Av Pettersson
Våra stolta, sakliga och opartiska journalister älskar att blåsa upp rubriker om rasism så fort det händer en invandrare något. Visst finns det rasism i Sverige men svenskar är inte mer rasistiska än någon annan i världen, tvärtom skulle jag tro.
Hur ofta får vi läsa om kränkningar av svenskar och när invandrare kränker invandrare? Fråga tonårstjejerna i förorten hur ofta de blir kallade svennehoror, fråga somaliern vad araberna tycker om honom, fråga persern från Iran vad han tycker om att förväxlas med en arabisk irakier? Fråga de illegala invandrare, de som kallas papperslösa hur de hänsynslöst utnyttjas av invandrare som har sitt på det torra?
Rasism är utbredd bland de olika invandrargrupperna, de har ofta tagit med sig sina fördomar och hat mot andra folk hit medan vi tycker synd om dem och pratar om utanförskapet.
Ska man som imam Omar i Uppsala säga att givetvis ska man ta seden dit man kommer men islam är ingen sed eller ska man som invandrare i Saudiarabien supa sig full och gå omkring halvnaken?
Allt som händer invandrare beror inte på rasism vad media än tycker. Vill vi hissa svenska flaggan så ska vi göra det utan att känna oss rasistiska. Vill vi ha skolavslutningar i kyrkan ska vi ha det vad Allah än säger.
Det viktigaste är att de nyanlända bjuder till själva, att de lär sig språket och att de pratar med svenskar, att de lär sig våra lagar och vår kultur då ordnar det sig så småningom.
Att som de politiskt korrekta kräva att vi ska anpassa oss föder däremot rasism och vad ska vi anpassa oss till? Att flytta mellanösterns tusenåriga problem till Rinkeby, Ronna och Rosengård hjälper inte, det är redan testat tillräckligt och det funkar inte.
− Det är dags att prova en annan variant, att de nyanlända anpassar sig så gott det går till vårt samhälle som ändå visat sig fungera bättre än de ställen de flesta av de nya svenskarna kommer ifrån.
Sommaren 2008 besökte jag Rinkeby av nyfikenhet, jag och gumman blev uttittade som rymdvarelser, vi var de enda svenskarna vad jag kunde se och i butikerna runt torget kom det direkt fram expediter och frågade vad vi ville, inte ovänligt men långt ifrån den hjärtlighet de visade andra kunder.
Rinkeby torg
@Stefan K
Hur kunde de se att han glodde.
Tydligen glodde de också.
Stackars dessa lättkränkta IQ70-invandrare.
Hej Stefan K, då gick det upp ett liljeholmens för mig. Jag är inte rädd att titta folk i ögonen ej heller om de kommer i stora sällskap.
Har dock känt att man ibland fått ”onda ögat” tillbaka. Ibland till gränsen att känna att smockan hänger löst.
Måste berätta en komisk sak i frågan om rasism.
I somras var två grannar på väg ner till centrala stan från det mångkulturella bostadsområde vi bor i. På vägen möter de ett stort sällskap (från något arabland enligt utsago) och när de är någon meter från varandra utbrister en av männen i sällskapet: -”Vad glor du på, är du rasist” till min manlige granne. Naturligtvis ser han förvånat på mannen och säger ”Nej, hurså”? Min manlige granne råkade möta sällskapet med blicken och det uppfattades som en rasistisk handling av den uppenbart kränkta mannen. Att titta upp i himlen eller ner i marken när man möter någon brukar annars uppfattas som ohyfsat, men tydligen inte inte denna mans värld.
Så lätt är det att få epitetet rasist, utan att man själv är medveten om det. Frågan i det här fallet, är vem som visade upp den mest intoleranta synen?
Ja så är det ju. Vi mommer väl alla ihåg youghurts Turken som var Grek. En grov förolämpning, som blev till miljoner i skadestånd.