Pettersson har kopierat Ilan Sadé, Centerpartist. Läs mer HÄR.
Kritik mot multikulturalismen måste följas av en analys av vad som krävs för att motverka den. Intellektuell hederlighet kräver då att vi på allvar i sansad ton kan diskutera och förändra invandringspolitiken i alla dess delar. Det är dags att bryta förljugenheten, och detta gäller i allra högsta grad det parti som jag har varit aktiv inom i 17 år, vars senaste skrift i ämnet slår alla rekord i hysterisk verklighetsflykt. Vi har ett stort samhällsproblem, som det är hög tid att adressera.
Sedan något år tillbaka har multikulturalismen, d v s idén att det är gångbart och rentav önskvärt att ett samhälle rymmer ett flertal radikalt skilda kulturer utan någon stark överbryggande identitet, kommit att kritiseras av åtskilliga opinionsbildare i Sverige. Eftersom multikulturalismen har varit ett icke ifrågasatt axiom inom svenska staten, är det fortfarande inte helt riskfritt att leverera sådan kritik. Möjligen har trion Merkel-Sarkozy-Cameron med sitt enhälliga avståndstagande ingjutit en gnutta mod. En annan möjlig förklaring är att proteströrelsen Sverigedemokraterna har börjat ändra förutsättningarna i den svenska debatten.
Likväl lever och frodas fortfarande en uppenbar förljugenhet, som alla förnuftiga människor måste kunna se, men desto färre inom det så kallade etablissemanget vågar peka på. Om man är kritisk till tanken om starka, inbördes väsensskilda kulturella undergrupper med svag sammanhållning sinsemellan, måste ju frågan om den omfattande invandringen och dess karaktär dryftas på allvar. Klarar ett samhälle som det svenska och en stat som Sverige av att absorbera alla dessa människor in i den gemensamma kulturen, med dess gemensamma värden, språk, historia och seder? Varför är skillnaden så stor mellan olika invandrargrupper?
Sadé frågar sig varför skillnaden är så stor mellan olika invandrargrupper, det har Pettersson gjort i många år. Varför skaffar sig exempelvis asiater ofta arbete när de kommer hit medan araber påstår att det inte finns några?

Vi har nu läst hur centerpartister, folkpartister och kristdemokrater ifrågasatt den variant av mångkultur som Sverige begåvats med. Moderaterna har sällat sig till S, V och Mp i en linje som varken tänker, vågar eller vill kritisera.
Börjar vissa partier, politiker och proffstyckare inse att det inte fungerar? För fungerar gör det bevisligen inte.