Av Stefan K

Lugnet har väl lagt sig över de nordafrikanska staterna Egypten och Tunisien efter veckor av protester och våld. I dag står Libyen i blickpunkten för världens regeringar och landets riskerar uppenbarligen ett inbördeskrig med allt vad det innebär.

Nu är Afrika en kontinent i upplösning där diktaturer, terrororganisationer, klaner och olika etniska grupper strider om makten i snart varje land. Över detta vilar också en skugga från korrumperade regeringar, maktgalna dårar, analfabetism, fattigdom och naturkatastrofer.

En rapport från morgonens Afrika:

• Sex kvinnor sköts ihjäl av säkerhetsstyrkor i huvudstaden Abidjan, Elfenbenskusten, då de demonstrerade för att presidenten Laurent Gbagbo ska avgå med omedelbar verkan efter valförlusten.
• Somaliska pirater försökte attackera ett danskt lastfartyg, men jagades på flykten av beväpnade vakter ombord.
• En expertgrupp i FN uppmanar det internationella samfundet att bilda en fond för våldtagna kvinnor i krigets Kongo-Kinshasa. I fjol beräknas antalet våldtagna kvinnor uppgå till 15 000 och förövarna var inhemska och utländska rebellstyrkor.
• Över 300 kvinnor och barn har flytt från det sudanesiska gränsområdet Abyei efter tre dagars strider som kostat dussintalet människor livet.

Fyra nyheter som rapporterats in bara denna morgon. Nu förväntas i vanlig ordning att västvärlden griper in, men frågor måste ställas. Varför klarar denna enorma kontinent inte av att enas, hålla sams, införa demokratier, ge invånarna mänskliga rättigheter och samhällskick som håller sig fria från korruption och våld? Hur mycket ska vi i den fria och demokratiska världen ställa upp med och är det vi som ska ta ansvaret att reda upp alla problem? Kan alla dessa stater och deras regeringar helt frånta sig ansvaret och skjuta över detta på övriga världen?

Naturens krafter rår vi inte över och de miljontals människor som drabbats av hungerkatastrofer, översvämningar och jordbävningar är värda all den hjälp de kan få. Tyvärr är det aldrig dom vi ser bland flyktingströmmarna över Medelhavet.

Människan egna handlingar rår var och en däremot över. Därför känner jag personligen att ansvaret för krig, oroligheter, illa skötta ekonomier, korrumperade regeringar och vanvårdade välfärdssystem ligger hos den enskilda staten och inte hos skattebetalare i den del av världen som lyckats bemästra ansvaret för de egna medborgarna och skapat en demokratisk och harmonisk samhällsordning.