.

En oerhört vanlig myt är att utlandsföddas låga sysselsättningsgrad beror på att de diskrimineras av arbetsgivarna. Det påstås av politiker från höger till vänster, och av myndighetschefer och forskare, även på högsta nivå. För att bara ta två exempel: Arbetsförmedlingens generaldirektör Angeles Bermudez-Svanqvist menade att utrikesföddas jobbchanser var begränsade eftersom ”Det är svårt även för dem som har akademisk bakgrund och det beror på rädslan för det okända. Vi måste erkänna våra problem med diskriminering.” (DN 4/5). Åsa Romson, språkrör för Miljöpartiet, menar att ”Stora utbildningsinsatser för att stärka svenska språket bland utrikesfödda spelar helt enkelt en mindre roll när invandrare märker att det inte alls är språket utan namn och hudfärg som avgör om hon eller han får jobb eller lägenhetskontrakt.” (Newsmill 11/4 2011). I bägge fallen är tesen att utrikesfödda utestängs från arbetsmarknaden på grund av diskriminerande arbetsgivare som lider av främlingsrädsla.

-Pettersson har alltid sagt att arbetsgivarna struntar i vad folk heter eller var de kommer ifrån. Det som gäller är att invandrarna kan sitt jobb, kan språket och att de går att samarbeta och umgås med…det är dags att ställa krav. Lär er språket på två år annars blir det inget uppehållstillstånd eller liknande.

Läs resten av  Jenny von Bahrs krönika om Integrationspolitiken HÄR