Pettersson såg att Stefan Hallberg har en insändare i dagens Södermanlands Nyheter som lyder enligt nedan. Läs och kommentera HÄR.
Insikten om problemen med den nuvarande invandringspolitiken tycks äntligen ha nått finansministern.
I Finanspolitiska rådets debatt den 1/6 konstaterade finansministern bland annat följande: ”skall vi ha så pass mycket invandring som vi har i Sverige? Med ett socialbidragsberoende bland invandrare på över 50 procent plus (se HÄR) bidragsberoende i andra transfereringssystem så är det ett mycket stort problem”
Ett skäl till att det ser ut som det gör får man kanske när man läser senaste numret av ”Kommunalarbetaren”. I ett reportage beskrivs lyckan för en 80 årig dam som fått komma in på äldreboendet ”Persikan”. Det var som att komma ”hem” berättar den gamla damen. Här pratar alla persiska och de lagar persisk mat. På väggen i vardagsrummet hänger den persiska flaggan och på TV visas en persisk musikkanal.
”Hem” är alltså inte Sverige. Den gamla damen har varit i Sverige 20 år, men har svårt att prata svenska. Man får förmoda att hon inte varit yrkesverksam i Sverige över huvud taget.
Man kan fundera över om det är så här en ”lyckad” integration ska fungera. Ska människor fortsätta att leva på isolerade öar av kultur, språk och ursprung och betrakta dessa som sitt ”hem”. Vi har över 100 språk som talas i Sverige idag. Man kan undra hur åldringsvården skulle se ut och vad den skulle kosta om detta är lösningen i det långa perspektivet.
Om känslan för ”hem” inte är Sverige, så kan man kanske bättre förstå den låga viljan till att gå ut i yrkeslivet och bidra till ett land som man över huvud taget inte betraktar som sitt hem. Därmed är man tillbaka till det problem finansministern tog upp den 1/6.
De enda som förmodligen är lyckliga över denna situation är myndigheterna i Iran som på ett elegant sätt lyckas vältra över sina pensionskostnader på de svenska skattebetalarna.
Detta ger anledning till att ånyo fundera över den fråga som ställts så många gånger, men som alltid blivit obesvarad.Vad kostar egentligen den nuvarande svenska invandringspolitiken ?
Stefan Hallberg
Pettersson la in en kommentar i SN men misstänker att den inte blir kvar så länge
Svenskarna är fortfarande i majoritet.
Tullar man på deras vårdkvalitet på äldreboendet så märker ändå ingen något, då vården är så dålig hos bla privata Attendo Care som på många platser i Sverige,köpt upp den till det lägsta priset.
Här får de gamla bara färglös osmaklig färdigmat. Ingen genuin svensk husmanskost inte.
De som inte är speciellt rörliga får alltid vänta på sin tur när det gäller hjälp med att komma till och från toalettbesök, pga att lönsamhetstänkandet tvingat fram personal- och kompetens-brist.
Här får de äldre även träffa läkare som man inte kan kommunicera med, eftersom ordentlig förståelig svenska inte är något tvång.
Övrig vårdpersonal är ofta övervägande utländsk.
Den svenske åldringen plockas härmed på sin sista skärv och får för detta, under sina sista dagar i livet, en undermålig vård med ibland dålig koll på hälsa, medicinering och säkerhet.
Inte ens i någon del så skapar detta någon känsla för den svenske vårdtagaren att det är som att komma hem.
De som har aktier eller ledande ställning i AttendoCare skulle nog inte vilje åtnjuta den vård som detta företag erbjuder folk som inget annat val har.