Av Stefan K

Södermanlands Nyheter berättade i dagens upplaga av papperstidningen att 186 personer är hemlösa i lilla Nyköping. Den nya ordföranden i socialnämnden, socialdemokraten Louise Ankarfjäll, säger att detta är helt oacceptabelt i Sverige år 2011. Nu är det knappast någon nyhet, då vi under flera år sett tv-reportage som ibland når ändå in i hjärtat även hos den mest hårdhudade person. Varför människor blir hemlösa finner vi många svar på. Missbruk, svåra hemförhållanden och förlorade jobb är bara några exempel på bakgrunder som drivit ut människor på gatan.

Jag har personligen mött några av Nyköpings olycksbarn på min väg till morgonskiftet, då de kommer dragandes med sin lilla vagn som innehåller de få tillhörigheter de ändå äger. Ibland ser man dem sitta hopkrupna i en port och på somrarna kan man se dem sova i någon av stadens parker. Självklart är detta ovärdigt, oavsett vilket skäl som gjort att de befinner sig i denna situation.

Enligt kommunen och socialstyrelsen finns det fyra kategorier som går under benämningen hemlös.

• Öppet hemlös, eller uteliggare om man så vill.
• Hemlösa utan egen bostad men tillgång till kommunkontrakt.
• Hemlösa som vistas på sjukhus eller andra institutioner.
• Hemlösa som tillfälligt bor hos släkt och vänner.

Åtta av de 186 hemlösa i Nyköping tillhör kategorin öppet hemlös, 95 har tillgång till kommunkontrakt*, men hur många som ingår i övriga kategorier framgår ej av rapporten. I välfärdens Sverige kan man tycka att resurserna borde räcka till att ge varje medborgare ett tak över huvudet, hur enkel bostaden än är. Kan man lägga stora ekonomiska resurser på att ge 15-18 åriga ensamkommande barn från fjärran land egna lägenheter, så borde man kunna engagera sig mer i de som tillbringar kalla vinternätter i trappuppgångar, i källare och på offentliga toaletter.

*Kommunkontrakt innebär att den hemlöse bor i en lägenhet som kommunen hyr. Undrar vad de kontrakt kallas när flyktingar bor i lägenheter som kommunen finansierar?