Av Stefan K

Dagens riksdagspartier, eller rättare sagt 7-klöverns partier, har en förkärlek att prata om rasism så fort något negativt nämns om våra minoriteter. Framför allt gäller detta i debatter med uppstickarpartiet Sverigedemokraterna, där man ständigt gör kopplingar till partiets förflutna och vägrar erkänna att partiet idag inte är detsamma som partiet på 80-talets början. Någon preskriptionstid verkar inte gälla i detta fall, samtidigt som man snabbt och gärna vill glömma de egna partiernas grumliga förflutna.

Vänsterpartiets bakgrund och kommunismens kopplingar till Stalins terrorvälde och dagens odemokratiska diktaturer har redan behandlats här på petterssons, men varför inte påminna om en svart tid i våra största partiers bakgrund.

1922 grundades det Rasbiologiska institutet efter en motion i riksdagen från Nils Wohlin (Bondeförbundet) och Alfred Petrén (Socialdemokraterna). Redan 1909 hade Svenska sällskapet för rashygien bildats av fysikern Svante Arrhenius och professorn Vilhelm Leche. 1921 tog riksdagen beslutet att bilda Statens institut för rasbiologi, där den bakomliggande motionen undertecknades av två av dåtidens ledande politiker, Hjalmar Branting (Socialdemokraterna) och Arvid Lindman (Högerpartiet).

I veckans Antikrunda uppvisades boken ”The Racial Characters Of The Swedish Nation” av Herman Lundborg och Frans Josua Linders. Se avsnittet här (46:48 in i programmet).

Vilka som hade makten i Sverige när denna svarta period pågick finner du här, men det kanske du redan visste, trots att dagens partiföreträdare helst verkar vilja glömma detta i mediernas debatter. Stefan K anser att Reinfeldt, Sahlin, Olofsson, Ohly och de andra ska prata tyst om SD:s förflutna så länge deras egna partier vilar på ostadiga pålar.