Av Pettersson
Många av de ensamkommande ”flyktingbarnen” i Nordmaling står utan pengar i sommar. – Vi har inte ens pengar till mat, säger en av dem.
Den ekonomiska situationen för flyktingungdomarna inom HVB-hemmet Atlas verksamhet är allt annat än ljus under årets sommarmånader. Nya riktlinjer har införts som gör att många står nästan helt utan pengar från slutet av juni till slutet av september.
– I juni fick vi 1 500 kronor som vi ska klara oss på. Jag har inga pengar och bara mat för två dagar, säger en av ungdomarna. De flyktingungdomar som bor i utslussnings- och träningslägenheter är särskilt drabbade, eftersom de förväntas betala sina egna matkostnader.
Inför sommaren erbjöd Atlas flyktingungdomarna skogsplanteringsjobb i sammanlagt tre plus tre veckor. Men i stort sett alla tackade nej.
– De är hemskt ovana vid den typen av tungt arbete. Året innan hjälpte de till att röja vandringsleder. Det var ett helt annat sommarjobb, säger en av ungdomarnas gode män.
Flyktingungdomarna upplever också att några ur Atlas personalstyrka vill göra livet surt för dem. – De hotar oss med våld och svär åt oss, säger en av dem.
HVB Atlas verksamhetschef Lars Andersson svarar bland annat att barnen som står utan pengar ersätts upp till försörjningsstödsnorm för mat, men inte för övriga kostnader.
– De här ungdomarna har valt att tacka nej till jobb av bekvämlighetsskäl. Då får de stå för konsekvenserna, säger Lars Andersson.
─ Pettersson som jobbade med skogsplantering på ackord som 14-åring under ett sommarlov och var mycket glad för jobbet och lönen säger tack till Lars Andersson, hoppas inte någon politiker veknar och river upp beslutet. De unga männen borde fan i mig inte ens ha matpengar eftersom de är unga och friska och jobb finns. Skicka hem fanstygen.
Givetvis är det så som alla infödda svenskar i alla tider har fått gjort. lite sommararbeten hade man alltid att utföra. Vissa kunde det bli lite betalt för, men det mesta fick man göra gratis inom familjen.
Vid 12 års ålder kunde man få höbärgningsjobb hos bönderna på trakten. Det var inget herrskapsjobb det heller. Vid middagstid redan första dagen hade man blåsor i händerna av högaffeln, och till eftermiddagskaffet i gröngräset hade de börjat spricka sönder.Inte var det alltid heller reglerad arbetstid, utan vid regn, så körde man in så länge det var någotsånär ljust.
När blåsorna på händerna värkte som mest var det dags att börja hänga hö nästa morgon också. Detta var dock bara en liten del av det arbete en tolvåring fick utföra, i början av 1960-talet, om det skulle bli något att handla för.
Ja inte trodde de här lata ”ungdomarna” att de skulle behöva arbeta när de kom till världens socialbyrå.
Min grabb började plantera skog som 12-åring, och han var överlycklig över att tjäna egna pengar, men det är lite annan kvalitet på den gossen när man jämför!
Dessa ”flyktingbarn” har den uppfattningen att det är ”staten” som de får sina pengar ifrån. Att det inte kan vara någon som berättar att det är vi andra som arbetar och betalar skatt, så det är ”vi” som skänker till ”dom”. De skall vara ödmjuka och tacksamma till de som skänker en del av sin lön till dom. ”Ödmjuka och tacksamma” vet de tydligen inte vad det betyder. Känner till fall där invandrare har fått arbete men det var för lite lön upptäckte han så han sa upp sig. Han fick mer utan att arbeta. Varför skulle han arbeta då? Måste vara fel på systemet det som sju(k)klövern har bestämt.
Tack Lars Andersson, tack för att du visar upp en sida som skiljer sig från alla de som vill belöna dessa ”barn” med allt de önskar.
Under mina år som fotbollsspelare i en liten klubb ingick det många bisysslor för att samla in pengar till utrustning, läger och klubbens fortlevnad.
Pappersinsamling 6 gånger per år, lottförsäljning utanför Konsum varje lördag, plocka höns ett par gånger per år, hugga granar inför julen, agera flytt- och städhjälp när slotten och säterierna i området skulle renovera och inte minst skogsplantering.
Vi insåg snabbt i ungdomsåren att man inte kan få allt utan att prestera något i gengäld.