
Lovisa Ulrika bestämde sig för att göra ett experiment i uppfostringsväg med det svarta naturbarnet. ”Han skulle nämligen helt och hållet lämnas åt sin egen »goda natur», utan att denna i sin utveckling finge hämmas af någon aga eller tillrättavisning. Verkan häraf dröjde ej länge att visa sig. Den obegränsade friheten slog naturligtvis öfver i själfsvåld och till och med de kungliga prinsarna finge emellanåt höra sig tituleras med tillmälen sådana som »in skurk», munsjör snus”
Drottningen lät honom växa upp helt fritt och helt enligt sitt eget omdöme. Han var lekkamrat till kungabarnen och tilläts tala till dem och behandla dem på det sätt som han själv fann för gott. I bevarade texter beskriver flera samtida höga ämbetsmän Badins vilda manér och upptåg, inte utan en viss förfäran. Hans nymodiga, fria uppfostran höll dock inte riktigt i längden; man blev tvungen att tänka om och göra den mer ”strukturerad”
Trots detta växte Badin upp till en intelligent och pålitlig person med gott självförtroende och blev med tiden en aktad person. Han verkade som betjänt under fem kungar, fick flera fina titlar och var medlem i Sveaorden och benämns sekreterare i Timmermansorden. Han hade två gårdar på Svartjölandet och titulerade sig själv bonde.
Badin var gift två gånger men barnlös och dog den 16 mars 1822.
Blev troligtvis aldrig bekant med ”Jantelagen” ! Då går det vägen.
Verkar har levt en meningsfylld tillvaro..
Avis??
[…] 1757 kom den person som räknas vara den första svarta man som satte sina fötter på svensk mark, Gustav Badin, en västindier som föddes på den danska kolonin Saint Croix och som sedermera skänktes till […]
[…] negerhistorier Negern Pettersson Hovnegern Badin Negern i Tipsextra Share this:TwitterFacebookGillaGillaBe the first to like this. […]