Av Pettersson

I Frankrike hade kungen absolut makt enligt föreställningen att han fått sin enväldiga makt av gud. Kyrkan hade ett enormt inflytande och de som tillhörde adeln och prästerna var befriade från att betala skatt. Landets bördor vilade helt på bönder och lägre borgarklass medan de högre levde lyxliv för pengarna.

1788 blev det missväxt, livsmedelspriserna steg, reallönerna minskade och kris inom handeln ledde till stor arbetslöshet. 1789 fick folket nog och revolutionen började, det antogs lagar om mänskliga och medborgerliga rättigheterna och så småningom nackades Ludvig XVI och många andra. Revolutionärerna införde skräckvälde och det blev inbördeskrig.

År 1799 störtade en duktig militär den franska regeringen, försonades med adeln och prästerna och lät 1804 kröna sig till kejsare Napoleon I.

Så slutade revolutionen, en envåldshärskare ersattes med en annan, kanske ännu värre men trots detta var revolutionen ett stort framsteg för mänskligheten, den fick människor att börja tänka och ledde så småningom till ett skapligt demokratiskt liv i Europa.  

Likheterna mellan Egypten och Frankrike är stora, en envåldshärskare och en korrupt adel samt ett förtryckt folk. Nu har araberna haft sin revolution och livet blir aldrig vad det var i arabvärlden men liksom det var i Frankrike är det långt, långt kvar till demokrati och vettiga levnadsförhållanden.

─ Pettersson anser att hur det än slutar så har hoppet tänts i arabvärlden och det var på tiden.

Lite kul vetande är att Napoleon även hade makten i Egypten under några år i början på 1800-talet.