Det är världens vackraste plats ─ Södermanlands insjölandskap ─ där jag sitter och njuter, tittar ut över markerna och sjön. Ser tornseglarna svirra runt efter insekter, hör några måsar skria, gästerna är inne på kaffet och glassen, de pladdrar på om det ena och det andra.

Det är juli, en värmebölja råder, det har varit några tropiska dygn och jag tillbringar nätterna i hammocken med ett tygstycke som skydd mot universums evighet, lyssnar på myggen och ser fladdermössen som jagar runt på den ljusa natthimlen.

På dagarna är det varmt, nästan hett och på gränsen till vad en viking tål. Det är tid för GT, eftersom det alltid är GT-time. Livet är fint tänker jag, idag skördade bönderna årets andra höskörd och det doftar härligt av klöver och timotej.

─ Då ringer vedhandlar´n, krossar drömmarna, han vill leverera den kommande vinterns björkved trots att det bara är ett ögonblick sedan det låg en meter snö i stugbacken.

Jag slås av tanken att snart är det slut ─ det är vemodets tid.

Sommaren är kort, alldeles för kort och redan i mitten av juli kommer vemodet, fågelsången har tystnad, storspovar och andra flyger flöjtande mot södern. Nätterna blir sakta mörkare och snart kan man åter se stjärnorna, då blir det dags för svamp, köttgrytor och rödvin.

─ Det är gott att veta att efter vemodets tid kommer ännu en härlig årstid. Livet rullar på, den ena säsongen efter den andra och snart är det dags för sommar igen.

Mina vänner, lev medan det finns tid och gör det så gott ni kan, det är ni värda.