Vi minns alla hur Jessica Stegrud (SD) jagades av media när hon på X använde orden ”svenskfödd kurd” och ”perser” efter en kulturdebatt i SVT. När studenterna nu får sitt efterlängtade sommarlov aktualiseras frågan. Hur fel hade Stegrud?

Det var i september förra året som Parisa Liljestrand (M) och Lawen Redar (S) debatterade svensk kulturkanon i SVT. Jessica Stegrud reagerade på detta med orden ”Talande ändå att det är en svenskfödd kurd och en perser som debatterar en svensk kulturkanon i Aktuellt”.

Reaktionerna blev starka, både i media och hos de politiska motståndarna, men hur fel hade egentligen Stegrud? Kan man vara svensk, men ändå hänvisa till en persons rötter och lojalitet?

Thoralf Alfsson tar på sin blogg upp det uppmärksammade bråket vid ett studentfirande i Kalmar. Enligt vittnesmål och bilder, som aldrig kommer att redovisas i etablerad media, var det personer som bevisligen har sina rötter i Palestina och Syrien som rök ihop. Om personerna ifråga var svenskar borde de väl rimligtvis visa sig med den svenska flaggan? Vill de inblandade själva kalla sig svenskar när de umgås med familj, släkt och vänner eller vilken identitet vill de förknippas med?

2021 tog GP:s kultursida upp frågan om studenter med utländsk bakgrund som viftar med sitt hemlands flagga. Emanuel Karlsten tar som exempel upp den stora turkiska diasporan i Tyskland. ”De bor i Tyskland, men lever med turkar” och att ”Fler tyskturkar kände sig mer hemma i Turkiet än i Tyskland”.

Slutorden i Karlstens text säger väl egentligen vad det handlar om. ”För att det är lättare att identifiera sig med ett ursprung ingen någonsin försöker ta ifrån en”. Om detta gällde 2021, borde det väl ha gällt 2025 och idag. Så kan man därmed säga att Jessica Stegrud hade fel eller var det ryggmärgsreflexerna hos journalisterna och de politiska motståndarna som reagerade?

Socialistiska Arbetet tog upp samma ämne förra sommaren och ställde frågan om varför så många blir provocerade när nyblivna studenter viftar med sina hemländers flaggor.

Artikelförfattaren, som uppenbart har rötterna i annat land, skriver ”För många med rötter i ett annat land handlar det inte om att ta avstånd från Sverige – utan om att bära hela sin identitet med stolthet”. Har då Parisa Liljestrand och Lawen Redar tagit avstånd från sina rötter eller är de i grunden en kurd respektive en perser, trots att de är svenska medborgare?

Ämnet blir mer aktuellt när vi kommer till sportens värld. 2020 listade Fotbollskanalen elva svenskar som valt att spela landslagsfotboll för sina hemländer. Sedan dess har det tillkommit fler och sammantaget är det över 100 spelare som valt denna väg, allt från ungdomsspelare till elitspelare i de svenska toppserierna. Springer de ut på planen i rollen som svenskar när de representerar sitt hemland i landskamper och mästerskap, eller gör de det i rollen som chilenare, eritrean, irakier etc?

Den ökände f.d. socialdemokraten, Jamal el-Haj, kallade sig själv stolt socialdemokrat så sent som 2023, men lyfte med glädje upp sina rötter, sin kultur och tillade att han också är en svensk-palestinier.

Man skulle kunna ställa frågan till sjubarnsfamiljen i Rinkeby där fem av barnen är födda i Sverige, men där övriga familjemedlemmar föddes i Somalia. Sitter de och kallar sig svenskar vid släktmiddagar eller när de reser på semester till sitt hemland för att träffa släkt och vänner, eller identifierar de sig som somalier?

Så avslutningsvis. Hade Jessica Stegrud (SD) fel när hon använde orden kurd och perser eller har Parisa Liljestrand (M) och Lawen Redar (S) förkastat sitt ursprung? Hur är det med fotbollsspelarna som valt att representera sina hemländer. Gör de det som svenskar? Alla de studenter som idag springer ut med sina hemländers flaggor och inte den svenska. Känner de sig i grunden som svenskar eller vill de hellre identifiera sig efter landet där de har sina rötter?